Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

En analys av Hunger Spelen

Skrivet av Snuff den 13 november 2012 kl 15:14

För ett par veckor så fick vi i skolan en uppgift att analysera en bok som läraren tilldelade oss. Jag fick den populära tonårsboken Hunger Spelen.

Detta är min analys :


Jag har faktiskt ingen aning vart jag ska börja med denna recensionen, denna boken har verkligen varit en splittrad upplevelse jag haft det tveksamma nöjet att läsa. Suzanne Collins som har skrivit boken har varit både feg och smart när hon skrivit den. Hon vill berör och få en att tänka när man läser den, hon har har hoppat på vågen av populära böcker som kommit det senaste åren genom att ha en stark och modig hjältinna som samtidigt innerst inne är väldigt rädd och osäker.

Att hon valt att skapa en så pass stereotyp karaktär så har hon genast fått alla tonårsflickor intresserade, flickor som är osäkra på sig själva och kan relatera till karaktären men samtidigt visar ett mod som dom önskar dom hade. Ett smart val som gör att målgruppen som just nu köper allt som det står Twillight eller Harry Potter på genast blir intresserade.

Där har hon också stängt ute en stor del läsare, mig inkluderad. Suzanne Collins försöker rädda detta genom att krydda med lite samhällskritik som ska få mig att tänka men det är hela tiden så ytligt att jag aldrig blir engagerad. Hon har inte vågat ta ut svängarna och faktiskt klagat på något utan ligger mer och småfiser lite bara för att hon kan.
Visst behöver inte en bok vara politiskt riktad för att man ska kunna läsa den men när hon aldrig riktigt tar någon ståndpunkt så undrar jag varför hon ens har försökt. Boken har lånat många element av denna gamla splatter/komedifilmen Battle Royal och jag tycker egentligen att den filmen har lyckats bättre med samhällskritiken.

Suzanne Collins försöker också att skapa en klaustrofobisk känsla när karaktärerna springer runt i skogen men även här har hon misslyckats. Utsattheten som karaktärerna känner blir aldrig påtaglig för mig som läsare då jag hela tiden får följa andra karaktärer runt omkring men aldrig riktigt ger oss en vettig anledning till varför. Samma problem som innan infinner sig nu med, antingen skulle hon bara låtit oss följa hjältinnan och inte låta oss veta något om vad som händer runt omkring eller så skulle hon givit oss en riktig handling utanför skogens arena.

Suzanne Collins försöker hela tiden äta kakan och spara den när hon skriver, det funkar verkligen inte, det gör att boken förlorar fokus och driv. Jag må låta väldigt kritisk och det finns en anledning till det, för även dom mer positiva delarna av boken dras av samma problem. Flera av sidokaraktärerna är riktigt bra och världen som beskrivs är väldigt lockande men hon låter aldrig dom delarna få tillräckligt mycket plats. Hela tiden är det vagt och tveksamt som om författarinnan själv inte tror på världen hon skapat.

Detta är ett väldigt stort misstag, för om inte kan övertyga sig själv, hur ska hon kunna övertyga mig?

Jag måste också berätta att slutet är något av det värsta jag läst där tempot helt försvinner och klyschorna samlas på hög för att utmynna i ett antiklimax av sällan skådat slag.

En analys av Hunger Spelen

Nej, jag kommer nog inte springa och köpa del 2 och 3.

HQ