Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Spel jag vill spela om 1/-

Spel jag vill spela om 1/-

Skrivet av Patrikseve den 21 februari 2019 kl 22:42
This post is tagged as: Call of Duty 3, Nya perspektiv på det föregågna

Jag tänkte utgå från ett spel per blogg och resonera om ett kanske äldre spel eller lite nyare spel som jag skulle vilja spela igen men inte gjort det på lång tid. Eventuellt också för att få nya perspektiv på spelen vi minns men inte spelat på många år. Många av oss har säkerligen massvis med spel av den här typen i minnet. Är det lika bra som vi minns dem eller har det stått tidens tand illa. Mitt syfte är tyvärr inte att ta reda på det denna gång kanske är det ett projekt för framtiden. Som regel är spelen man minns väl sällan värda att spelas om när det har gått lång tid som följd av att de sällan är så bra idag som man minns dem och många spel åldras lite dåligt. Mitt första spel som jag vill lyfta är en titel som av många anses vara ett mindre bra inslag i serien och av andra ett starkt inslag i den. Man bör komma ihåg att spelseriens första spel revolutionerade sin genre och det andra var ett spel som fortsatte på den banan och av många sedda som det bästa i serien. Trean däremot recenserades även på Gamereactor, recensionen av Petter på just det här spelet kan ni läsa här.

Call of Duty 3
Jag som ofta är lite kritisk till serien spelar den däremot då och då precis som med det mesta annat då jag uppskattar vissa drag hos serien än idag men det är inte en spelserie som på något vis dominerar mitt spelande. För egen del har Call of Duty aldrig handlat om multiplayer... kanske svårt att tro för oss idag som vet att serien är så pass dominerande i spelvärlden tack vare sitt flerspelarläge. Så var inte alltid fallet med serien utan den här förvandlingen började lite redan i Call of Duty 2, 3 och sen tog fart med Modern Warfare och framförallt med Modern Warfare 2. Det märktes också lite i spelserien då enspelarportionen efter Modern Warfare 1 blev mindre bra och relevant. Mycket berodde också på att konkurrensen i genren tätnade och Call of Duty utvecklade inte sitt koncept för single player utan fortsatte att göra samma sak om och om igen. Även om Black Ops 1 och World at War inte har så tokiga kampanjer med seriens mått mätta.

Så varför Call of Duty 3 och inte kanske någon spinoff som Call of duty 2: Big Red One som jag dock inte var helt förtjust i. Då tyckte jag exempelvis att på Gamecube så var Medal of Honor: Frontline ett bättre spel än den konsolutgåvan av Call of Duty. Frontline är förövrigt lite spännande men kanske värt att titta närmare på i en framtida blogg ihop med rising sun. Två stora rivalen innan som vi kanske alla vet Medal of Honor förlorade i slutändan trots ett bra försök på en comeback med Medal of Honor (2010). Call of Duty 3 är precis som de flesta spelen av sin tid 2006 samma år som Oblivion ett spel i förstaperson som utspelar sig under andra världskriget på västfronten. Just det här med D-Dagen och västfronten var lite av en plåga så det var bra att det skippade en del av de mest klassiska ögonblicken med fokus på lite olika perspektiv i Frankrike.

Det som fångade mig med Call of Duty 3 var att många scenarion var spännande, krypskytte delen i dimman, eller den inledande stormningen av kyrkan är några av mina favoritögonblick i seriens enspelar del. Just den där intensiteten fanns så väl bevarad i tredje delen. Det är kanske detta jag ibland känner att serien tappat lite av i senare delen den visuella styrkan och känslan av att du deltar i stora strider även om du inte kan se eller interagrera med dessa. I del 3 så är ett av seriens starkaste uppdrag redan ett av de första. Du ombedes storma en kyrka mot smattrande maskingevärseld, rökridåer, gravstenar och explosioner överallt. Det är någonting som jag tycker spelserien har svårt att återskapa just den här intensiteten där de hela tiden händer saker runtom dig som spelare. Uppdraget är väldigt bra designad med spelserien i åtanke och fler av de andra nivåerna håller lika hög klass. Även om det här Call of Duty var först med att introducera fordon i flerspelarläget var det inget jag spelade då.

Styrkan för mig i Cod har alltid varit att få uppleva de där filmupplevelserna i Hollywood och delta i dessa historiska fiktionella tolkningar på ett säkert sätt. I det här befinner sig Call of Duty 1, 2 och 3 i mina ögon. De är intensiva Hollywood tolkningar av ww2 som är intensiva att spela och det kändes då som om att man var där även om det såklart inte replikerar de här konflikterna fullt ut (vilket vi ska vara tacksamma över) så ansåg jag att det förde vidare det Call of Duty 1 och 2 startade på ett säkert sätt. Det var varken mer eller egentligen mindre än Cod 2 bara mer av samma. Som historie intresserad ser jag otroligt mycket fram emot att fundera lite extra om de olika kampanjerna vad de gör bra och vilka perspektiv de inte gjorde lika väl.

Från ganska bra ögonblick till ett lyckat spel i mina ögon så är det ett av många spel jag vill spela om. Få ett nytt perspektiv på det. Kommer jag se samma styrkor eller förstå varför jag såg dessa då? Kommer jag att se spelets brister mer tydligt och förstå varför många ser det som seriens svarta får ihop med Ghost? Eller kommer jag att uppskatta spelet igen? Många frågor utan egentliga svar men Call of Duty 3 är ändå ett av de spelen jag vill spela om för att se om hur väl det här stått tidens tand. Bästa lämpliga vore en PC konvertering men precis som med Halo 3 är det inte särskilt sannolikt att vi får se det såhär långt efter tidsmässigt. Nästa spel så kommer vi att hoppa ett år bakåt i tiden till en föregående konsolgeneration och det spelet handlar lite om solar.

Har du något spel du vill spela om och få nya perspektiv på?