Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
När en Directors Cut avsevärt förbättrar filmen (1)

När en Directors Cut avsevärt förbättrar filmen (1)

Skrivet av PatrYk den 13 juli 2019 kl 16:33

Bokstavstrogna Homeros Illiaden-dyrkare och allmänna filmkritiker avfärdade denna Wolfgang Peterson monsterepos till Hollywoodproduktion som pesten. Detta trots att Troja var och är än underbar berättelse om krig, svek, kärlek och klassiska hjältar. Directors Cut:en, som är 30 minuter extra kött på bena, boostar verkligen nytt liv i karaktärerna som ibland kändes något slätstrukna och endimensionella. Game of Thrones-producenten (medförfattaren) och numera klåparen David Benioff visade redan tidigt att han var mer intresserad av pompösa karaktärsskildringar och uråldriga maktdispyter över inslag av fantastisk natur som gudamakter. Detta gör Troja till mindre av en adaption och mer en fritolkning av Homeros annars rätt teologiberikade berättelse. Samtidigt valideras såklart gudarna och deras existens ofta av karaktärerna i filmen, "håna inte gudarna", "Apollo är våra fienders ledare" osv. men några storartade "gudomliga ingripande" är det rätt snålt med. Achilles må kanske vara välsignad, eller så är han bara en jäkel till krigare, Benioff och regissören Peterson låter det vara osagt och gör egentligen bara upplevelsen bättre för det. Ett klassiskt berättarknep som låter tittaren avgöra själv vad som försiggår bakom kulissens ridå. Brad Pitt och co. tungrullar och spottar ordvalser av klassiska proportioner "You sack of wine! och emellanåt garvar jag läppen av mig till all tjorvigt dialogspel men blir samtidigt ändå investerad i konflikterna och motiven. Achilles besatthet av utverka "stordåd" åt en nation han egentligen knappast kunde bry sig mindre om är fascinerande.    

Actionscenerna är rena smörgåsbordet. Strategiska (verkligen Benioff som skrev?), pampiga, välkoreograferade, ocensurerade, o-romantiserade och brutala - speciellt den längre versionen. I ena stund dräper Achilles horder av trojaner som om han bokstavligen föddes med svärd och spjut till hands, i nästa får vi massiva infanteristyrkor våldsamt kollidera samman som två monstersvågor i en oceanstorm. Men det är duellen mellan Achilles och Hector som fortfarande hör till mina favorituppgörelser någonsin, urläckert koreograferad och originell. Den enda egentliga nackdelen med Directors Cut:en är att nån stolle ersatte musiken i en del nyckelscener och irriterande nog hör ovannämnda uppgörelsen till det främsta av dessa snedsteg. Man valde alltså att byta ut den ursprungliga handtrumman (perfekt) till en väsentligt mer traditionell filmmusikslinga som eskalerar i takt med fajten och så även telegraferar slutet som annars kommer plötsligt och oförväntat. Strunt. Förutom musiken dock är denna Directors Cut en alldeles utmärkt, utmärkt film som jag ofta kikar på hemma.