Iron Man 3

Filmen:
Tony Stark är sig inte lik. Han kan inte sova och lider av kraftig posttraumatisk stress efter händelserna i The Avengers. Som om inte det vore nog ställer en hänsynslös terrorist kallad Mandarinen in sitt sikte på honom, vilket gör att stackars Tony tvingas ge sig iväg på egen hand för att skydda sina närmaste och rädda dagen.

Säga vad man vill om Marvel, men de är i alla fall inte rädda för att pröva på nya saker. Efter att The Avengers slog alla tiders kassarekord ifjol, så hade det knappast förvånat någon ifall man valde att forma Iron Man 3 till någonting liknande. Istället tog de in Shane Black, manusförfattaren bakom actionklassiker som Dödligt Vapen 1 & 2, för att skriva och regissera. Ett genidrag, skulle det visa sig. Black har med sitt briljanta manusarbete verkligen satt sin prägel på filmen och i samma veva tagit Tony Stark till helt nya nivåer. Det är mer serietidningsaktigt och tramsigare än tidigare, vilket i sin tur gjort det hela ännu mer underhållande.

Iron Man 3 känns ofta som en ljuvlig mix mellan de skruvande dialogerna från Kiss Kiss Bang Bang och den fläskiga actionöverdosen i The Avengers. Här ryms både fyndiga one-liners och massiva actionscener som Black regisserar med stor självsäkerhet trots att karln bara har en tidigare film bakom sig som regissör. Tempot är skyhögt, dialogerna rappa och skådespelarna fenomenala. Inte minst Ben Kingsley som på gott och ont kommer överraska många i sin tolkning av ärkeskurken Mandarinen. Robert Downey Jr fortsätter även han leverera stordåd i rollen som Tony Stark och samarbetet med Black plockar fram det allra bästa ur honom. Här finns många scener med Stark utanför dräkten och det ger Downey Jr utrymme att verkligen glänsa.

Iron Man 3 kommer dock med största sannolikhet att dela fansen i två läger. De som omfamnar Shane Blacks betydligt mer skojfriska och underhållande tredje installation i järnmannens filmserie kommer precis som undertecknad ha en fruktansvärt trevlig stund i filmsoffan. De som inte är fullt så öppna för en mer skämtsam stämning, överraskande vändningar i handlingen och skurkar som bitvis får en att tänka på T-1000 i Terminator 2 lär däremot mest klia sig på huvudet under titten.

Själv älskade jag den av hela mitt hjärta och Iron Man 3 står sig som en av de mest underhållande superhjältefilmerna som jag någonsin sett - detta trots en något enerverande barnkaraktär som introduceras i mitten av filmen och att Mandarinen är med alldeles för lite.

Bilden:
Även bildmässigt är Iron Man 3 något i hästväg. Skärpan är ohyggligt skarp och fullproppad med ljuvliga detaljer, färgerna är underbart mixade med en makalös kontrast, svärtan mörk som natten utan att tappa det minsta i kvalitet och smuts/brus/bandning eller andra tråkigheter lyser helt med sin frånvaro.

Bilden har formatet 2.40:1.

Ljudet:
Om bildkvalitén är imponerande, så är det egentligen ingenting mot vad ljudspåret i Iron Man 3 är. Här bjuds vi på ett fullkomligt underbart DTS-HD Master Audio 7.1-spår som kommer få dina tapeter att slitas bort från väggarna om du inte tänker dig för med volymen innan. Surroundeffekterna är millimeterprecisa och fyllda av läckert subtila inslag som bara ytterligare höjer stämningen, basen är mustigt aggresiv under actionscenerna, dialogerna perfekt uppfångade och Brian Tylers ljuvliga filmmusik ljuder enormt vackert i mixen.

Extramaterialet:
Här finns en kortfilm signerad Marvel kallad "Agent Carter" där Peggy Carter från Captain America-filmen befinner sig ute på ett uppdrag, en underhållande liten kortfilm med en duktig Hayley Atwell i huvudrollen. Förutom den finns här ett par bortklippta/förlängda scener, en gag reel, några kortare featurettes (däribland en liten bakom kulisserna-titt på nya Thor) och ett riktigt bra kommentarspår med Shane Black och manusförfattarpolaren Drew Pearce som är sprängfylld av roliga anekdoter, bra inblickar i arbetet och en skönt kamratlig stämning mellan herrarna.