Up in the air

Filmen:
Mitt i finanskrisens spår är det inte speciellt överraskande att det dyker upp filmer med krisens offer. Till exempel de arbetslösa. Att skämta om arbetslöshet är vågat, ett avskedande är en av de mest omvälvande upplevelsen i mångas liv men med den hyllade regissören Jason Reitman och alltid lika charmige George Clooney kan det kanske ändå göras på ett vettigt sätt. Indie-regissören Jason Reitman hyllades brutalt för tonårsdramat Juno och är nu Hollywoods nya guldkalv. Tillsammans med den grymt fokuserade George Clooney levererar han nu en av årets bättre filmer.

George Clooney spelar den ambitiöse nedskärningskonsulten Ryan Bingham som lever för sitt jobb, att kicka folk samt att flyga mer än 10 miljoner miles och få ett platinumkort av flygbolaget. Men privatlivet får lida. Relationen med familjen knakar och något stabilt förhållande har han inte tid med. Rätt som det är hotas hela hans värld. Den unga målmedvetna Natalie (Anna Kendrick) presenterar en videokonferenslösning som gör alla flygresor onödiga. För att berättiga sin existens tar Ryan med sig Natalie på sina resor och båda får en annan syn på sina karriärshetsande liv. På en av resorna råkar han dessutom träffa Alex (Vera Farmiga), kanske har han hittat kärleken?

Up in the air har en underbar vinkling men är samtidigt en deprimerande skildring av finanskrisens offer och kapitalismens mörka sidor. Den skildrar på ett brutalt och ärligt sätt USAs företagskultur och dess effekter. Men det är inte det filmen egentligen handlar om, den handlar om Ryan Bingham och hans oförmåga att hantera känslor. Att ha hela sitt liv i en resväska kan ingen må bra av anser Jason Reitman och visar det med all tydlighet. Men något mer än ett ytskrap vågar inte Jason sig på.

Up in the air är George Clooneys film. Han visar verkligen varför han belönades med en Oscarsnominering för bästa manliga huvudroll. George ÄR Ryan Bingham, ut i tåspetsarna. Den lilla pinglan Anna Kendrick som inte ser en dag äldre ut än 12 år ser ut att bryta ihop när som helst men tar sig igenom filmen med bravur, förutom en gråtscen som inte är speciellt övertygande. Någonstans mellan halva filmen och slutet börjar det dra åt ett sliskigt moralkakeslut men Jason rider snabbt bort från det uppenbara slutet, tack för det.

Bilden:
Bildmässigt finns det inte mycket att klaga på. Den högupplösta knivskarpa bilden är en fröjd för ögat och tillsammans med den härliga dynamiken är Up in the air en av årets snyggaste Blu-ray-filmer. Färgsättningen är något sparsam, kostymklädda affärsresenärer är inget att höja ögonbrynen för utan här är det svart, grått och kalla blåa färger för hela slanten. Som sig bör då filmen utspelar sig på flygplatser och hotell. Svärtan är riktigt bra med fantastiskt mycket detaljer i de mörkare scenerna. Filmen levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 1,85:1.

Ljudet:
Up in the air har en DTS-HD Master Audio-ljudmix med en sjukt krispig och detaljerad ljudbild. Det är här de högupplösta ljudformaten får briljera. Dialogen låter hur klar och tydlig som helst och varenda litet fotsteg och klädprassel hörs tydligt. Ljudet sticker aldrig ut åt något håll utan är perfekt balanserad. Förvisso är den framtung och saknar surroundljud men det är inget krav för ett högt ljudbetyg. Basen har inte heller den mycket att göra men när den används är det toppklass, speciellt i dansklubbsscenen där basen är snärtig och tung.

Extramaterialet:
Det finns inga bakom-scenen-dokumentärer eller featurettes men ett kommentatorsspår och ett dussin bortklippta scener bjuds det på. Kommentatorsspåret med regissören Jason Reitman är intressant och lättsamt. Vi får bland annat höra en hel del skojiga anekdoter och hans avsky för studioinspelningar. De bortklippta scenerna på totalt 23 minuter, 12 till antalet är inte direkt dåliga och fyller sin funktion men togs bort för att snabba upp filmen. Det finns också en kort 2-minuters featurette som handlar om hur de gjorde förtexterna, totalt onödig.