Gamereactor follow Gamereactor / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands / 中國 / Indonesia
Gamereactor Close White
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
THE FREEDOM CHRONICLES

THE FREEDOM CHRONICLES

Skrivet av hadjy den 4 juli 2018 kl 19:21

Godkväll vänner och kamrater!
Som den sanna Wolfenstein-fanatikern jag är så har jag nu köpt och spelat genom alla dlc som släpptes till det senaste spelet The New Colossus under namnet The Freedom Chronicles. I dessa får vi en ny syn på ockupationen av USA och inte minst kampen mot nazisterna genom ögonen på tre olika protagonister.
Vi har fotbollsspelaren Gunslinger Joe, den hemliga brittiska agenten Silent Death och den gamle ärrade militären Captain Wilkins. Det blir lika men samtidigt olika äventyr.

Först ut är Gunslinger Joe.

Joe har svart hud och om du känner till något om nazismen så vet du att detta automatiskt diskvalificerar honom från att få några julklappar av regimen. Faktum är att han inte ens står med på julklappslistan. Faktum ÄR att han är en undermänniska! Slödder som enligt nazisterna knappt är att likställa med det svarta luddret man får på fötterna av nya strumpor.
Vad han däremot duger till är att experimentera med och när vi slängs in i handlingen så har Joe gått haywire mot nazzarna på en riggad fotbollsmatch och därför fått den mycket tveksamma äran att bli utvald för mänskliga experiment.
Dags att fly och mörda nazister!

Joe's lilla äventyr är ren röjaction av typen som finns i huvudspelet. Visst finns det utrymme för att smyga, speciellt när någon av dom retliga, anmälningsbenägna officerarna finns i närheten men det slutar så gott som alltid med ALARM!!!! och masslakt.
Någonstans därinne finns en historia om en bortförd fader som ska hittas men det är knappast nåt man bryr sig om utan full fokus på våld är grejen här.

Desto mer intressant är då historien om Silent Death och hennes törst efter blodig hämnd på nazikräken som torterade och mördade hennes karl.
När vi kliver i hennes skor så är det plötsligt smyga och ninja som gäller, hon har en förmåga att ta sig fram och gömma sig i väldigt små utrymmen, och det hela blir betydligt mer spännande än råröjet med Joe. Nu är jag ett stort fan av denna sortens spel som Splinter Cell och Dishonored och finner stor tillfredsställelse i känslan av att mörda mina motståndare en efter en. Ljudlöst. Så därför blir min karriär som Silent Death den mest minnesvärda och roligaste av dom tre.
Jag gillar henne verkligen och har inget emot att få se mer av henne i framtiden.

Det sista äventyret tacklar vi som Captain Wilkins och hans kamp för att inte nazisterna ska få igång sin fruktansvärda solkanon. Tänk er Dödsstjärnan Light och riktad mot missbehagliga samhällen på jorden.
Detta är en actionfest av samma typ som den vi upplever med Joe. Full fart framåt och ös bly över kräken! Det är roligt och tajt med snorbra kontroll, precis som dom bägge övriga, men i likhet med Joe så är knappast Wilkins och hans öden och äventyr något du kommer att komma ihåg om ett år.

Så är The Freedom Chronicles värt investeringen? Absolut, det tycker jag. Du får ett riktigt bra äventyr med Silent Death och två gedigna med Joe och Wilkins. Visst kan man väl gnälla lite över längden, alla tre kan man säkert köra genom på 90 minuter styck om man vill, men dom ger oss samtidigt en ny vinkel på den sköna spelvärlden som är Wolfenstein.
Så köp för tusan.

Facebook
TwitterRedditGoogle-Plus