Medlems- och redaktionsbloggar. Dagsfärska nyheter, tunga artiklar, intervjuer, personliga bloggar, intressanta forumdiskussioner och rättvisa recensioner. Gamereactor är Sveriges största speltidning- och spelcommunity Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Ostlördag- RoboCop (1987)

Ostlördag- RoboCop (1987)

Skrivet av jonte91n den 29 augusti 2015 kl 21:04
This post is tagged as: RoboCop, Ostlördag

Då var det dags igen att nostalgiskt drömma tillbaka till actionfilmens glansdagar. Idag Robocop!

Ah Paul Verhoeven igen, troligtvis min favoritregissör bredvid Steven Spielberg och Quentin Tarantino. Holländaren som ligger bakom mästerverken Starship Troopers, Total Recall och filmen för kvällen: Robocop. Tre typexempel på scfi-perfektion. Sen gjorde han världen en tjänst med Sharon Stone i Basic Instinct. En rätt så underhållande medeltidsactionrulle kallad Flesh+Blood samt en enligt mitt tycke bra andravärldskiget-film med Black Book. Sen kan man råka blinka vid samma ögonblick som ens finger åker förbi Showgirls när man går igenom listan över Verhoevens filmer. Ytterst få regissörer har samma meritlista. Han har en tendens att nästan alltid blanda uppskruvad splattrig övervåldsaction med träffsäker satir, massor av myspys och en viss dos religiös symbolism. Inte alltid allt i samma film, men ofelaktligen några av de temana. Så vart hamnar Robocop då?

Året är framtiden. Den där speciella framtiden så som den föreställdes på 80-talet. Då bilar fortfarande troddes behålla sin kubiska form även i framtiden istället för att se ut som aerodynamiska rakapparater. Något mer som de trodde skulle vara för evigt var Detroits status som USA ekonomiska maskhål tillika skurkparadis, vilket de antagligen har rätt i. Det privata företaget Omni Consumer Products (OCP) vill bygga en ny stad över Detroits ruiner kallad Delta City men måste först röja upp bland stadens mer ljusskygga invånare. Därför ger de sig in brottsbekämparbrancshen genom sin styltiga men ascoola robot ED-209. En brottsbekämpare som inte stoppar för någonting, förutom några trappor. Dessutom kan den orsaka blodbad på grund av dålig hörsel. En mindre glitch som kanske inte alltid går hem hos vanliga medborgare.

Turligt nog finns det ett alternativ. Huvudkaraktären Alex Murphy (Peter Weller) har precis anlänt till sin nya arbetsplats hos polisen i Detroit. En arbetsplats som är nära att gå i strejk på grund av den sinnessjuka mängden brottslighet i staden som nätt och jämnt hålls samman av en, för 80-tals-action-filmer klichéartade, röststark afroamerikansk polischef. Där kastas Murphy direkt in i hettan med sin kollega Anne Lewis (Nancy Allen) för att bekämpa skurkar med fräna pistoler (självfallet två samtidigt i en biljakt- som det ska va) och one-liners som "Dead or alive- you're coming with me". Men det hela går snett. Kollegan Lewis faller offer för det gamla genitalie-distraktions-tricket och förlorar medvetandet. Plötsligt är Murphy ensam mot en hel grupp av polismördande superskurkar och det går inte så bra. En redig hagelsprakar-orkester senare så är han en blodig röra och en hårsmån från att knacka på portarna till Valhall. Men som tur är hamnar han i OCP trygga famn och eminenta läkarvård. Alla de där trasiga värdelösa människodelarna ersätts av robotdelar. Minnet försvinner likaså. Resultatet blir en skapelse som är till hälften människa, hälften robot men hundra procent snut. Murphy har via en ganska uppenbar Jebus-metafor återuppstått från de döda som cyborgen RoboCop- vars enda mission i livet är att tjäna allmänheten, skydda civila och upprätthålla lagen. Men medans han springer runt och skjuter våldtäktsmän i juvelerna så börjar hans minne återvända och människan Murphy likaså. En människa som vill ha hämnd. Kort å gott ett fantastiskt simpelt upplägg för en bra actionfilm.

Likt med Starship Troopers fungerar Robocop på två nivåer samtidigt. Dels som en jävligt bra actionfilm där det inte sparas på blodet. När ED-209 får hjärnsläpp och manglar ner en OCP-anställd i en poetisk våldssymfoni så bevisar Verhoeven styrkan med att använda icke-datagjort blod- varför kan inte han få göra en Expendables film istället för Sylvester Stallone? Det är riktigt tjusiga specialeffekter överlag även om inslagen av stop-motion på tidigare nämnda robot inte åldrats så där vidare värst jättebra. Det fungerar ändå eftersom robotar har en tendens att vara lite styltiga till naturen i filmer. Aja. När det kommer till action, det viktigaste, så ser det dock ganska fläckfritt ut. Actionscen efter actionscen dyker upp och de är ständigt underhållande- antagligen eftersom det här är så barnförbjudet som det bara kan bli. Det är som jag tjatar om hela tiden- det behövs ond bråd blodig död för att actionscener ska ha någon effekt. Och det har det. Ibland kan jag känna att actionscenerna i många filmer idag (inte minst inom serietidningsfilmer) är den minst intressanta delen och mest påklistrat eftersom det bara måste vara där. Det finns liksom ingen mänsklighet. Det enda problemet när det kommer till klassisk actionfilm-struktur är att Robocop är så innihelsicke slitstark så att det aldrig känns som om han är riktigt i fara. Han är nästan odödlig. Han är aldrig nån John McClane i Die Hard eller Indiana Jones på det sättet att hans liv aldrig riktigt är i fara. Visst blir han skjuten av tusentals skott vid ett episkt tillfälle och ser lite småvissen ut. Men mer än så blir det inte.

Detta kompenserar dock av hur fantastisk actionen är i övrigt och av den andra viktiga storynivån- satiren. Verhoeven har en stolt tradition av träffsäker och ofta humoristisk satir. I Starship Troopers finns hela tiden den obehagliga undertonen att filmen utspelar sig i en fascistisk utopi. I Robocop är det snarare i ett kapitalistiskt drömscenario där företag gör allt för att tjäna in mer pengar och makt med noll hänsyn till mänskligt liv eller känslor. Murphy blir i form av Robocop en del av det maskineriet på något vis, men sedan återkommer mänskligheten gradvis och han slutar vara en ägodel till OCP. Jag älskar konceptet med att göra galet våldsamma actionfilmer samtidigt som det finns ett sorts intelligent djup i bakgrunden. Den blir inte filosofiskt flummig eller för smart för att den actiontörstade publiken ska tappa intresset. Inte heller renodlad satir som också riskerar att flyga rakt över huvudet på actionpubliken- se Last Action Hero som typexempel. Nu låter det som jag antyder att vi som älskar actionfilm är lite småkorkade- vilket jag verkligen inte hoppas eller menar eftersom jag tillhör den gruppen själv- jag menar bara att det är inte det man generellt sett är ute efter. Och då finns Robocop, coolheten personifierad och en hejdundrande bra actionfilm och hämndstory. Lätt som en plätt. Är det bara rå action man är ute efter så får man vad man är ute efter. Och för oss som gillar satir finns det också det. De båda grejerna stör inte varandra och flyter samman på ett strålande vis.

Och det är det (plus ett enastående soundtrack, Kurtwood Smiths skurkroll, ascool design, subtila humor och effektiva tempo) som gör Robocop till en av världens bästa filmer. En film som för alltid kommer vara odödlig och därmed har noll behov av en remake. I wouldnt buy that for a dollar.

Så vad tycker ni om Robocop? Trevlig helg!

Trailern (Med Terminator-musiken då trailern gjordes innan soundtracket var klart):

https://www.youtube.com/watch?v=zbCbwP6ibR4

HQ