Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Man the Guns ett viktigt tillskott till Hearts of Iron IV

Man the Guns ett viktigt tillskott till Hearts of Iron IV

This post is tagged as: WW2, Hearts of Iron 4, Man the Guns, Grand strategy, Logistik

Med den senaste dlc expansionen (de har en hybridisering av konceptet) Man the Guns så är allt gratisinnehåll till de som köpte spelet med sitt säsongpass avklarat och vad spelet har blivit är något spännande. Expansionen fokuserade primärt på sjöslagen och marinrelaterade aktiviteter som fartyg, förändra fartyg något och striderna till sjöss. Hearts of Iron IV är lite av en revolution i vissa avseenden sett till hur grand strategy fungerar både sett till militära och operationella spelmekaniska inslag. Istället för att individuellt flytta varje pjäs på kartan i detta fall divisioner mm. så kan man på enkla sätt skapa stridsplaner, sätta upp frontlinjerna och sedan i detalj styra de enheter man önskar. Men jag tycker att det lyckas väl i att få spelaren att mer smidigt kunna flytta miljontals trupper, fordon och annat.

Man the Guns tillför ganska mycket sett till sjöss men också nya inslag rörande logistik som bränsle, det har även blivit ett större fokus på logistik delen och att militära förband har tillgångar för att kunna avancera eller operera på bästa möjliga nivå. Personligen tror jag att det kommer att bidra till att Japan får ett mer historiskt fokus som följd av problemen däran med just bränsle för båtar och fordon mm. och andra brister vad berör olja. Även om jag kan tycka att avsaknaden av detta har hjälpt nya spelare så skadar inte den nu mera något ökade komplexiteten för titeln heller.

Det är fortfarande inget spel man bara plockar upp och spelar utan en ganska långtgående simulering där "what if" frågorna kan simuleras på ett sätt få andra spel klarar av på denna skala. Vad skulle hända om USA aldrig gick med i kriget eller om Hitler störtades och ersattes av ett nytt Kaiser välde. En del som sistnämnda orealistiska men kan skapas i spelet av dig som spelare. Det är lite det jag tycker är charmen med serien både möjligheten att så simulera krigsförloppet på en stor skala utifrån ett land man själv önskar se det från men också scenarion som aldrig inträffade.

Jag håller fortfarande på och testar både Man the Guns och Galactic Civilization expansionen Retribution men av det jag spelat är Man the Guns ett viktigt tillskott till spelet som jag ser som kanske det bästa på marknaden just nu vad berör WW2 och grand strategy. Även om ett slag kan göras för just Hearts of Iron III med Black Ice modden så känner jag ändå att fyran trots en del brister i Ai:n vilket även trean hade att balansen är perfekt och de nya tillskotten med hur man styr sina enheter och den innovativa för genren UI:n något Paradox idag är ledande inom för genren så är fyran på väg i helt rätt riktning.

Spelar du Hearts of Iron IV?

SW: Battlefront 2 kanske får ett spelläge inspirerat av Battlefront 3

SW: Battlefront 2 kanske får ett spelläge inspirerat av Battlefront 3

För er som inte vet så lades Star Wars Battlefront III ner av Pandemic som utvecklade originalspelen. Vad som är intressant i min mening är vad Dice jobbat på med Battlefront II sin uppföljare till en reboot av varumärket. Trots problemen jag hade med spelet vid släpp så verkar de ha fått många uppdateringar sen dess. Vad jag är nyfiken på nu i mars är hur de nya spelläget kommer att se ut. Det ryktas lite om att de inkorporerar lite nya enheter som Droidekas i spelet något som Dice av spelmekaniska och tekniska orsaker enligt dem valt att inte haft med. Spelläget som ska introduceras först på en bana är mer av en sandlådetyp av uppdrag på en stor bana där uppdraget är att ta över kontrollpunkter och slå sönder stjärnkryssare eller andra skepp beroende på faktion.

Spelläget kan tänkas dra inspiration från Battlefield 2142. Min egna tolkning av det hela är att det eventuellt är mot det som spelläget kommer att likna mest. Jag hoppas själv dock på att de kan realisera Battlefront III:s spelläge med kombinerade rymd och markstrider med interiörer för de stora skeppen och strider på alla nivåer. De får gärna fylla ut matcherna med lite bottar jämsides spelare också som Titanfall gjorde det kan hjälpa till att inte låta kartorna kännas för tomma. Oavsett ska det bli intressant att se hur de utvecklar sig. Jag var inte fullt så besviken som många andra på spelet och fann rymdstriderna särskilt roliga för ett spel inom Battlefront serierna.

Min egna åsikt är kanske att det var just något som liknar det som vi hört om detta Battlefront II borde ha startat med för att verkligen bryta isär konceptet första byggde på. Förövrigt tänker jag att de gärna får ha med bottar som fyller ut striderna och verkligen blåser liv i mp lägena. Att de tar skydd, ber om hjälp eller understöd och annat för att skapa en illusion om att de här striderna verkligen tar plats. Skulle också vara lite spännande om du som spelare kunde be en grupp Ai soldater följa dig. Tänker mig lite som scenen i filmen A New Hope när Darth Vader ber piloterna assistera honom i slaget ovanför den första Dödstjärnan. Även på marken skulle det kunna ske mm. Det finns ju också en chans att implementera en befälhavare roll där en styr bottarna och ger order till spelarna.

Det nya spelläget ser lovande ut och Battlefront II kanske när det läget släpps verkligen kan erbjuda ordentligt värde för pengarna trots kontroverserna vid släpp och problemen längsmed spelets fortsatta livstid. Problemet med Dice spelserie är att det är roligare att stå och titta på allt som händer än att delta när man spelar. Att kika på rymdstriderna i horizonten, eller laserskotten som viner till bedårande ljud etc. Som jag har förstått det ska det släppas i Mars om det inte blir försenat in i april.

Spelar du Battlefront II och hur upplever du spelets utveckling sedan det släpptes?

Mass Effect: Andromeda en tredje gång och förhoppningar om en uppf.

Mass Effect: Andromeda en tredje gång och förhoppningar om en uppf.

This post is tagged as: Mass Effect: Andromeda, Uppföljare

Jag har precis spelat om trilogin igen som följd av att det ibland blir så bara. Det är inte riktigt en tradition men jag tycker Mass Effect 1, 2 och 3 är några av de bästa spelen jag vet. Framförallt Mass Effect 1 som jag tycker är bäst i serien. Andromeda var lite av ett wildcard för spelserien, ny utvecklare problematisk utvecklingstid och rent allmänt ett annat upplägg. Spelet plågades inledningsvis av en del problematiska ansiktsanimationer och kanske min stora problematik några quester som var trasiga och hur långsamt utforskardelen av stärnsystemen var. Idag så är det mesta av de problemen lösta även om det inte är ett perfekt spel och har sina brister.

Däremot fortsätter jag ändå älska hur karaktärerna rör sig runt på Tempest som jag tycker är ett betydligt trevligare skepp än Normandy även om det är klassiskt. Bara det att ens kompanjoner pratar med varandra ganska fritt, det sker dialoger runt om på skeppet och karaktärerna rör sig runt om på ett sätt betydligt mer än i Mass Effect 3 som påbörjade den utvecklingen. Lite synd kanske att det här inte medföljde i deras senaste Anthem då folk som rör sig, pratar med varandra utanför spelaren skapar liv i spelvärlden. Jag älskar även hur det valt att låta vyerna på planeterna och annat du tittat på syns genom de stora fönstren till skillnad mot i tidigare spel där du bara färdades genom rymden.

Jag har spelat igenom Andromeda genom båda syskonens perspektiv, och jag tycker varken som båda har sin charm och kompetenta röstskådespelare. Det är inte samma skillnad som i trilogin där den kvinnliga röstskådisen har en betydligt bättre inlevelse och leverans av sitt berättande. Men varför Andromeda folk brukar se det som ett mediokert eller dåligt spel som de inte vill höra talas om. Jag tycker att det ska sägas är ett bra spel med en del bra inslag. Dels så gillar jag integrationen av mp/sp i Andromeda det görs lite bättre än i Mass Effect 3 och craftingsystemet har också förbättras sen släpp något och är idag ett helt ok system som fungerar i den värld de erbjuder.

Jag hade kanske föredragit att bara få rustningar och annat men eftersom att man här kan både döpa sina vapen/rustningar och ge dem olika modifikationer så kan jag acceptera det. Utvecklaren har lagt ner tid på systemet och det märks de tillhör inte de bästa men om jag som normalt ogillar sånt här kan uppskatta det så har det gjort något ok. Det är synd att de inte går hela vägen med galna modifikationer på rustningar som de gör med vapen som du kan förändra helt med olika tillägg. Slå ihop laser teknologi med ballistiska gevär och det blir spännande kombinationer.

Annars tycker jag att det som Andromeda gör rätt är att de ger mig flashbacks till Mass Effect 1, stora mystiska världar att utforska, ett fordon och en besättning intressanta karaktärer. Visst kan jag tycka att en del karaktärer är starkare än andra men samtidigt tycker jag att alla ens kompanjoner inklusive piloten, ingenjören och de andra som inte är medtagbara på uppdragen alla har sin egna personlighet, tankar och åsikter och små relationer med olika karaktärer. Bråken mellan den salarianska piloten Kalo och ingenjören Gill om att respektera skeppet eller modifiera det, till Peebes en asari som är extremt nyfiken och intresserad i remnant tekniken man stöter på i spelet och skeppets läkare som aldrig kan enas om något till den grad att de byter ståndpunkt om de råkar göra det. Eller skeppsmorfar Krogan som varit i liv i en sisådär 1400 år och går runt och kallar alla för kids.

Faktumed att jag skulle vilja gå så långt som att säga att jag tycker att just delen med kamratskapen och skeppet är bättre än i exempelvis Mass Effect 1 och 2 som var bra men kunde ha varit bättre som följd av att interaktionen nästan alltid utom vid specifika moment handlar om dig och respektive kompanjon. Med det sagt tror jag att som följd av att de rör samma typ av punkter och beats som Mass Effect 1 gjorde så tilltalar det mig mer än de som exempelvis favoriserade del 2. För det är långsammare mer icke linjärt och du har färre kompanjoner att rekrytera mm än i det spelet. På det sättet tyckte jag trean fungerade lite bättre med ett fåtal men att du möter de andra som du kämpat med sen tidigare i specifika uppdrag. Så länge Mass Effect och dessa typer av rollspel eller hybrid rpgspel bara tillåter 2-3 kompanjoner föredrar jag ett mindre urval. Ett av mina favorituppdrag i trilogin är ett dlc till Mass Effect 3 där Shephard säger skit i reglerna och tar med hela gänget på ett riktigt bra uppdrag med humor, dialog och massa annat.

Även om tekniken bakom grafiken inte är optimal är animationerna i striderna vackra och världarna väldigt välgjorda med något enstaka undantag. Att åka i sin månbil på en asteroid i rymden i låggravitation eller besöka snötäckta världar är Mass Effect för mig. Just att få utforska är en viktig del av upplevelsen, däremot hade jag kunnat önska lite mer fokus på intressanta uppdrag och kanske lite mer variation på uppdragen. Då har jag inte nämnt häller den fantastiska interaktionen mellan din AI och dig som heter SAM. Just deras relation har många påpekat som en styrka i spelet och jag kan känna att ibland blir det lite mycket "Kett presence" eller liknande utan att kanske ändå närma sig Arma dåligt med konstant påpekande från spelet om saker. För mig är ändå

Andromeda en tråkig historia därför att vi kanske aldrig får se den färdigberättad. Jag tycker att som en fiende så fungerar Kett ganska ok och Angaran den vänliga utomjordiska civilizationen lite mindre bra så finns det ändå potentiall. I spelet får man veta att Kett som är en pseudo religiöst imperium som tvångsförändrar sina offer till sig själva under varje klusters Archon eller general vilka de har många av så finns det en chans att bygga vidare på detta. Visserligen fick vi Quarian, Batarian m.fl. arken berättad i annat format men det hade kunnat påbörjat nästa spel där du interagerar med det och kanske kommer i kontakt även under spelets gång med andra civilizationer i den här galaxen. Jag vill gärna se ett spel som bygger vidare på utforskandet och stora nivåer varvat med en del mindre. Man hade kunnat bygga vidare med nyheter från Vintergatan om invasionen och hur illa det är och bygga fram mot en eventuell kommunikation kanske kontakt med vintergatan.

Andromeda är inte bäst men jag tycker ändå att det är en bra plattform att bygga vidare nästa Mass Effect på även om det kanske inte händer. Det är så mycket som inte är avslutat där och så pass mycket som lagts ner på det universumet och de karaktärerna. Jag hade gärna sett en kontinuitet på detta och den mer lättsamma tonen som finns här. Där Mass Effect 1, 2 och 3 var betydligt mer allvarliga speciellt trean som var dränkt i hopplöshet och domedags känslor så tänker jag att den här mer lättsamma tonen i Andromeda skulle lätt vara att föredra även i en del 2. Trots att det har en del brister och att studion som gjorde de inte finns kvar längre så tycker jag kanske att det är bättre än en prequel till original trilogin. Inget är nog satt i sten vad vi vet är att Bioware inte är klara med serien och jag tror inte att Anthems situation kommer att stänga studion. Vi kommer definitivt också få se nästa Dragon Age oavsett innan ett nytt Mass Effect.

Vad vill du se av nästa Mass Effect?

Spel jag vill spela om 3/-

Spel jag vill spela om 3/-

This post is tagged as: Ofärdiga spel, Oslipad Diamant, Strategi, Emperor of the Fading Suns

Emperor of the Fading Suns
Denna titel är en gammal bortglömd opolerad pärla inom 4x genren. Spelet släpptes 1997 och hade en del brister. Exakt hur stora eller vilka minns jag inte själv vilket är en anledning till att jag vill spela om spelet för en ny take på det hela. Spelet var otroligt moddvänligt och det släpptes en del moddar som åtgärdade många av de stora bristerna. Det här är ett ambitiöst spel med många spelmekaniska inslag. Du spelar som en dynasty och målet är att bli kejsare över ett fragmenterat rymdimperium. Varje planet ser ut som en civilization karta fast denna studio använde sig av hexagoner redan vid denna tidpunkt medans Civilization var fast i sitt kvadrat/rut system för rörelse och annat över kartan.

Det som imponerade på mig var att de ca 40 planeterna i spelet alla hade en egen planetär karta som i ett Civilizaiton spel istället för att som i många spel av den här typen antingen fokusera på rymden eller marken. Du kan bygga lite alltmöjligt på land men även slåss ute i rymden om planeterna och kombinera dessa. Exempelvis om du har dominans i rymden kan du bombardera planeterna där du samtidigt kan strida. Kanske slåss du på flera av världarna samtidigt. Spelet har också espionage, diplomati och legoknektssystem plus en massa annat. Det är ambitiöst för sin tid och jag älskar tanken bakom det med ett kombinerat 4x i rymden och 4x på marken. Tänk exempelvis om Civilization slogs ihop med Galactic Civilization där båda världarna kombinerades och varje planet hade en karta som i ett Civilization men i rymden såg det ut som sistnämnda.

Jag förstår dock problematiken med innehåll och förmågan att skapa en sån här ambitiös titel idag men trots att det var stressat ut på marknaden ofärdigt med en massa problem så är det intressant och unikt. Det är synd att det aldrig blev en uppföljare till det här spelet men kanske kan det dyka upp nya utvecklare som gör något liknande även om det är stöpt i en annan kostym (universum). Spelet bygger på ett redan etablerat universum som heter Fading Sun och var ett rollspel några kända personer inblandade i berättandet var Andrew Greenberg och Bill Bridges som också var inblandade i brädspelet Vampire: The Masquerade som senare fick en del spel byggda runt sig som Vampire: The Masquerade Bloodlines och Vampire: The Masquerade: Redemption . Jag har dock inte spelat Fading Sun brädspelet eller det senare minityr spelet som det även gjordes en titel om som heter Noble Armada: Lost Worlds.

Det står ändå klart att jag vill spela om denna titel som följd av sin lite unika position i 4x genren trots sina brister omoddat och om spelet åldrats hyfsat. Det finns många spel från 1990-talet i 4x genren som jag vill spela och Emperor of the Fading Suns är ett av dessa. Spelet liknar i många avseenden Warhammer 40k också vilket kanske inte är så förvånande egentligen. För er som aldrig hört talas om spelet så förstår jag er, det här är inte Super Mario: Sunshine eller liknande utan en ganska obskyr titel som inte möttes av så väldigt bra kritik när det kom men som jag uppskattade en gång i tiden och nu hoppas kunna spela om och se vad jag tänker om det här idag.

Finns det något äldre spel från 1990-talet du vill spela om?

När visuellt imponerande spel åldras

När visuellt imponerande spel åldras

Skrivet av Patrikseve den 28 februari 2019 kl 01:14
This post is tagged as: Grafiskt vackra spel, Grafik, Design, Åldras, Ålder, Spel idag som ser ut som gröt i framtiden?

Jag satt och kikade på bilder från olika spel, se exempelvis bilderna ovan från Gran Turismo som är väldigt fint visuellt. Genom åren har vi bjudits på spel som sett nästintill fotorealistiska ut när det släpptes. Sedan har det såklart visat sig att det inte är så nära som man tror. Jag satt och tänkte på detta då jag återbesökte Crysis 1 igen ihop med en drös äldre spel som är ännu äldre och insåg att trots att en del som Crysis fortfarande är ruskigt snygga i högre inställningar så syns bristerna man inte såg då. Ett typiskt exempel för Crysis är mark vegetationen som idag ser föråldrad ut med sparsamt med gräs och liknande.

Vad kommer att hända med de ledande spelen vi ser idag? Kommer det på samma sätt åldras och visa brister som är större än man trodde då. Det är en spännande tanke och just nu tycker jag exempelvis att det finns en del spel som bjuder på otrolig grafik men som säkert kommer att se ganska så orealistiska i efterhand. Just den bakomliggande illusionen av att en gång sett ett spel som så visuellt imponerande för att senare inse hur makalöst fult det kan vara i jämförelse med annat. Självklart är det så det ska vara, det behövs göras framsteg och gamla spel kommer att åldras en del med mer värdighet än andra. Det gäller såklart också tekniken men jag tror att även om total fotorealism kanske är en bit bort går det nog att skapa situationer där det är nära.

Jag kommer ihåg en vän till mig som under slutet på 1990-talet sa någonting om att det blir inte verkligare än såhär och pratade om fotorealism till ett idag hiskeligt fult tidigt 3d spel som man inte vet om det är gröt man spillt på skärmen eller om det är på riktigt ett spel. Min fundering är ändå om inte utvecklingen kommer att gå lite långsammare och långsammare över tid. Alltså att en del mycket snygga banbrytande spel inte åldras lika fort som under 3d grafikens inträde. Kanske skulle jag nog påstå ändå att Crysis i sig var lite av en brytpunkt men nog om det spelet. Det är en kul tanke att gissa lite över vilka spel som om 10 år eller så kommer att se bedrövliga ut men som kanske idag får en att tappa hakan.

Vilka visuellt ledande spel just nu tror du kommer åldras illa och bra?