Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Pillars of Eternity II: Deadfire är årets bästa piratspel

Pillars of Eternity II: Deadfire är årets bästa piratspel

Det är inte så ofta jag rekommenderar isometriska rollspel men ibland händer det. Pillar of Eternity II: Deadfire är en uppföljare som namnet antyder till en snarlik föregångare. Det här spelet greppade mig ganska omgående. Alltifrån att vandra in på den första tavernan och höra fantastisk folkmusik till att se den uppgraderade grafiken. Spelet ser riktigt bra ut för sin genre. Isometriska rollspel har en tendens att se lite statiska ut med ganska risiga effekter. Obsidian har gjort ett riktigt bra arbete denna gång med ljudet och det visuella. En annan för mig viktig förändring är att spelet är helt röstskådespelal förutom din egna karaktär och de är välgjorda. Kanske kan vissa karaktärer ha lite halvdana accenter men överlag är jag imponerad då genren inte så ofta kan skryta med bra röstskådespelare. Och spelvärlden... borta är bruna städer, vintriga berg och gröna skogar mot tropiska skogar, öknar som sträcker sig långväga och många andra naturtyper.

Skillnaderna mellan båda spelen är däremot ganska drastiska i hur spelen är uppbyggda designmässigt. Denna gång färdas du inte enbart till fots in i zoner där du sedan kan vandra fritt, slåss, göra uppdrag och prata. Istället har du nu flera lager på varandra. Dels har du vattnet du kan färda över med ditt fartyg. Tidigt i spelet får du ett fartyg som alla pirater bör ha, detta skepp can customizas på alla tänkbara sätt och är en central del i spelmekaniken. Därefter kan du färdas över öarna detta liknar spel som Ni No Kuni 2 övervärlds vandrande men det ser ändå ganska bra ut. Du kan leta efter föremål besöka olika platser som antingen kan ge dig textbaserade äventyr tänk lite åt King Arthur: The Role-Playing Wargame. Ibland kombineras det med små zoner och händelser som jag inte ska spoila. Vissa platser som städer har flera nivåer och då kan du färdas mellan delar av dessa städer. Där delarna är zoner där du kan vandra runt och gå in i butiker och prata med folk mm.

Kompanjonerna är spännande med flera återvändande och har man inte spelat spelet får man fatta en del beslut om vad som hände innan. Om man har spelat föregångaren liknar detta Mass Effect eller Witcher spelen där du kan importera föregångaren för att få med dina beslut och se konsekvenser av dessa i uppföljaren. Jag har inte kommit så långt i spelet än men jag är redan säker på att det är ett av årets bättre spel. Intressanta quester, bra tematik med kolonier, kolonialism, religion, inte så enkelt att veta vad som är rätt eller fel (väldigt likt Obsidian att bygga den typen av moralsystem). Spelet är lite snällare mot nya spelare än sin föregångare men det kräver ändå lite av dig som spelar. Jag har upplevt genren som lite svår att ta sig an som följd av stridssystemet och alla lager. Efter att ha spelat föregångaren, Divinity Original Sin 1, 2 och Tyranny känner jag mig mer bekväm med genren.

Spelet ger dock väldigt mycket tips och allting från små hälsningsfraser har en liten tool tip så du kan få mer information om något. Spelet har dock en mycket gedigen alternativ meny där man ställa in hur svårt spelet ska vara och vilka tillägg man vill ha utöver det som jag tror gynnar erfarna och mindre erfarna spelare (Jag spelar på Classic som exempel). Men pirattemat är det mest intressanta spelet känns och andas verkligen sitt tema alltifrån röstskådespel till design. Det enda små bristerna jag anser finnas är att stridssystemet för båtar kunde har varit lite mer engagerande men samtidigt påminner det mig om ett par nishe gamla strategispel från 1980-1990-talet jag spelade förut som liknar detta, så lite nostalgi över det. Du kan klä dig i vilken roll du vill, är du intresserad av att vara en pirat, legoknekt, diplomat du har många möjligheter att bestämma över din roll i spelet. Det spelar dock fortfarande som ett äldre isometriskt rollspel men om jag kan tolerera detta så tror jag att många som inte spelat genren klarar av det också.

En annan bra sak med spelet är att det precis som sin föregångare inte har så mycket pilar på allt. Det håller inte spelaren så mycket i handen utan du får beskrivningar och får sen hitta till platserna själv. Jag är mer förtjust i den typen av design än den som exempelvis finns i säg Elder Scrolls (En serie jag ändå älskar) där du har vita pilar som visar exakt allting du ska göra eller plocka upp. Jag vet inte om Ubisofts Skulls & Bones blir bra men just nu finns det få piratspel som övertygat mig lika mycket som detta spel. Det är definitivt där uppe bland andra spel som Monkey Island, Sid Meirs Pirates och Assassins Creed 4: Black Flag vad gäller bra titlar med piratema. Jag är lite förvånad att det skulle imponera så mycket men samtidigt gillade jag Pillars of Eternity med sina dlc.

Det är definitivt inte ett spel för alla men om du gillar rollspel, fantasy, lite mer vuxen ton, pirater och spel som inte behandlar dig som om du inte kan lösa något på egen hand så kan jag rekommendera det här redan nu. Jag har inte haft så mycket tekniska problem med spelet men det finns en del som haft det, spelet verkar ha lite av en memory leak men Nvidia har gått ut med en patch för spelet igår så många har inte spelat med de senaste drivrutinerna heller. För mig har det däremot fungerat toppen. Jag tycker att det redan inledningsvis är ett av de bättre spelen jag spelat i år men jag reserverar mig ändå för en slutbedömning när jag spelat klart spelet. Mycket kan hända när man pratar om spel vars speltid eventuellt överstiger 50h. Pillars of Eternity med Dead March paketen tog mig ca 50h. Det här spelet ska vara ungefär 10-15% längre än det första basspelet så jag räknar med att det klockar in någonstans mellan 50-70h.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus