Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia / Polski
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Moderna "stealth"- spel del 2/2

Moderna "stealth"- spel del 2/2

Skrivet av Patrikseve den 18 september 2018 kl 14:39

Den avslutande delen i denna bloggserie kommer att användas för att ge ytterligare fem rekommendationer för den smygspelsintresserade. Utöver ett antal spekulationer om framtiden för spel som överväldigande fokuserar på smygande och att hålla ljudnivån dämpad. Den förra bloggen i serien går att hitta här och min definition av stealth spel förblir densamma för att förenkla urvalet. Jag väljer också att fortsätta göra ett selektivt urval inom ramen för 2010-2018 då moderna stealth spel är i fokus för bloggen.

Rekommendation VI
Den sjätte rekommendationen är en relativt ny serie inom genren som fått två spel den senaste släpptes 2017. I dagsläget rekommenderar jag den som är intresserad av att direkt gå på del två. Det finns ett rollspel knutet till serien också men det är främst smygspelen som jag tycker håller något av värde och det är Styx: Shards of Darkness</u> (Styx är också ett namn i grekisk mytologi på en flod där döda färjades över mot betalning) som utvecklades av Cyanide. Vad som gör Styx lite speciellt i mina ögon är hur det varvar en ganska mörk inramning med komedi och humor. Spelet bjuder på en väldigt generisk fantasy miljö som inte tar sig på förs stort allvar. Du intar rollen som Styx som är en goblin och ditt mål är att utföra diverse uppdrag mot guld och annat. Styx är främst en tjuv men också lönnmördare vid behov däremot kan du som sagt inte bara döda hur du vill då Styx inte kan strida särskilt väl. Uppföljaren till föregångaren Styx: Master of Shadows från 2014 förbättrar spelet i alla avseenden. Det första spelet var mer en prototyp som hade otaliga brister, i uppföljaren kvarstår ett antal sådana men överlag är det del två du bör börja med. Smygandet har huvudrollen och tillsammans med humorn så är det en mycket kompetent modern smygtitel som lämpar sig bäst mot de som är lite vana med stealth spel.

Rekommendation VII
En sådan här lista gör sig inte så bra utan en av mina favoritspelserier och det är Hitman av IO Interactive. Det finns två spel inom ramen för den här listan och det är Hitman: Aboslution från 2012 och den nya från 2016 Hitman: Season One. Den förstnämnda är nästan inte värdig sitt namn i min mening då jag personligen ansåg att det är det svagaste spelet i serien trots mycket gedigna produktionsvärden. Istället är det säsong ett av det nya spelet i serien som ursprungligen släpptes i ett episodformat men nu går att köpa som ett helt packet. Säsong två kommer att släppas om någon månad och för den säsongen har det skippat episodformatet, men eftersom att jag inte spelat säsong två så vore det orimligt att ha med den på listan istället är det säsong ett som får en rekommendation. Nästan hela essensen av vad Hitman är destillerades till nästintill perfektion i den här titeln.

Varje nivå var byggt som en vertikal Schweizerost ost med otaliga infiltrationsmöjligheter, kostymer, verktyg och miljöinteraktioner för att slutföra uppdragen. Som namnet antyder kretsar Hitman om lönnmord och det här har nästan alltid varit en serie som är enkel att ta sig igenom men svår att bemästra. På det viset påminner Hitman något om Japanska spel där att klara en nivå bara är en del av upplevelsen utan där omspelningsvärdet är högt och att nå så höga poäng som möjligt är en betydande del av upplevelsen. Nivåerna är otroligt dynamiska med ett liv av sitt eget där karaktärer rör sig runt, samtalar och spelvärldarna känns relativt levande. Spellägen som Contracts mode vilket ersätter story uppdragen med ett community designerat mål och krav gör att spelet kan spelas under en mycket lång tid.

En aktiv utvecklare som uppdaterar spelet regelbundet med nya nivåer uppdrag och förändrade nivåer gör att spelet alltid har något att erbjuda. Styrkan i Hitmans nyaste del är att det alltid finns något att göra, låsa upp eller klara av utöver nytt kontinuerligt innehåll från communityn eller utvecklaren. Jag anser att spelet har sina brister men är man intresserad i spel där Stealth, smygande och pussellösningar där dina planer kommer samman och leder till lyckade uppdrag är detta väl värt din tid. Det är viktigt att påpeka dock spelet bygger ganska mycket på en form av gating design som annars ses i rollspel fast i detta fall istället att du tar dig förbi sektioner av miljön genom olika lösningar exempelvis nya uniformer, hemliga vägar eller liknande och sedan använder vad du har eller kan komma på i miljön för att klara av uppdragen. Som följd kan det upplevas som ett spel där man sparar och laddar mycket vilket inte är fel i sammanhanget och kanske mer åt ett pusselspel vilket är medvetet.

Rekommendation VII
Den åttonde rekommendationen är en liten indie titel vid namn Mark of the Ninja som är ett 2d spel utvecklat av Klei Entertainment och släpptes 2012. Jag anser att det här spelet har en plats på listan som följd av hur otroligt svårt det är att designa ett 2d spel med fokus på smygande och lyckas väl. Traditionellt har sidoscrollande spel varit låsta till vissa nisher av strategispel som artilleri genren eller action spel av olika slag och framförallt idag fightingspel. I Mark of the Ninja intar du rollen som en du gissade rätt Ninja och tar dig igenom miljöerna med de verktyg du har till förfogande. Det ser ut och fungerar lite likt ett pusselspel där du löser varje vakt eller situation på ett speciellt sätt. Jag fann denna titel som en mycket positiv överasskning som följd av hur väl den är förankrad i sitt perspektiv vilket är väldigt sällsynt inom smygspel. Spel där stealth är nyckeln är förvisso kanske mer sällsynt inom racing genren men bara att få spela ett kompetent 2d side scrollande stealth spel är väl värt det och det är väl värt din tid då spelet är väldigt bra.

Rekommendation VIII
Denna titel är svår för mig att uppskatta men jag anser ändå att det är ett spel värdigt en rekommendation bland Tom Clancy spelen i modern tid och jag ska förklara varför så är fallet. Jag föredrog alltid denna serie över Metal Gear serien och det första spelet står sig som en odödlig klassiker i mina ögon. Splinter Cell: Conviction som kom ut 2010 och är det femte spelet i serien var i mina ögon seriens svarta får och den svagaste delen i serien speciellt med arvet av tredje delen i serien som anses vara en odödlig klassiker, spelet erbjöd en mycket kort fyra till fem timmar upplevelse där action och hastighet hade bytt ut metodik och smygande vilket blev centralt för kritiken mot spelet.

Tom Clancy's Splinter Cell: Blacklist kom ut 2013 utvecklat av Ubisoft Toronto är således min rekommendation och var ett försök att åtgärda kritiken från Conviction och för det mesta var det ett spel som riktade tillbaka serien till sin mer smygbaserade form. Däremot fanns fortfarande action aspekterna kvar och jag upplevde även att Black list behandlade smygande, att inte döda till höger och vänster liksom metodik som sekundärt. Den bästa approachen i mitt tycke för denna del var att varva skjutande med smygande vilket spelet kategoriserade som en egen spelstil av tre möjliga. Du får poäng och placeras i en av dessa kategorier efter varje uppdrag, skjuter du mycket hamnar du i en kategori, blandar du smygande och dödligt med icke dödligt våld i en och smyger du förbi utan att bli upptäckt och döda hamnar du i en kategori.

Spelet hade också bytt ut Michael Ironside som tidigare gjort rösten för Sam Fisher mot en yngre skådespelare och det fick ungefär samma effekt som när de bytte ut röstskådisen för Snake i Metal Gear till en ny i Metal Gear V: Phantom Pain. Det är svårt om man följt med länge i en serie att uppskatta ett sådant byte. Men liksom denna kritik kan låta väldigt negativ är spelet inte dåligt. Tvärtom så är berättelsen intressant, spelets erbjuder liksom conviction på ett av de bästa cover mekanikerna i spelvärlden och har en otrolig mobilitet och koppla det samman med vertikalitet och du erbjuds en mycket gedigen frihet i hur du förflyttar dig i miljön. Blacklist är inte perfekt men det är ett mycket kompetent spel med intressanta skådeplatser och bra spelmekanik inom smygargenren och spelet försöker erbjuda något åt fans av actionspel och smygarspel i ett vilket gör att det lämpar sig väl för både nya och lite mer erfarna spelare i genren. Även om det är ett känsligt spel för mig sett till hur länge jag spelat serien (första spelet i serien kom ut 2002) så tycker jag ändå att det står sig som ett bra spel i genren med vissa reservationer och en del brister.

Rekommendation X
Den sista rekommendationen tillkom som följd av en diskussion med en medlem i den förra bloggen som nämnde ett spel jag hade glömt av när jag satte mig ner och gjorde listan. Först tänkte jag att det kanske inte borde komma med men sen ångrade jag mig då spelet är otroligt välgjort. Ett som jag spenderat en hel del timmar tillsammans med. Eftersom att jag inte har något enskilt exempel inom just Xcom esque omgångsbaserade taktiska typen av smygspel tänkte jag att det kunde passa bra då spelet i sig är bra. Om man inte gillar designen eller stilen alternativt vill ha något mer liknande Xcom finns också Phantom Doctrine som är nysläppt men ett spel jag inte provat än.

Spelet som jag istället väljer att lyfta fram är Invisible, Inc. av Klei Entertainment samma utvecklare vars spel också kom med på listan nämligen Mark of the Ninja.Du intar rollen som en operatör som får i uppgift att sköta en form av spionbyrå som kommer under attack. Spelet lånar element från rogue light titlar och X-Com d.v.s. det är ett indiespel och ingår i strategigenren inom den omgångsbaserade taktiska subgenren. Nivåerna är randomiserade och kärnan i upplevelsen är inte att döda utan att infiltrera och exempelvis stjäla hemligheter eller på andra sätt driva espionage. Spelet är däremot inte enkelt utan det tar sin tid att bemästra och är riktat till den typen av spelare som gärna tar tid på sig att tänka igenom nästa drag för att bemästra en nivå i ett spel. Jag ser det som lite av en modern klassiker inom ramen för smygspel och hoppas på en eventuell uppföljare i framtiden.

Framtiden för smygspel
Detta år har vi fått ett par stycken redan Phantom Doctrine är ett exempel och kommande Hitman: Season 2 är ett annat. För de som är stealth fantaster ser jag inget problem genren är vid liv och fortsätter att erbjuda kvalitativa upplevelser år efter år. Vi har inte riktigt än hamnat i den situationen som Skräckgenren befann sig i ett tag inom ramen för förra generationen eller rymdsimulatorgenren som bokstavligen dog i slutet av 1990-talet och i början av 2000-talet men återkom först efter 2010 i ny form tack vare indie utvecklare och tidigare AAA utvecklare som sparkat liv i den igen. Så för stealthspel och smygarspel överlag ser framtiden fortsatt positiv ut även för de stora stealth spelserierna.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus