Me Time (Netflix)

Vad får man om man korsar Baksmällan 3 med Grown Ups 2 och kryddar med en rejäl skopa kompost? Man får skräp. Dynga. Kanske till och med att det hinner förmultna fullständigt, förvandlas till gödsel. Sånt som stinker lång väg, som grisskit. Som när lokala bonden kör gödsellass mitt i högsommarvärmen och hela länet stinker satan, i en hel dag. Då är det illa. Så illa är det ställt med Netlix senaste komedi. Så usel är den. Välkommen till årets hittills sämsta film, alla kategorier.

Kevin Hart spelar exakt samma roll, exakt samma karaktär på exakt samma sätt som han gjort i närmare 40 filmer vid det här laget. Han är liten (såklart), menlös (såklart), smygneurotisk (såklart) och pratar hela tiden - såklart. Hans karaktär heter Sonny, är stressad hemmapappa åt sina två barn medan frun jagar karriärmål och drar hem kosingen. Detta medan han innerst inne drömmer om en paus, en stund för sig själv - att kunna släppa loss. Marky-Mark spelar exakt samma karaktär som han gjort i närmare 90 filmer vid det här laget och han är såklart vältränad (flertalet shirtoff-scener är inskrivet i gubbens kontrakt), extrovert, supersocial, "snygg" och våghalsig. Hans karaktär heter Huck och brukade vara Sonnys wingman, inte minst under deras "vilda" college-år. När Sonny behöver en paus från pappa-jobbet och när Huck fyller 44 år, dras det ihop en gigantisk fest ute i den Kaliforniska öknen och dit åker de båda gamla vännerna tillsammans med cirka 40 stycken ungdomar som aldrig nämns vid namn och där ingen av dem har en enda replik.

Naturligtvis släpps det lös. Man hoppar fallskärm, slåss mot en puma (som datoranimerats i Word, av någon som precis gått ut grundskolan), blir magsjuk av kass mat, bajsar på sig, skriker, slår sig och dricker sprit. Detta medan frun tagit med barnen till semesterstället och väl där får finbesök av hennes urtjusiga hunk-miljardär till chef. Huck och Sonny bestämmer sig för att lämna ökenfesten och istället bryta sig in i fruns chefs lyxkåk och väl där bland annat bajsa i sängen samt kidnappa hans 100 år gamla sällskapssköldpadda. Det blir flamsigt. Det stoppas stekspadar i anus och det bajsas en hel del, till. Sen skriks det också, mycket. Kevin Hart verkar inte ha några skrivna repliker, eller så frångår han helt något slags manus, och bara skriker. Marky-Mark gör sitt bästa för att reagera på skrikandet och skriker tillbaka, hela tiden. De bajsar, skriker, slår sig och skriker lite mer. Och ingenting är roligt. Absolut ingenting i denna trögflytande sörja är roligt. Jag skulle vilja påstå att det inte finns ett enda semilyckat skämt i hela filmen. Inte ett.

Humorn är utstuderat förutsägbar, dränkt i trötta upprepningar och fantasibrist och karaktärerna i denna film är så icke-originella och platta att Jack & Jill med Adam Sandler framstår som rena rama mästerverket. Jag tyckte att Ridiculous 6 och Hubie Halloween var usla, jag tyckte att Grown Ups 2 var usel precis som The Wrong Missy men det råder för egen del ingen tvekan om att detta är en sämre film. En sämre komedi. En sällsynt uppvisning i koncentrerad uselhet.