Medlems- och redaktionsbloggar. Dagsfärska nyheter, tunga artiklar, intervjuer, personliga bloggar, intressanta forumdiskussioner och rättvisa recensioner. Gamereactor är Sveriges största speltidning- och spelcommunity Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Hollywood-skådisar i spel, bu eller bä?

Hollywood-skådisar i spel, bu eller bä?

This post is tagged as: Tankar

Jag har spelat Quantum Break inför recension sedan förra veckan. Jag får inte säga något om vad jag tycker om spelet än dock, så det jag ville lite kort dela med mig av mina tankar kring har inte så mycket med spelet i sig att göra utan mer en generell grej vi ser mer och mer av i spel nuförtiden - "riktiga" skådisar i spel. Alltså karaktärer helt modellerade efter skådespelaren som spelar den.

Och det är därför Quantum Break fick mig att tänka på detta, X-Men-stjärnan Shawn Ashmore spelar huvudrollen och Game of Thrones-lirarn Aiden Gillen är skurk. Det är kul att tekniken kommit så långt som den gjort, att vi nu kan rita upp karaktärer som spelaren sen lätt kan identifiera som en riktig person. Bara en sån cool grej att Remedy lyckats få med hur sned Aidens mun är när han pratar, liksom...

Valet till att ha det på detta viset i just Quantum Break är givetvis kopplat till faktumet att spelet till viss del berättas i en medföljande TV-serie och alla skådespelare måste kunna spela sina karaktärer i live action-formatet också. Men i fall som Beyond: Two Souls vet jag inte om det handlar om så mycket mer än att "Ellen Page och Willem Dafoe på omslaget kommer dra in stålar".

Och i slutändan kan jag inte göra annat än att ställa mig denna fråga; nu när tekniken gör det möjligt - är det en triumf eller en storartad miss att vi börjar modellera våra karaktärer efter riktiga skådespelare i ett medium där vi har verktygen för att på riktigt skapa helt nya, unika människor?

Troy Baker tillåts göra sin roll som Joel i The Last of Us tack vare mediets natur. Han hade aldrig kunnat göra den rollen i filmform, inte minst på grund av att han är tjugo år yngre än sin rollfigur. Men han gjorde det i spelet, för att vi har verktygen (och den tekniska briljansen som Naughty Dog sitter på) för att förvandla honom till det han behövde vara. Troy var den yngsta att provspela för Joel och fick jobbet ändå för att Naughty Dog såg någonting i honom som sträcker sig bortom hur han ser ut eller hur gammal han är. Hans prestation, hans inre person var Joel. Det samma kan sägas om Ashley Johnson, som är betydligt mycket äldre än de fjorton åren som Ellie är.

I spel kan vi rollsätta skådespelare helt baserat på vad de som professionella aktörer tillför till projektet snarare än hur väl deras ansikten hade passat på ett omslag. Det är rätt annorlunda från hur det funkar i filmvärlden där ditt yttre i många fall är den viktigaste faktorn. Norman Reedus från The Walking Dead har berättat att han i provspelningar fått uppmaningen att "act more good looking".

Så vad tycker ni? Har det hänt att du gillat ett spel mer på grund av att omslaget pryds av en kändis du gillar eller är du mer på min sida av argumentet?

HQ