Little Fockers

Filmen:
Den nu mer än tio år gamla komedin Släkten är värst skrattade jag gott åt. Ben Stiller och Robert De Niros balansakt lockade fram till många skratt och roliga stunder. Att vi skulle få återse familjen Focker var självklart och 2004 var det dags för Familjen är värre. Redan då började det knaka i fogarna. Den brast i kreativitet och skämten var inte lika roliga längre. Att den tredje filmen dök upp i år gjorde mig överraskad.

Otippat var det nu ungarna som skulle hamna i fokus. Enligt titeln iallafall. För i filmen gör de inte mycket väsen av sig. Den här filmen är fokuserad på Jack Byrnes (Robert De Niro) och Gaylord Focker (Ben Stiller). Handlingen är lite svår att få grepp om. När barntemat inte visat sig stämma visar det sig att Jack söker en efterträdare till honom som släktens framtida patriark. Släng sedan in Jessica Alba som kärlekskrank läkemedelssäljare och två irriterande ungar så har ni allt på ett fat.

Jag hade hoppats på en nystart, trailrarna som föregick filmen gav en skymt av potentiell briljans men trots lågt ställda förväntningar blev jag rejält besviken. Att påstå att Little Fockers är framkrystad är en försköning. Den saknar röd tråd och är ett virrigt hopkok av scener utan sammanhang. Skämten har tagit ett kliv neråt i skalan och nu är det kräk och penishumor som gäller. De idoga Gudfadern-referenserna gör inget bättre. Karaktärerna saknar karisma och är överdrivet stereotypiska. Harvey Keitel pladdrar på utan mening och Jessica Alba överspelar å det grövsta.

Att Little Fockers toppade de amerikanska biolistorna i flera veckor visar antingen på hur duktig pr-avdelning de hade eller hur dålig smak amerikanarna har. Det är dags att begrava Familjen är värre-filmerna en gång för alla. Komedin passerade sitt bäst före datum redan efter första filmen

Bilden:
Little Fockers på Blu-ray ser skaplig ut. Skärpan är tipptopp och det kryllar av detaljer. Men färgerna är något översaturerade. Men svärtan får fullt godkänd då detaljer inte försvinner när det är mörkt. Bilden är också helt fri från smuts och det ser ut som att filmbolagen äntligen börjar strunta i fasoner som kantförstärkning och brusreducering. Filmen levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 1,85:1.

Ljudet:
Ljudmässigt är Little Fockers en medelmåtta. Den framtunga DTS-HD Master Audio-mixen har klar och tydlig dialog. Surroundkanalerna används för att förstärka omgivningen och basen får också lite att göra emellanåt. Men någon dräpare är den inte, lite nedtonad och återhållsam.

Extramaterialet:
Det finns lite extramaterial för den intresserade. Till att börja med en 15 minuter lång making-of featurette som luktar MTV. Sen finns det några intervjuer med skådespelarna som tramsar. Dessutom har de kastat med 10 stycken bortklippta scener som inte tillför något roligt och de bjuder även på en alternativ början och ett nytt slut.