Guillermo del Toro's Cabinet of Curiosities (Netflix)

Guillermo del Toro är en ojämn filmskapare, men det går inte att förneka att filmskaparen brukar visar upp en passionerad kunskap om skräckens mekanismer och hur lätt syndaren leder sig själv till förintelse. Detta är något som har integrerats i samtliga berättelser i Del Toros skräckskåp, där flera karaktärer med stora brister tar sig an oförklarliga fenomen och terror av det kosmiska slaget. Man får starka Hitchcock-vibbar när Del Toro träder fram i början av varje episod för att så in idéer om rädslans ursprung i hjärnan på tittaren, där han presenterar åtta rysliga kapitel som tänjer sig mot 60 minuterssträckan och som har regisserats av olika regissörer med ett sinne för det morbida och främmande.

Varje kortfilm känns som att öppna en antik, spindelnätstäckt bok med klassiska historier om girighet, arrogans, grymhet och ouppnåeliga begär, där filmskaparna bussar allt från tentakler till gräsliga på tittaren. Som med många antologier kan man inte förvänta sig att varje historia blir en fullträff, men jag skulle inte säga att det rör sig om några usla bidrag. Tvärtom kan man finna kvalitet i alla berättelser, där varje regissör åtminstone lägger möda på att skapa minnesvärda scener om inte manuset alltid imponerar. Vissa historier är nämligen lätta att förutsäga då vissa är klyschigt upplagda, där man kan se långt i förväg vilket öde som väntar vissa karaktärer. Detta är dock inte alltid ett problem då presentation av samtliga berättelser är härligt skräckinjagande, klaustrofobiska, obehagliga, isolerade och stämningsfulla sett till design och foto. Skådespelet är också genomgående starkt i varje del och berättandet i överlag känns inspirerat.

Mitt stora problem med en del av dessa skräcksagor är egentligen dialogen, som ofta kan stå i vägen för mystiken som filmskaparna så mödosamt har byggt upp. I antologins tre första kapitel kan detta exempelvis bli något av en problem, där karaktärer kan överförklara och därmed punktera spänningen något. Den första berättelsen "Room 36" är exempelvis äckligt snyggt och uppbyggnaden är stark, men så fort en tysk karaktär introduceras börjar han avslöja vad som kan dölja sig i det titulära rummet (man kunde plötsligt relatera med den hemska huvudpersonen när han tysken att knipa käft var 30 sekund). Den Stephen King-doftande "The Autopsy" är riktigt bra sett till premissen, men lider lite väl mycket av en pratglad antagonist som gärna berättar för tittaren hur mycket han minsann njuter av att tortera människor.

Bäst i denna samling är nog råttkavalkaden "Graveyard Rats" som mestadels använder sig av praktiska effekter för att väcka liv hos filmens monster och svärtan i galghumorn är utsökt. Jag fastnade också för den suggestiva Pickman's Model, som är baserad på en Lovecraft-novell och det sista kapitlet "The Murmuring" är riktigt spektakulärt tack vare Babadook-regissörens sinne för det tragiska och Del Toros starka manus. Sämst är nog "Room 36", vars slut är lite väl hafsigt och förutsägbart med tanke på sin omtänksamma uppbyggnad och jag var inte heller ett större fan av "Dreams in the Witch's House" med Harry Potter-skådisen Rupert Grint. Tillsammans utgör dock alla avsnitt en suggestiv skräcksamling som hyllar flera olika skräcktraditioner och stilar, vilket gör helheten till en riktigt imponerande sådan.

Cabinet of Curiosities är en visuell skräckfest som inte alltid skrämmer eller får dig att bita i naglarna, men som ändå väcker tankar och diskussioner i den trygga soffan där hemma. Del Toros senaste Netflix-samarbete bjuder med andra ord på en välgjord sagosamling med massor av mysigt mörker och älskvärt äckelpäckel för den som vill sätta sig ner med klassiska sagor om hemsökta hus, avskyvärda bestar och människans värsta sidor...