Lonesome Dove - Den långa färden del 1&2

Förutom Sergio Leones kultklassiska mästerverk Once Upon a Time in the West är Den långa färden det absolut bästa jag sett i westernväg. Simon Wincer och Larry McMurtrys älskade miniserie är en stilstudie i skarp dramatik och ett underbart porträtt av en mäktig epok i amerikansk historia.

Den långa färden (Lonesome Dove) är berättelsen om Woodrow Call (Tommy Lee Jones) och Agustus McCrae (Robert Duvall) baserad på den bästsäljande boken med samma namn, skriven av Larry McMurtry. Gus och Woodrow är två före detta Texas Rangers tilllika odödliga bästa vänner som i över trettio år följts åt. Gus är den romantiske livsnjutaren med smak för vackra kvinnor. Woodrow är den mer känslokalle, regelryttaren. De tjänade landet som lagens män i unga dagar och delar, när Den långa färden börjar, samma dröm om att slå rot i den norra delen av landet.

Sporrade av deras planer samt vackra beskrivningar om det orörda landet ger de sig av med en boskapshjort på över 2500 djur. Avresan sker från Texas med siktet mot Montanas bördiga mark, framför sig har de en 400 mil lång resa kantad av prövningar såsom indianer, banditer, oväder och kidnappningar. Med dem följer ett tiotal av hemtraktens dagdrivare samt den adopterade pojken Newt (Rick Schroder), stigfinnaren Deets (Danny Glover) och före detta sheriffen och tidigare kollegan Jake Spoon (Robert Urich).

När Den långa färden damp ned i redaktionens brevlåda för en dryg vecka sedan hade jag enbart vaga minnen av miniserien från då den gick på svensk TV 1989. Jag minns hur uppslukad jag blev redan då av det första asvsnittet och kände mig givetvis tvungen att direkt ge mig i kast med att börja se de sex timmarna jag hade framför mig. Medan i stort sett alla, stora amerikanska TV-serier och miniserier idag framstår som pinsamma uppvisningar i överspel och där tidsåldern förhindrar dem från att bli annat än fnissframkallande kulturskatter håller Den långa färden exakt lika bra idag som för 16 år sedan.

Det är en regimässigt jämn och extremt välspelad berättelse vi får följa medan Gus och Woodrow färdas genom det orörda landet någongång i mitten på 1800-talet. Till en början känns dramaturgin lite gammalmodig och produktionen får mig att tänka på andra serier från samma årtionde som Dynastin och Dallas. Detta är dock något som snabbt tvättas ur såsnart Simon Wincer driver upp tempot en aning.

Robert Duvall gör här sin absolut bästa rolltolkning någonsin och tillsammans med storspel från såväl Tommy Lee Jones som Danny Glover och Diane Lane framstår varje sekund av Den långa färden som klassisk magi i filmform. Regissören Simon Wincer spenderar mycket tid med karaktärerna och lyckas förmedla starka känslor, speciellt i de sista två timmarna av filmen.

Den långa färden är strax över sex timmar lång och är i den nysläppta svenska utgåvan uppdelad i två bitar. När man köper dem så får man dock båda två för samma pris som en vanlig DVD tillsammans med en extraskiva innehållande cirka 70 minuter extramaterial. Bilden har restaurerats men passerar tyvärr bara betyget godkänt, detsamma gäller för ljudet. Extramaterialet är bra men inget att skrika sig hes över. På det stora hela är dock Den långa färden en av de bästa miniserier som någonsin gjorts och ett absolut måste i DVD-hyllan hos alla westerntokiga.