Dumpa honom!

Filmen:
Rob Reiner och Nora Ephron kan fortsätta sova lugnt. Deras mästerverk När Harry mötte Sally från -89 är fortfarande ohotad etta i fråga om relationskomedier trots att Dumpa honom (som ju är en alldeles fantastiskt dålig översättning eftersom originaltiteln är He's Just Not That Into You) gör ett tappert försök att rubba tronen med den här flerkaraktärsstudien vars många sidohistorier alla kretsar kring relationer i olika former.

Här hittar vi bland annat Gigi, en hopplös kvinna som är så sjukligt blind för signaler från killar som inte är intresserade av henne att man sitter och svär åt TV:n efter en stunds tittande. Janine och Ben som varit gifta i flera år och som börjar märka av slitningarna i sitt förhållande, vilket leder till att Ben börjar träffa den stekheta tjejen Anna vars relation till en början är en småflirt och övergår till ren kärlek.

Dumpa honom är i mångt och mycket en berättelse om att utvärdera relationer och undersöka huruvida dem fungerar eller inte. Om det trasiga kan eller är värt att lagas. Det är lögner, svek och ilska, men också glädje, skratt och kärlek när den stjärnfyllda ensemblen med bland andra Jennifer Aniston, Jennifer Connelly, Ben Affleck och Bradley Cooper ger liv karaktärerna med fina insatser. Bäst är Connelly som gör en fantasisk prestation som kvinna med djupt förträngda känslor som sedan exploderar under filmens andra hälft. En stark och minnesvärd insats i en film som annars bjuder på förvånansvärt lite skratt och istället satsar på dramatik.

Framförallt under den sista timmen av filmen (ja, den är faktiskt hela två timmar lång!), så tycker jag att dramabitarna gör sig synliga med många tårdrypande ögonblick när relationer krossas och byggs upp igen. Det är då Dumpa honom är som allra, allra bäst och bjuder på riktigt gripande relationsdramatik. Sämre blir det när man försöker locka fram skratt. Ibland fungerar det, men oftast faller skämten på att dem är för uppenbara eller för överdrivna.

Ta karaktären Gigi och hennes sidohistoria som ett exempel. Hennes karaktär är som en enda stor parodi på alla hemska dejter man någonsin varit på. Hon blir hysterisk när en kille inte ringer upp henne efter en dejt och hon är totalt handikappad när det kommer till att tyda signaler. En kille hånglar med henne och hon säger "jag längtar redan till nästa gång". Han säger att han kommer att resa bort och inte kommer att kunnas nås på ett tag framöver. Ett solklart tecken på att han bara är ute efter lite tillfälligt hanky-panky, men Gigi fattar ingenting, så hon ringer upp Justin Longs karaktär (vars öde i filmen går att förutse redan i samma sekund som han och Gigi börjar snacka första gången) och ber honom förklara vad killen menar med det han just sagt. Hon är filmens svagaste kort och skapar irritation istället för att underhålla.

Detsamma kan sägas om texterna ("If he's not sleeping with you...", "if he's not calling...", etc etc) som dyker upp då och då under filmens gång. De stjälper mer än vad dem hjälper. Det ger filmen en slags amatörmässig känsla eftersom textremsorna ser ut som någonting man lagt in i en hemmafilm via redigeringsprogrammet Windows Movie Maker och "intervjuerna" som följer känns sjukligt lama - speciellt om man jämför med dem hjärtliga och varma intervjuinslagen i När Harry mötte Sally där olika människor berättar om sin syn på kärlek. Här känns det bara krystat.

Som helhet är dock Dumpa honom en klart godkänd romkom vars styrka ligger i skådespelarna och hur man under filmens senare hälft går mot det lite mer seriösa hållet. Dramabitarna imponerar, humorbitarna = not so much.

Bilden:
Dumpa honom ser riktigt läcker ut på Blu-ray med en härlig dynamik och grym djupkänsla i scenerna som utspelar sig utomhus, men det är faktiskt färgpaletten som imponerar allra mest. Här bjuds vi på läckra och svalkande blåtoner när Affleck och Cooper drar ut till havs och varma, orange/röda nyanser när höstlöven tittar fram. Även svärtan är bra med tjocka skuggor och inte en tillstymmelse till någonting grådaskigt. Skärpan är däremot ett lite osäkrare kort. Den håller sig visserligen på en klart acceptabel nivå under större delen av filmen, men dessvärre tenderar den då och då att kännas något mjuk vid vissa tillfällen och det förekommer en del högst ovälkommet brus längs vägen till eftertexterna.

Bilden är kodad i VC-1 och formatet är 2.35:1.

Ljudet:
Här finns ett Dolby TrueHD 5.1-spår som självklart inte aspirerar på att vara någon ny referensstandard gällande ljudkvalité, men den fyller sitt syfte med råge. Dialogerna hörs klart och tydligt i en mix som snyggt prioriterar ljudeffekterna för att undvika att någonting ska behöva överröstas. Det känns överlag aningen livlöst och platt när det sen kommer till scener med mycket folk i rörelse (typ promenader längs stadens gator), men scenerna från Alexs bar utnyttjar de bakre högtalarna för att skapa en betydligt mer levande ljudbild - och det ger resultat. Scenerna från baren är det allra bästa med ljudmixen i Dumpa honom och bjuder på en härlig ljudupplevelse med bra detaljarbete och lagom användning av basen.

Extramaterialet:
Här finns ett ganska så matigt utbud av extramaterial, men trots mängden är det väldigt lite av materialet som verkligen intresserar. Det blir för mycket ryggdunkande för att man ska kunna njuta till fullo. En sömnig featurette visar vad som hände med karaktärerna efter att filmen slutat, en annan featurette går igenom skapandet av filmen och en tredje handlar om hur man skapar kemi mellan två karaktärer som pratar med varandra i telefon. Här finns också några bortklippta scener.