Viktigt?

Blandar du ihop egenskaper och färdigheter? Kan du ha den ena utan den andra?

Det låter ju lätt att skilja på dem, om det finns en definition;

Egenskaper är något man har.

Färdigheter är något du lär(t) dig.

Redan tidigt börjar föräldrar mata in en massa "Hur". Hur man gör ditt och datt, hur man uppför sig och hur många äpplen det går på ett dussin. Du matas med kunskap, kanske ett par lärdomar och en massa onödig fakta!
De är besatta att trycka in saker - innan de har sett vad du är för sorts person.

Tao går åt motsatt håll.
Den vill hjälpa dig att avlasta dig, ha det rent och snyggt inombords, låta dina naturliga förmågor växa i sin egen takt.

Det finns en hel hög som kommer påstå att kunskap är nyckeln till framgång, för att kunna klara sig i världen.
Så finns ett fåtal som lidit av för mycket kunskap, som börjar rensa ut sitt förråd.
Börjar granska sina inlärda åsikter, fördomar och regler som pådyvlats dem.

Vet du vad jag noterat? Många som har väldigt mycket - saknar lycka.
Fast många som har väldigt lite - saknar också lycka!

Så varken enbart kunskap - eller naturlighet kommer ge lycka. Båda behövs.

Nu använder jag "inre" och "yttre", bara som ett mått på riktning, pga att uppdelningen i sig är falsk.

Den yttre världen är fixerad av vad du har; i kunskap, uppskattning, pengar på kontot, prylar etc.

Den inre världen är fixerad vid hur du mår; vad du tänker och känner, givande relationer, bl.a.

Det jag upplevt oftast är folk som har det gott ställt materiellt och ändå känner en stor tomhet. De försöker fylla tomheten med nya upplevelser, prylar och relationer (dvs sex!).
Det hjälper inte. Slutligen vänder de sig mot meditation, yoga, frisksport eller annat som hjälper deras hälsa.

Andra är fixerade vid insikter, chakran som öppnas, drömmar och diverse övernaturliga varelser. De kanske är i balans, men troligen inte. Just för att de också är fixerade.

Grovt förenklat kan man säga att Inre världen är ett tillstånd. Yttre världen är en handling.
Så de som lever mycket i den Yttre världen är fixerade vid att göra saker, eller mata in mer kunskap.
För dem innebär den inre världen att bli korkad.

De som är låsta vid den Inre världen avsäger sig allt vad relationer, sensationer och prylar innebär.
För dem är den yttre världen motbjudande och högljudd.

Båda har fel. Du är som ett hus, med en dörr mellan världarna. Först i början måste du famla runt och leta efter dörren, när det är svart. När det ljusnar lite, ser du var dörren finns.
Ju oftare du använder dörren, desto mindre tänker du på att den finns där.

Du kan gå in i huset, när det är ruskigt väder (eller du mår pest) och du kan gå ut när allt är ljust igen. Du kan gå in och drömma vad du vill uppleva. När du har bilden klar - gör du en handling för att uppleva det.

Tror du att det är en gräns mellan "Inre" och "Yttre" är du fortfarande förvirrad. Vem säger att det ens finns en dörr mellan "inre" och "yttre"? Det kanske bara är en dörröppning och naturen finns ändå ständigt inom dig. Du kan inte lämna den, precis som en tiger inte kan lämna sina ränder.

Det är bara att du glömt bort dina egenskaper, när du famlade efter mer kunskap. Vad du egentligen kan, utan att någon lärt dig det.