Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Det kom en tid då det var dags att bege sig tillbaka till "drömmarnas" ö

Det kom en tid då det var dags att bege sig tillbaka till "drömmarnas" ö

Skrivet av Noire den 5 oktober 2019 kl 22:07

Året var 1996, det var en kall och mörk vinter i det lilla flyktinglägret i Kroatien. När jag öppnade dörren till den lilla baracken som jag och min familj bodde i mötes jag av något nytt. Mina planer blev ändrade för den kvällen, att sätta sig med Double Dragon 3 och lira det på Fami-clone konsolen Terminator 2 var ej möjligt. Konsolen med det udda namnet som vi hade var utlånad. Istället låg det ett vitt tegelstens Gameboy där som min bror hade lånat av en kompis. Det här var ingen vanlig syn, att ha ett Gameboy i det krigsdrabbade delarna av forna Jugoslavien var väldigt ovanligt. Nu hade jag chansen. Spelen som jag minns var Musse Pigg, Spiderman och Zelda:Links Awakening. De två förstnämnda hörde till min vardagsmat.

Platform och Beat em up spel var det jag spelade mest. Zelda var något helt nytt. Jag hade aldrig tidigare spelat ett liknande spel. Mitt engelska ordförråd var lik en övergiven jordkällare på den småländska landsbygden. Det fanns lite skit i den men inget användbart. Trots det gav jag spelet en chans. Jag dog om och om igen, efter tio minuter återvände jag till Spiderman och Musse Pigg. Vindfiskens ägg glömde jag aldrig bort dock. Bilden av det enorma ägget på bergstoppen klistrade sig fast i mitt minne.

Mer än tio år senare, ett annat land och en lite mildare vinter byter jag bort en Nokia 3310 mot ett Gameboy med Links Awakening på köpet. Nu var jordkällaren välfylld och innehållet var till nytta. Vid detta laget hade Ocarina of Time gjort mig till en Zelda-nörd på heltid. Links Awakening kändes inte som de andra spelen i serien dock. När slutet nalkades i äventyret och jag hade väckt Vindfisken fylldes jag av en sorts melankolisk känsla.

För några dagar sedan spelade jag igenom Switch versionen. Min första reaktion när spelet visades upp var inte positiv. Jag gillade inte designen på Link, de där små svarta bönögonen blev jag inte såld på. Nu i efterhand kan jag inte direkt säga att det var något som påverkade min upplevelse. Links Awakening till Switch hade en mysig kombination av retro och nytt. Lagom längd och massor att göra under äventyrets gång. Anime sekvenserna i början och slutet var riktigt imponerande. Hoppas att nästa gång som den lilla båten blir träffad av blixten och vågorna för Link till Koholint att det är i form av en animerad långfilm. Tror verkligen att just den här delen i serien hade passat utmärkt för en filmatisering.