Transformers: De besegrades hämnd

Filmen:
80-talets största maktkamp var inte kärnvapenskramlandet mellan USA och Sovjet. Den utspelade sig i pojkrummen där Action Force, He-Man och Transformers slogs om herraväldet. För egen del måste jag erkänna att He-Man tog en stor plats men Transformers var aldrig uträknat och har en speciell plats i barnasinnet. När den aptitretande teaser-trailern släpptes för tre år sedan såg jag verkligen fram emot Michael Bays dollarpumpade Transformersfilm. Som inte gjorde mig besviken med balanserad humor, stilfull action och en respektingivande Optimus Prime

Efter den framgången var det bara en tidsfråga innan tvåan skulle komma och nu i somras smällde det till på biograferna igen. Trion Michael Bay, Shia LaBeouf och Megan Fox samlades för att springa gatlopp med robotar men kritikerna var inte nådiga. Fast det gör ju inte Michael Bay något. Han skrattade hela vägen till banken.

Michael Bays specialitet är motljus, slowmotionsekvenser och mjukporr. Sättet han framställer läckerbiten Megan Fox på är snudd på barnförbjudet och skulle passa i vilken Playboyfilm som helst. Actionsekvenserna är något utöver det vanliga. Det är tight, intensivt och adrenalinpumpande ända från inledningen tills eftertexterna börja rulla. Men det är för mycket av det goda. Att robotarna gör slarvsylta av allt de rör är roligt i kanske 30 minuter. Men det blir tjatigt och 150 minuter av samma sak är i längsta laget.

När ettan var ganska fyndig och lagom humoristisk vräker uppföljaren på med direkt pinsam humor. När Sams mamma springer runt på universitetsområdet vill jag stänga av filmen och den benjuckande roboten är inte heller speciellt ball. Filmens sidekicks Skids och Mudflap är jobbiga. De gangsta-rappande tvillingrobotarna borde avlivas, så störiga är dom. De geografiska missarna är jag beredd att förlåta. Vem bryr sig egentligen att de kliver ut i Arizonas öknen efter att ha lämnat Smithsonianmuséet i Washington?, egentligen.

Michael Bay överraskar inte. Han kör på i samma stil. Övermaffig non-stop-action med pervers sexistisk framtoning och överdrivna stereotyper. Jag börjar mer och mer tro att grabben har någon form av ADHD eller koncentrationssvårigheter. Att det ska sprängas och pangas heeela tiden är inte friskt. Tyvärr erbjuder Transformers: De besegrades hämnd enbart på stendum popcorn-action och en läpp-plutande, stjärtvickande Megan Fox. Shia LaBeouf måste vara Hollywoods mest förutsägbare skådespelare. Samma typ av roll om och om igen. Nej Transformers: De besegrades hämnd är en riktigt usel film.

Bilden:
Transformers: De besegrades hämnd på Blu-ray är en angenäm upplevelse på projektorn. Bilden är redigt skarp och dynamiken är något över det vanliga. Men som i första Transformers ser bilden en aning konstgjord ut. Kontrasten är uppskruvad så mycket att den balanserar på vad som är acceptabelt. Färgerna är intensiva men stabila. Svärtan går det inte att klaga på. Grymt mycket detaljer även i mörkare partier. Filmen är AVC-kodad och har formatet 2,40:1.

Ljudet:
Vem sa att man måste köpa massagestol? Förvarna seismologerna i Uppsala och spänn fast er för här blir det åka av redan från första stund. Transformers: De besegrades hämnd är en basfest utan dess like. Även när Optimus Prime pratar trycker det till i bröstet och då är det inte ens en actionsekvens. Djupbasen är helt otroligt tung och närvarande. Surroundeffekterna är inte heller fy skam. Det händer saker överallt och surroundkanalerna har mixats in väl. Om det är något att klaga på så är det att dialogen lätt dränks i alla ljudeffekter.

Extramaterialet:
Transformers: De besegrades hämnd på Blu-ray är knökad med extramaterial. På första skivan finns förutom filmen även ett kommentatorsspår med Michael Bay, Roberto Orci och Alex Kurtzman. Michael Bay är som vanligt kaxig och nästan dryg i sitt överlägsna sätt. Filmkritiker, Oscarskommittén och Terminator Salvation får redigt med smörj. Men det är först på andra skivan det roliga finns. Galet välproducerade dokumentärer som sträcker sig över mer än 3 timmar täcker mer än väl behoven.