Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Vänners vänners gamla bloggar

Vänners vänners gamla bloggar

This post is tagged as: Vänner, ensamhet, ångest, varapåtoppen

När jag minns tillbaka så blev jag inte fotograferad så mycket och sedan uppladdad på Bilddagboken eller enskilda bloggar eller vad det nu kunde vara. Ibland när jag inte har så mycket att göra så går jag in och kollar på aktuella vänner så som gamlas gamla bloggar, men mest deras vänners bloggar i detta fall. När jag kollar igenom det hela så märker man ju massor med bilder som de tagit på varandra och i allmänhet verkar visa uppskattning att de har "hängt". Men när jag själv ser tillbaka så var det sällsynt att det hände för min del. Visserligen var högstadiet en ganska svår tid då jag inte sa mycket och var allmänt blyg. Så kallprat var verkligen ingen stark sida hos mig, bara snäll och ödmjukhet som tycks vara ointressant för en del (då). Men även fast detta är historia, det som har hänt på dessa bloggar, och att jag vet att det är mer en tjejgrej (de flesta vännerna är tjejer jag pratar om nu) så blir det så ångestladdat på något sätt. Jag har verkligen svårt att erkänna saker som att jag inte har och inte har haft (popularitet är en sak som kan diskuteras) och vill alltid försöka vara på toppen oavsett vad. Sen att kontaktnätet inte kunde ha varit lite större för att kunna gynna för t ex. jobb är också en faktor som slår mig.

Resa till Australien del. 2

This post is tagged as: Australien, Resa, Jobba, Äventyra

Nu har det gott två-tre år sen jag drömde mig bort åt Australien. Hela den här känslan om att vara på en öppen, landskapsrik och mångkulturell plats långt borta är en minst sagt rysande känsla. Så därför är det väl snart dags att ta tag i mitt lilla efterlängtade äventyr och börja planera. Men velig som man är så vet man inte vilken organisation man ska resa genom eller om man ska bara göra en månads enkelresa. Här är de jag hade tänkt välja mellan:

-Au pair (ingen större erfarenhet av barn, men ändå).

-Work & Travel (mest lockande).

-Volontärarbete.

-WWOOF.

-Swedish study camp.


Så nu undrar jag bara lite: Är det någon som varit iväg på något av dessa? Hur var det? Har du varit på liknande eller någon av de andra? Hur mycket fick du betala för allt och för hur länge?

All feedback välkomnas!!!

P.s. Jag är ute efter att res runt över hela landet + Nya Zeeland :)

Återkommande Mardrömmar

Jag har lätt, väldigt lätt att bli drabbad av kris (unikt?). Efter några dagar brukar det oftas lösa sig dock och jag lugnar ner mig. Men då drabbas jag av något annat som gör att jag faller tillbaka i krisen: Mardrömmar. Då är jag genast tillbaka på ruta ett.


För att ni ska förstå ytterligare så har jag några kompisar som ska flytta bort av olika orsaker: En ska plugga franska i Paris, en ska till samma ställe och jobba, en ska till Barcelona och en till USA och plugga musik. Är det överchockerande för mig att de ska sticka så här efter gymnasiet (Jag själv slutade redan förra året). Jag har ju egna planer trots allt. Har blivit reserv på 3 folkhögskolor inom musik och teater som jag fortfarande väntar svar ifrån. Om inte det ger något så sticker jag direkt till Norge för att jobba och få ihop pengar så att jag kan genomföra Work & Travel i Australien. Jag lyckades ganska bra med att lugna ner mig för någon vecka sen genom att åka en runda med bussen på landet och lyssna på musik. Då lyckades jag bli rätt optimistisk till det hela och började se möjligheter istället för hinder. Men då slår de till igen: Mardrömmar. Dessa äckliga tankförvridare med sina "Det kommer gå att helvete med allt"- varianter av min situation och man faller ner pladask igen och ligger där orörlig och slö. Ja, det är vad de här icke-verkliga
Reflektionerna av min situation kan göra mig. Eheh, snart vågar man kanske inte sova alls..

Så, det var väl det. Kanske jag ska ringa upp en privatpsykolog som jag kontaktade förra veckan och kanske uppoffra de 750 :- som hon sa att det kostade. Allt för ens eget välmående, om det nu funkar...


Hoppas annars alla andra har haft en god nattsömn :)

Kärlek!

Jag & Facebook

Jag är väl medveten om att man ska inte värdera bekräftelse för mycket. Men ändå så faller det så fort jag ser att den jag gillar alltid lyckas få över 50 gillningar på varje ny profil. Bara en sån sak kan förvandla mitt humör från väldigt glad och spontan till jättesur eller bara ledsen allmänt (trots att jag mycket väl vet att det där är sjukt standard och verkligen ingenting jämförd med alla yngre fjortis tjejer diverse etc). Utan att någon säger det så känner jag att jag inte har "klass" eller "social status" då jag kollar på mina egna profilbilder som för närvarande inte ens nått över 20. Och som man är så vill man inte förlora en "status-betalj" och börjar då byta profilbilder eller lägga upp roliga statusar för att hävda sig. "Har du missat poängen med vad som är viktigt i livet? Facebook är därinne och riktiga världen är här ute. Satsa på att leva här och sluta leva där." Är en standardreplik jag ofta säger till mig själv för att lugna mig. Har för närvarande ganska svårt att se det i den här jakten på bekräftelse, men antar (vet) att det stämmer.

Skriver som en kråka när det kommer till att skriva om sånt här bara helt spontant, haha!

Är det någon som har känt liknande? Bör jag kanske ta bort min Facebook för att det här inte slippa det här behovet av bekräftelse? Vad anser ni att gillningar och kommentarer betyder för er?