Water for Elephants

Filmen:
På det tidiga 30-talet tyngde depressionen Amerika till bristningsgränsen. Men en del hade det fortfarande gott ställt. Som veterinärsstudenten och immigrant-sonen Jacob Jankowski (Robert Pattinson). Han ska precis ta sin examen då han får meddelandet som ingen önskar, att föräldrarna omkommit i en bilolycka. Med en ekonomiskt slarvig pappa och ett överbelånat hus blev det inte ett öre över och Jacob bestämmer sig för att lämna sitt gamla liv bakom sig och bege sig iväg. Han hamnar på Benzini-brödernas resande tågcirkus där han får ett kyligt mottagande av cirkusbossen och den brutala sadisten August (Christoph Waltz). Men den konflikten får vänta då Jacob fått upp ögonen för cirkusens stjärna, den bedårande vackra Marlena (Reese Witherspoon) som dessvärre är tillsammans med August. Gissa vad som händer.

Water for Elephants har ingredienserna som borde kunna bidra till en succé. Superhunk, två Oscars-vinnande skådespelare, supersnyggt foto, makalösa kostymer och rekvisita, drama, romantik och tragedi, samt en släng av djurplågeri. Vad kan gå fel? Mycket tydligen. För det första måste filmen undvika att vara så förutsägbar som den är. Redan i inledningen är det galet uppenbart hur hela filmen kommer utspela sig. Den är också proppad med fåniga klichéer och översentimentala scener.

Regissören Francis Lawrence med actionrullarna I Am Legend och Constantine i meritlistan visar här med all tydlighet att han inte är mannen för jobbet. Filmen saknar all form av spänning och drama. Han får inte mycket hjälp av Robert "Twilight-Edward" Pattinson heller. Den uttryckslöse och totalt ointressante skådespelaren tynger filmen. Kemin, eller avsaknaden av kemin mellan Jacob och Marlena i filmen är en sak som sänker filmen än mer.

Angående skådespeleriet. Det finns egentligen bara tre karaktärer i filmen. Jacob, Marlena och August. Samt den gulliga elefanten Rosie förstås. Resten är bara okända ansikten som medvetet föses undan så att de inte ska ta plats för filmens stora giganter. Det minimalistiska karaktärsspelrummet begränsar verkligen filmens potential att växa och kittla fantasin. Att dessutom reducera den underbart duktiga skådespelerskan Reese Witherspoon till en blek tramsfigur är nästan kriminellt. Filmens enda ljuspunkt är nazistgalningen från Inglorious Basterds, Christoph Waltz som fullkomligt äger i rollen som galen cirkusboss.

Några av de bästa filmerna i genren, till exempel Titanic inleds med att en åldrad tant eller herre stöter på en yngling som knappt torkat bakom öronen och berättar sitt livs historia. Så även med Water for Elephants. Ambitionen med Water for Elephants visas klart och tydligt redan från början. Det här ska bli en ny dramaklassiker i klass med Titanic. Fotot, kostymerna och rekvisitan finns som sagt där. Men under den fina ytan finns bara en korkad, seg och förutsägbar soppa. Gå och se Titanic igen istället.

Bilden:
Filmen i sig må ha en del i övrigt att önska men visuellt är den fantastiskt läcker. Den lever verkligen upp på Blu-ray formatet och riktigt glänser och sprakar. Skärpan och detaljnivån är redigt bra, till den grad att man kan urskilja hårstrån på elefanten Rosie. Färgpaletten lutar åt det lite smutsiga gul-bruna hållet men det passar in. Hudtonerna ser naturliga ut och även svärtan imponerar. Fox har gjort ett imponerande bildjobb med Water for Elephants. Filmen levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 2,39:1.

Ljudet:
Även ljudet håller hög klass. En DTS-HD Master Audio-mix får stå för ljudleveransen och gör det bra. Dialogen är detaljerad och klar och kommer ur rätt högtalare. Ljudet imponerar mest under cirkusscenerna då surroundhögtalarna vaknar till liv och fyller vardagsrummet med publikens jubel. Även basen gör sitt för att förstärka ljudbilden.

Extramaterialet:
Här bjuds det på allehanda featurettes med varierande tema och som alla givetvis har anknytning till filmen och dess produktion. Det gamla vanliga. För de som vill höra hur regissören och manusförfattaren såg på filmen finns även ett kommentatorsspår.