Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Resident Evil 2 1-Shot demot

Resident Evil 2 1-Shot demot

Skrivet av PatrYk den 12 januari 2019 kl 15:15

Speldemos är en alltmer sällsynt företeelse som idag kan mer eller mindre sammanställas till ett handfull släpp per år och något som man rent av kan missa helt om man inte är tillräckligt uppmärksam av sig. Lyckligtvis har japanerna borta på Capcom återupptagit den uråldriga traditionen av speldemos för åtminstone två av deras kommande spel och under 30 minuter (eller mer, beroende på hur många konton du har på ditt spelrigg), har man återigen fått chansen att vägleda polisaspiranten Leon genom en inte alltför övergiven polisstation.

Originalet till gamla PSX har man spelat många gånger i sina yngre år och även om jag håller både Code Veronica och Resident Evil 4 högre än det gamla pixelmoset i Raccoon City, råder det inget tvivel om att spelet var ett av spelseriens allra bästa.

Att få återbekanta sig i miljöerna på det där kusliga polishuset med nya ögon, avsevärt mer intimt och närapå allt, ger genast en känsla av skräckblandad förtjusning. Utvecklarna har lyckats oerhört väl med att replikara och hylla delar av ursprungspelet medans mycket känns både nytt och outforskat. Det är som en suddig mardröm i fornminnet, en där du alltså nu återigen ges förstahands inträde till. Denna gång känns skräckatmosfären genast mer närgången och påtaglig, som att den flåsar dig i nacken så fort du överger ett förhållandevist tryggt och ljust utrymme och möts då istället av en mörk, avlång korridor, endast beväpnad med ficklampa och pistol som överlevnadsverktyg. Det griper genast tag om en, känslan av ovisshet och rädsla. Stundtals nästan outhärdligt så. Speciellt om det spelas under rätt omständigheter i ett totalt nedsläkt rum och med lagom höguppskruvat ljud, där du kan höra en sticknål falla av bordet på andra sidan av hushelvetet, och något bakom dig börjar sakta hasa sig fram, då kommer Resident Evil 2 verkligen till sin rätta.

Konfrontationer med de döda är givetvis något som kommer att drabba spelaren och det tog ungefär 2 minuter och 48 sekunder innan en väldigt hungrig poliszombie slog in dörren där mitt icke ont-anande arsle hade sig och beundrade väggdetaljerna. Skrek till som en dåre, började skjuta som en vilde och fick ner besökaren efter att ha tömt ett helt magasin. Till mitt försvar... - så har jag inget att komma med, egentligen, spelet fick mig ordentligt och panikkänslorna tog över fullständigt. Det kändes faktiskt helt underbart att bli rädd i ett spel igen.
Vapenkänslan är finfin trots ett något fjösigt pistolljud. Zombies har ett oerhört skrämmande beteendemönster som verkligen sätter en i nerv- och orostillstånd, speciellt när döingarna klumpar ihop sig och tränger in en i hörnan. Kört. Grafiken är något mjukare än väntat (spelar på Xbox One X), men tydligen renderas kalaset bara i det återhållsamma men fullt respektabla 2880x1620p. Detta ska tydligen kunna pumpas upp till renodlad 4K om man nu istället väljer att springa runt i 30fps - vilket jag troligtvis kommer att göra på min första genomspelning, bara för att ta till så mycket av den fina detaljrikedomen som bara möjligt. Resident Evil 2 är snyggt, väldigt snyggt.

Vill inte gå in på mer av spelsessionen med risk för att spoila för mycket men kan bara avslöja lite lätt att den återstående tiden bestod av ständig kamp på liv och död, och där det på allvar kändes som att regelrätt riktig survival horror äntligen hittat tillbaka nu. Survival horror alltså, något som alltför länge lyst med sin frånvaro nu. Dead Space (1) var suveränt när det begav sig, likaså Alien Isolation. Evil Within-spelen skrämde dock inte. Outcast-spelen engagerade inte. Resident Evil 7 kändes som ett steg i rätt riktning, men något fattades. Resident Evil 2 Remake däremot, det känns som rena rama Konungens Återkomst. Väntan till 25:e blev genast bara ännu mer olidlig.

Facebook
TwitterReddit