Australia

Det är något speciellt med att se landskapet förändras årstid för årstid och följa hur människors liv kommer in i olika faser och tempon efterhand som åren rinner förbi. Kort sagt; urtypen för den episka dramagenren som har hänfört folk ända sedan panoramavyerna i Borta med vinden.

Egentligen är det en ganska utdöd genre, den har väl sprattlat till några gånger då och då. Tydligast minns jag Brad Pitt-filmen Där floden flyter fram från tidigt 90-tal någon gång. Men visst, det har nog funnits fler exempel jag bortser från. Ja för sjutton, Brokeback Mountain så klart! Där var katastrofen nära, tänk om jag hade glömt den. Ingen filmhimmel eller Korova Milkbar för mig i så fall. Men regissören Baz Luhrmann (Moulin Rouge som största triumf på sitt CV) har i alla fall marknadsfört Australia som en "film som inte görs längre".

Männens ögongodis, Nicole Kidman, spelar aristokraten Lady Sarah Ashley som åker från England på 30-talet för att hitta sin man i Australien. Maken visar sig dock vara död och plötsligt står hon där ensam med en stor ranch ute i ödemarken. Tur då att det kvinnliga ögongodiset, boskapsfösaren Drover (Hugh Jackman), inte är helt obenägen att hjälpa till när råbarkade typer försöker förmå Lady Ashley att sälja ranchen. Och runt hörnet så lurar andra världskriget...

Eftersom filmen sträcker sig över många år så finns det en hel del olika handlingsspår men rasismen gentemot de australiensiska urinvånarna är en viktig faktor i filmen så det vill jag gärna nämna. Annars är det den svindlande och tidlösa kärlekshistorien mellan Kidman och Jackmans karaktärer som Australia vill bli ihågkommen för. Och det blir den väl till viss gräns, bägge skådisarna kan gå på autopilot och ändå ro iland stabila insatser. Men någon på plats vid inspelningen borde ha satt abrupt stopp för Luhrmann översentimentala pjoskande med Trollkarlen från Oz-referenser och modersinstinkter. Manuset glider väldigt ofta över till "för mycket, för länge" och det är inte klädsamt oavsett hur episk filmen är och bildskönt präriemiljöfotot råkar vara.

Tilläggas bör att det är en typisk målgruppsfilm, din mamma kommer älska den och påpeka hur stilig Jackman var i vit skjorta och hur sorgligt och hemsk och underbart det var på en och samma gång. Det gjorde nämligen min moder och mina invändningar rann av som vatten på gåsen. Hade man skalat av såväl några lager slisk som en halvtimme i effektiv speltid (den är nästan tre timmar lång) så hade det här dugt till annat än inspiration för Australiens turistbyrå när de ska välja ut bilder till nästa broschyr. Är man förtjust i genren kan det dock vara värt att kika på den en gång, gärna i någon äldre kvinnas sällskap så att man dras med lite i hysterin.

Utgåvan känns lite suspekt, dels är varken ljud eller bild något som imponerar vilket känns märkligt. Här skulle man så klart ha fläskat på rejält för att återskapa bioupplevelsen. På köpet får man en digital kopia (tack, tror jag...) och lite borttagna scener. Jag hade gärna sett att man dumpat den digitala discen och gett mig en skiva med extramaterial istället. Utgåvan känns så där.