Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten

Filmen:
Jag har varit på Euro Disney i Paris och åkt attraktionen som Pirates-filmerna grundas på. När jag satt i den där båten så kan jag ju inte påstå att jag instinktivt tänkte "Shit on me, det här måste det ju bara göras en film av". Jag tänkte mer "Hm, ska jag göra slut på sms eller faktiskt ringa honom". Jag tog mitt mogna ansvar och ringde honom men det hör förstås inte till historien. Vad jag ville komma fram till att den personen som kom på att åkattraktionen skulle göra sig som film och såg potentialen i det är ett geni i all sin enkelhet. Många skulle använda det till filmernas nackdel att den är löst baserad på en karusell. Jag tycker själv det är lite småmysigt och befriande i en värld av bokadaptioner och remakes.

Hur som helst.

Disney ger sig minsann inte så lätt inte. Att två av filmseriens huvudroller och stjärnor, Orlando Bloom och Keira Knightley, valde att hoppa av plankan och bege sig till mer seriösa (nåja) filmiska jaktmarker är inget att hänga upp sig på. Eller rättare sagt så är en sådan petitess inget som man låter stå i vägen för att hålla den pengamaskin som Pirates-filmerna utgör rullandes. En oslaktbar kassako. Så ut med det gamla och in med det nya. I alla fall när det gäller skådisarna. När det gäller det övriga är det inte mycket nytt under solen jämfört med tredje filmen.

Bland de nya ansiktena märks främst Penelope Cruz som förförisk Sparrow-kopia, en bibeltroende hunk och en hel ocean vildsinta sjöjungfrur. Med tanke på avhoppen och de nya ansiktena så hade man kunnat tro att man nu mer än någonsin skulle förlita sig på Jack Sparrow och göra det till en total enmansshow och navelskådning. Men det gör man faktiskt inte och det tycker jag är berömvärt. Depp hade kunnat spela sin queer-kapten i sömnen vid det här laget och genom att ge honom lite nya karaktärer att jobba med så håller man honom hyfsat alert och undviker det värsta pinsamma överspelet. Och japp, man får se Keith Richard i rollen som hans pappa även i denna filmen.

Annars då? Inte mycket. Det mest markanta är hur det följsamma berättandet och komiska tajmingen från första filmen offrats. Jag gillade verkligen den första filmen, den andra också faktiskt. Men nu staplar man scen på scen utan några egentliga övergångar och introduktioner. Zombiesjörövare svischar förbi, några elaka spanjorer passerar revy och fastän tempot är rappt så känns det hela väldigt tunggrott och forcerat när matinéingredienserna ska avverkas på löpande band bara för att man kände för att ha med vissa inslag.

Vem som sedan hinner först till Ungdomens källa, det primära målet för handlingen i filmen, ja den vetskapen klarar man sig utan i en film som är minst 30 minuter för lång. Aye aye Kapten, nu lägger vi ner det här va?

Bilden:
Bilden är dock utsökt. Djungeln sprakar av grönska och klarhet, varenda kajalstreck i Sparrows ansikte syns och färgpaletten är nästan läskigt underbart återgiven. Disney har levererat ytterligare en superb och felfri bildupplevelse och mycket mer än så finns egentligen inte att säga

Ljudet:
DTS-spåret är extremt välmixat och låter både högt, precist och så riktningssäkert som vi kan förvänta oss av en storfilm som denna. Oavsett om dialogen sker mot en ljudkuliss av gastande sjömän eller böljande vågor så hörs allting glasklart och soundtracket pumpar ut med en härlig tyngd och fyllighet. Vartenda svärdhugg, stridsrop och storm känns i hela rummet och det här är en utgåva som verkligen andas hemmabio.

Extramaterialet:
Tyvärr har man inte varit särskilt generösa med extramaterialet, i alla fall inte så som man hade kunnat tro med tanke på vilken stor produktion det är. Det blir lite bloopers, kommentarspår (ingen Depp), en titt på Lego Pirates och en liten genomgång av 3D-blu ray med några bekanta ansikten från Lejonkungen. Utgåvan har med en 3D-disc och en vanlig version.