Besviken på Endgame (Spoilers)

FET SPOILERVARNING! Läs ej om du inte vill veta!

Alla år av superhjältar eller snarare detta lååånga kapitel, har nu avslutats. Infinity War gillade jag, mycket för att man använde Thanos som huvudkaraktär i klassisk berättarstruktur men jag visste också om att detta inte skulle upprepas i uppföljaren. Infinity War gjorde mycket bra, hotet kändes riktigt, förluster kändes som förluster...

Tyvärr kan jag inte riktigt säga samma sak om finalen Endgame.

Den största bajskorven stavas tidsresande, det är ett otroligt billigt verktyg att använda för att rädda karaktärer eller rätta till saker och ting. Det spelar liksom ingen roll om det har använts i serietidningarna eller ej, det har inte byggts upp genom all historia, istället används det som en sista-minuten-lösning.

Det är skillnad på filmer som har detta som en central del i berättandet, Looper, spel som Bioshock: Infinite, jag tror du förstår vad jag menar. Det bjuds på enormt mycket fanservice, varma scener och tillbakablickar fyllda med komiska twistar men det räcker inte hela vägen. Jag gillade också Heil Hydra-scenen. Jag gillade att karaktärer fick träffa karaktärer de önskat träffa i efterhand.

Men det håller inte. Det är vad det är, fanservice.

Jag kände ingenting när Black Widow offrade sig, alla dramatiska scener tappar vikt för att man sett det förr och när tidsresandet är en del av ekvationen, ja då spelar ingenting roll, för man kan rädda karaktärer överallt, ta stenar överallt. Allt går att fixa. Och problemet med tidsresandet är också alla luckor som skapas, som lindas in i fina ord och ursäkter i filmen, men som i det stora hela inte fungerar.

Alternativa tidslinjer förs samman med våra, karaktärer kommer tillbaka. Folk som dött förut står nu plötsligt på benen igen, men det är inte samma karaktärer rikigt, för de har inte upplevt det som hände i våran tidslinje, den Gamora Quinn föll för är död. Att man sedan använder kopian som en lösning hatar jag. Hon är död, och nu ska Quinn ersätta den tomheten med en kopia från en annan tid? Är det bara jag som tycker att det är vidrigt?

Tekniskt sätt är det samma karaktär - men ändå inte.

Jag känner mig aldrig oroad över karaktärer, alla lever igen, alla är tillbaka på ett eller annat sätt (nästan). Och det är därför filmen inte fungerar för mig alls, för jag bryr mig helt enkelt inte om någon, alla kan räddas, nästan alltid. Och Thanos höll inte samma mått alls som i föregående del, mest för att, återigen, det är en Thanos från en annan tid. När jag hörde att filmen skulle vara tre timmar var jag verkligen taggad, detta kommer bli guld, dramatik och konflikt!

För mig är det inget annat än en fet besvikelse och jag kan med enkelhet ignorera detta kapitel helt och hållet för att se Infinity War som det riktiga slutet.

Mycket av humorn fungerade inte, det började likna Last Jedi i mångt och mycket där det trycktes in försök till komedi lite här och var vilket skadade dramatiken när den skulle vara som starkast. Thor och Capt. Sken lite extra vilket jag gillade. När Scarlet gick loss på Thanos - det var något jag verkligen gillade, det är såhär man gör kvinnliga karaktärer starka på ett naturligt sätt i story, inte när man tvingar upp en hel grupp för att vid ett tillfälle trycka fram ett politiskt budskap.

Sist jag var såhär besviken och irriterad var nog efter Last Jedi eller Alien: Covenant. Allting händer för att en råtta räddar Ant-Man av misstag...

Vad tyckte du, var det allt du väntat dig eller föll det platt som för mig?