The Wrestler

Filmen:
The Wrestler skulle lika gärna ha kunnat heta The Actor. För den här berättelsen om wrestlingstjärnan Randy "The Ram" Robinson vars glansdagar sedan länge är förbi går nämligen, utan att vara allt för överanalytisk, att se som en analogi över skådespelaren Mickey Rourkes egen karriär. Han var en stor stjärna på 80-talet vars karriär sedan störtdök efter att ha tagit många dumma beslut, retat upp fel folk och betett sig som ett svin rent allmänt. I The Wrestler beror dock karriärstöpet mer på att åldern hunnit ikapp honom. Ändå är likheterna mellan verklighet och saga slående.

Det gör The Wrestler ännu starkare som filmupplevelse och får den att kännas väldigt, väldigt äkta. Nästan som en dokumentär. Darren Aronofskys fina berättelse är fylld av sorgliga människoöden och trasiga relationer som får en att fukta ögonen gång på gång, men här finns också upplyftande och uppriktiga scener med en huvudperson som vi alla känner för när han försöker ta sig igenom vardagens bestyr. I brottningsringen är han en hjälte för många, men utanför den är han bara en i mängden - en man med blonderat hår och ledsen uppsyn. The Wrestler handlar mycket om att söka sig till platser där man verkligen lever och kan vara sig själv. En målande scen för hela filmen är just innan en wrestlingmatch då "Ram" säger till Marisa Tomeis karaktär att det enda stället där han kan såras är ute i verkligheten. Världen utanför wrestlingen bryr sig inte ett skit om honom. Det är i ringen han lever och publiken som är hans familj.

Man kan kalla vissa av replikerna för överdrivet sentimentala - som då han talar till publiken i slutet av filmen, men det roliga är att dessa repliker fungerar precis hur bra som helst trots den något smöriga eftersmaken. Mycket beror på Rourke och hans sätt att leverera dessa på. Mickey Rourkes makalösa skådespeleri som gav honom en Golden Globe-statyett och en Oscarsnominering som han i en rättvis värld borde ha vunnit är filmens hjärta och själ. Det är han som bär filmen på sina sargade axlar och vi tittare både gråter, skrattar och jublar åt honom under filmens gång. Man kan inte låta bli att känna med hans karaktär. I varje beslut han fattar. I varje motgång han möter. I varje scen där han finner någonting att glädjas åt. Rourke ger karaktären kött och blod och vi som tittar kan inte slita blicken från skärmen, så uppslukad blir man av Rourkes insats. Det är skådespel av den bästa sorten - det som inte känns som skådespel utan som om man kollar på en glimt av verkligheten.

The Wrestler är inte bara en synnerligen välförtjänt comeback för Mickey Rourke, utan också en av fjolårets absolut bästa filmer. Om bara slutet hade varit lite bättre och om man bara hade använt sig lite mer av Bruce Springsteens magiska låt "The Wrestler" i filmen, så hade jag inte tvekat på att sätta tian.

Nu blir det en stark nia istället.

Bilden:
The Wrestler gör sig dessvärre inte särskilt bra i HD. Den medvetet gryniga och smutsiga looken som Aronofsky förärat sin film med är lika grynig och smutsig även på Blu-ray, men stundtals gnistrar det till på HD-fronten. Speciellt i närbilder på Rourkes härjade ansikte och hans illgröna trikåer där skärpan ökas markant med levande och mjuka färger som följd - dessvärre inte till de nivåer som man hade hoppats på. Annars är det mörkerscenerna som imponerar mest med en svärta som hela tiden känns gedigen utan större tillstymmelse till pixlighet. Filmen är kodad i MPEG-4 AVC och formatet är 2.35:1

Ljudet:
Här visar man klassen på riktigt. DTS-HD-spåret är ruggigt kraftfullt och fångar upp stämningen under wrestlingsscenerna på ett magnifikt sätt där man verkligen får känslan av att befinna sig mitt i publikhavet. Basen används flitigt och brummar på friskt under såväl musik- som wrestlingsscenerna. I de lite lugnare scenerna imponerar ljudet också. Det kanske bästa ögonblicket rent ljudmässigt är då Randy promenerar med sin dotter vid hamnen - där fångar man upp diverse ljud ur omgivningen på ett otroligt sätt med en kristallklar ljudbild. Imponerande, men kanske något bastungt om man ska klaga över nånting.

Extramaterialet:
Här finns "Within the Ring" som är en dryga 40-minuter lång featurette om skapandet av filmen där man bland annat pratar om hur man kom på idén att göra filmen, hur man filmade wrestlingmatcherna och lite grann om musiken som används i filmen. Överlag en intressant och ganska ingående bakom kulisserna-featurette, men det sedvanliga ryggdunket känns fort gammalt. Förutom featuretten finns det en trailer inkluderad på skivan.