Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
Åsa-Nisse: Wälkom to Knohult

Åsa-Nisse: Wälkom to Knohult

Är du av den hedersvärda uppfattningen att buskishumor av den typ som Stefan och Krister gjort sig kända för inte har något som helst existensberättigande i dagens samhälle? Då ska du definitivt inte se Åsa-Nisse: Wälkom to Knohult

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Filmen:
Åsa-Nisse: Wälkom to Knohult gör en lite förvirrad. Man vet att man befinner sig i år 2011. Men när man tittar på filmen känns det som att någon slagit en i huvudet och att man vaknat upp mitt i 40-talets Sverige där buskishumorn tagit landet med storm. Man känner sig äcklad och obekväm. Det är humor som söker efter skratt i stendumma fruntimmer som inte duger till något annat än att stå vid spisen och brännvinstörstande gubbar som tjuvjagar, uppfinner tramsiga grejer och inte vet hur normala människor beter sig bland folk.

HQ

Handlingen är följande. Åsa-Nisse tröttnar på att hans fru Eulalia gnäller på honom angående vattenbrist i hemmet. Efter att hon tvingas bada i Champis och vattna gården med alkoholhaltiga drycker, så beslutar sig Nisse för att laga den trasiga vattenpumpen på gården - men till sin stora förvåning är det inte vatten som kommer upp när han startar den, utan ren olja. Plötsligt är Nisse en rik man och det lockar till sig skumma typer i form av oljemagnater (som försöker köpa oljan med Bingolotter!), politiker och annat löst folk. Alla vill ha en del av kakan.

Finns det på allvar folk som tycker det här är kul? Någon yngre än 100 år som skrattade en enda gång under filmens gång? Jag fattar i alla fall inte grejen - och det här kommer från en kille som läst 91:an sedan han var 6 år gammal och alltid tyckt att Åsa-Nisse varit en rätt charmig serie att bläddra igenom. Men i filmform vill det sig inte riktigt för den finurlige smålänningen. Det har väl egentligen heller aldrig gjort det. De gamla Åsa-Nisse-filmerna är allmänt kända som något av de sämsta som någonsin producerats på svensk mark och den här nyversionen är definitivt i klass med de gamla.

Detta trots en "imponerande" ensemble med idel kända namn som Kjell Bergqvist, Sissela Kyle, Johan Glans, Henrik Dorsin (också manus) och många fler. Många roliga människor i en film som under hela sin speltid aldrig lyckas locka fram mer än små, små leenden som det krävs mikroskop för att upptäcka hos tittarna. Det finns helt enkelt ingenting att direkt skratta åt. När inte tiden ägnas åt Stefan & Krister-doftande buskishumor med gapiga kärringar och sexistiska gubbstruttar, så fokuserar man på lam slapstick som förmodligen inte ens fyraåringar kommer tycka är särskilt roligt att titta på.

Och vem kom egentligen på idén att Kjell Bergqvist skulle passa i huvudrollen? Att se eller framförallt höra honom med småländsk dialekt som gång på gång brister ut i dennes vanliga Stockholmsmål är riktigt jobbigt att titta på. Jag tycker synd om Kjell. Han är i vanliga fall en av de skådespelare som jag gillar allra mest i Sverige. Ensidig som fasen, men helt outstanding när det kommer till att spela spydiga roller och karaktärer som är allmänt otrevliga. Att se honom i den här sörjan gör ont i själen. Det gäller för övrigt hela ensemblen, utom då Sofia Helin som är den enda som inte överspelar så mycket att det ryker ur öronen och det enda skälet att filmen faktiskt får en tvåa i betyg och inte en etta.

Detta är en annons:

Åsa-Nisse: Wälkom to Knohult ligger fel i tiden. Med en sisådär 60-70 år. Om den hade släppts på 40-talet, så hade säkerligen folk och fä vallfärdat för att se den på bio - och skrattat sig hesa åt de fattiga jönsarna i filmen som plötsligt blir rika och inte riktigt vet hur man beter sig när man väl har pengar på fickan. Man dricker inte kaffe längre, utan olja (!), för att det är dyrare. Problemet är att den här typen av bondkomik slutade vara rolig redan när den kom (cirka 1860) och att se en modern svensk film som trampar i dessa gräsliga gamla hjulspår känns både tragiskt och skrämmande.

Tänk vad många kvalitetsrullar man hade kunnat göra med den här budgeten.

Bilden:
Inget märkvärdigt här inte, den här transfern bjuder visserligen på läckra färger som verkligen fångar upp det vackra med den svenska sommaren, men när det kommer till skärpan och detaljarbetet ligger den i ungefär samma klass som en bättre DVD-film. Man tappar fokus många gånger och skärpan känns genomgående rätt mjuk. Inte heller svärtan är mycket att hänga i julgranen med sitt grådaskiga utseende.

Bilden är kodad i VC-1 och har formatet 1.85:1.

Detta är en annons:

Ljudet:
Här finns både ett Dolby Digital 5.1-spår och ett DTS-HD Master Audio 5.1-dito som låter snudd på identiska. Det är hyfsad precision i riktningsdetaljerna och även om mixen överlag känns väldigt fronttung, så finns det tillfällen då samtliga högtalare används på ett snyggt sätt. Basen vaknar till liv när stridsflygplan dyker upp i filmen (en mening jag aldrig någonsin trodde jag skulle skriva angående en Åsa-Nissefilm) och musiken låter skapligt. Men när det kommer till dialogerna märker man svagheterna i mixen. Dialogerna överröstas många gånger av bakgrundsljud som ligger på samma ljudnivå som talet, vilket gör det till en bra idé att se filmen med undertexter påslagna.

Extramaterialet:
Ett par trailers, ingenting annat.

04 Gamereactor Sverige
4 / 10
+
Gräslig buskiskomedi med halvdan bild- och ljudkvalitet.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

9
Åsa-Nisse: Wälkom to Knohult

Åsa-Nisse: Wälkom to Knohult

FILMRECENSION. Skrivet av Erik Nilsson Ranta

Är du av den hedersvärda uppfattningen att buskishumor av den typ som Stefan och Krister gjort sig kända för inte har något som helst existensberättigande i dagens samhälle? Då ska du definitivt inte se Åsa-Nisse: Wälkom to Knohult



Loading next content