Trust

Filmen:
Vänner-bekantingen David Schwimmer har senaste åren hoppat på regissörståget och då inte bara med komedier. I filmen Trust behandlar David ämnet internetpedofiler. Ända sedan internet tog klivet in i hemmen har pedofilerna kunnat gömma sig bakom datorskärmarna när de raggat på minderåriga. Jakten på snuskhumrarna fortsätter dock oavbrutet och med polisens tekniska hjälpmedel måste förövarna verkligen anstränga sig för att slippa undan. Det stora problemet är att skadan förmodligen redan är skedd.

Som alla andra fjortonåriga tjejer flirt-smsar Annie med den stora kärleken. I hennes fall är det internetpojken Charlie från Kalifornien som fått hennes känslor att svämma över. När de träffas visar det sig dock att han är betydligt äldre än vad han sagt sig vara, lätt chockad låter sig dock Annie övertalas efter mycket smörande och komplimanger. Till slut hamnar de i säng och Annies liv vänds upp och ner.

David Schwimmer fokuserar här på de runtomkring Annie, främst familjen och deras kamp och frustration för att komma över den hemska händelsen. Annie själv verkar ta det ganska lugnt vilket är rätt konstigt med tanke på omständigheterna. Vanligtvis hyser offret i en situation ett agg mot förövaren men i de här fallen är det lite mer komplicerat. Det osäkra unga offret håller precis på att ta steget upp i vuxenlivet och träffar här en som vräker på med komplimanger. Det är inte alltid lätt att välja mellan vad hjärtat eller hjärnan säger.

Trust är en ärlig och rå skildring av hur en sån här händelse slår sönder en hel familj. David Schwimmer har struntat i de förväntade moralpredikningarna och lägger upp hela historien på ett fat utan att polera något. En film är ingenting utan dess skådespelare och Trust befolkas av riktigt bra sådana. Clive Owen gör sitt bästa framträdande på år och dar som orolig pappa och mamman spelad av Catherine Keener gör även hon en övertygande och trovärdig insats. Men filmens största stjärna är helt klart fjortonåriga Liana Liberato som spelar pedofiloffret så bra att man baxnar, glöm inte namnet.

Trust hade kunnat bli en av de mest kraftfulla filmerna på år och dar. Med briljanta skådespelare samt ett högaktuellt ämne med internetpedofiler och sociala nätverk var det som upplagt. Men resultatet blev inte riktigt som jag förväntat mig. Trots sinnesjukt bra skådespeleri saknar den något som gör den unik och utstickande. Nu är den en stundtals seg historia med ett förutsägbart upplägg.

Bilden:
Bildmässigt bjussar Trust på en något mer än medelmåttigt högupplöst filmupplevelse. Skärpan är för det mesta fullt acceptabel men i mörkare scener börjar det bli suddigt och brusigt. Färgerna är något tråkiga och stela men ger filmen den tonen man vill att den ska ha. Svärtan är inte den bästa och brusar för det mesta. Filmen levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 1,78:1.

Ljudet:
Trust är en dialogtung film utan krusiduller och DTS-HD Master Audio-mixen gör ett hyggligt jobb. Dialogen ligger konstant kring de främre högtalarna och låter klar och tydlig som sig bör. Förutom det händer det inte mycket, inga surroundeffekter, ingen bas, ingenting. En tråkig ljudupplevelse men något mer går inte att förvänta sig.

Extramaterialet:
Inget extramaterial.