Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

No Man's Sky - dunderbuggigt men fantastiskt

Skrivet av Mikael den 17 augusti 2019 kl 11:25
This post is tagged as: No Man's Sky

De senaste kvällarna har jag ägnat nästan exklusivt åt det här spelet. Jag har suttit och sett fram emot nästa gång jag kan spela, vilket verkligen inte tillhör vanligheterna. För det är verkligen fantastiskt. No Man's Sky i VR är precis lika magnifikt som det låter. Känslan av att springa runt på en främmande planet i en högteknologisk dräkt är så mycket bättre än på en plattskärm. De flesta kontrollerna har flyttats till respektive hand - genom att peka med vänster hand på höger eller vice versa kommer du åt olika knappar som ändrar inställningar eller låter dig joxa med inventariet. Det enda som ligger helt utanför VR-paradigmen är loggarna, som har en vanlig fullskärmsmeny, dock med pekfunktion.

Och det här gör att det känns så naturligt. Jag sträcker mig över högra axeln för att ta fram mitt multiredskap, som förstås är helt frikopplat från vart jag tittar. Jag sträcker mig upp till visiret för att aktivera sökfunktionen. Jag interagerar med föremål genom att bara titta på dem och sen göra en liten rörelse med höger hand.

För att inte tala om rymdskeppen! När jag väl sitter i cockpit är känslan makalös. För att klättra ut lyfter man luckan på endera sidan, men för att flyga använder man gasreglaget och styrspaken direkt med Move-kontrollerna. Med en knuff framåt lyfter skeppet och kastas snabbt tjugo meter upp i luften, varpå jag kan styra och gasa på efter behag. Det här är väl den biten som möjligen kan skapa viss åksjuka, men det fungerade bättre än jag hade trott och betydligt bättre än exempelvis Eve: Valkyrie eller Battlezone. Möjligen har jag fått bättre vana sedan dess.

Så det är en fröjd att åka runt. Ett asteroidbälte är betydligt mer imponerande när man ser hur stora stenblocken är, och att flyga runt i rymden och kryssa mellan planeterna är en magisk känsla som jag egentligen har längtat efter sedan Frontier för sisådär 26 år sedan. När man sedan störtar in i atmosfären igen, dyker mot en rymdbas och sedan i sista sekund drar ner gasen och rätar upp skeppet för en automatiserad landning suger det i magen på ett högst välkommet sätt.

Så det grundläggande har de prickat. Bristerna då? Till att börja med är spelet extremt buggigt, men bara de första dagarna släpptes två stora patchar som åtgärdade många av felen. Så fort man tar sig till Nexus, den extremt omdesignade platsen där man stöter på Nada och Polo numera, så blir det problem med multiplayer aktiverat. Jag har haft två krascher, och noteras bör att spelet bara autosparar när man lämnar skeppet. Andra spelare har stött på alla möjliga buggar och om man fortsätter en gammal sparfil kan det bli problem här och där. Sen är det ju också ett faktum att den automatgenererade världen är extremt krävande och grafiken har fått skalas ner ordentligt för att funka i VR. Spelar du utan VR är det förstås mycket tjusigare, men för mig är inlevelsen värd så mycket mer än grafiskt lullull.

Men på det stora hela är jag extremt imponerad. Allt som har lagts in sedan premiären har gjort No Man's Sky till ett praktiskt taget nytt spel - det är inte en överdrift att kalla det version 2.0. Tillsammans med Skyrim är det helt klart det VR-spel som har mest potentiell speltid. Har du ett VR-system med rörelsekontroller och lite tålamod med buggar, köp NU för guds skull. Saknar du tålamodet, köp så fort Sean Murray och gänget har putsat det några veckor till. Har du inte VR överhuvudtaget ... så har jag redan förklarat för dig att du borde ha det. Så!

No Man's Sky - dunderbuggigt men fantastiskt

De här lila gynnarna befolkar en trevlig planet jag hittade. Jag provade att mata dem vid ett vattenhål, varpå en hel flock av djur samlades och roffade åt sig, för att sedan bajsa lyckligt runtom mig.