Wonder Woman

Filmen:
Eftersom varken Man of Steel, Batman v Superman: Dawn of Justice eller Suicide Squad mottogs väl av kritiker (och då väljer jag inte ens att nämna den smått fruktansvärda Green Lantern) eller biobesökare var många skeptiska till Wonder Woman. Den visade sig sedan bli en överraskning som hyllades och som fortfarande står sig som en av de filmer som genererat mest pengar på bio i år. Välförtjänt, säger vi.

Vi mötte först Diana Prince i fjolårets Batman v Superman: Dawn of Justice men spelade där bara en biroll. I Wonder Woman får vi ta del av hennes bakgrundshistoria som utforskar var hon kommer ifrån, varför hon lämnade Themyscira och mycket mer. Utanför den värld hon är uppväxt i pågår det första världskriget som hon dras in i när Steve Trevor av misstag inkräktar amazonernas mark under sin flykt från tyskarna. Diana vill inget hellre än att besegra Ares som tycks vara roten till kriget och följer därför med Steve till London för att rädda världen från Ares ondska.

Grundpremissen i Wonder Woman kan på pappret låta ganska mörk men gladeligen innehåller filmen ett välkommet ljus till DCEU. Detta är en superhjältefilm som väl balanserar allvar med humor och det är alltid intressant att se hur de saker vi tar för givet är helt främmande för Diana. Den som gillade missförstånden i Marvels Thor lär definitivt älska humorn i Wonder Woman eftersom de i det avseendet är väldigt lika varandra.

Vad filmen lyckas sämre med är striderna. Det klipps på tok för mycket och övergår alldeles för ofta i slow motion. Det är inte ovanligt att en enstaka scen kan innehålla tre övergångar i slow motion vilket skadar stridernas flyt. Under dessa scener är de halvtaskiga CGI-effekterna även väldigt tydliga. Det räcker med att titta på ansiktena så ser det riktigt gräsligt ut många gånger.

Wonder Woman är som helhet en riktigt njutbar film. Det är en lysande start för Wonder Woman och ett steg i rätt riktning för DC Extended Universe. Gal Gadot porträtterar Diana perfekt och Chris Pine är underbart charmig i rollen som Steve Trevor. Det märks dessutom att Patty Jenkins bryr sig om karaktären och det gläder oss att hon återvänder till uppföljaren.

Bilden:
Här finns inte mycket att klaga på. Färgerna är klara vilket främst märks under filmens början. Themysciras vackra hav och övrig miljö har skarpa färger och ser fantastiskt ut. För den som letar efter det bättre alternativet är dock UHD-formatet självklart att föredra.

Bilden är i formatet 2.39:1.

Ljudet:
Wonder Woman levereras med Dolby Atmos och det finns ärligt talat inte särskilt många filmer på Blu-ray som kan konkurrera med detta. Till att börja med finns det en upplösning och en klarhet i centerkanalen som gör det svårt att under de första 15 minuterna koncentrera sig på något annat än hur makalöst bra all dialog låter. Tillkommer gör fenomenal dynamik mellan det lågmälda och det mest bombastiska som Wonder Woman har att erbjuda. Panoreringarna är strålande och baskanalerna nyttjas på ett sätt som skvallrar om referensexemplar. Under de mest explosiva scenerna blandas naturligtvis takkanalerna in och även om Atmos-biten i denna utgåva kanske inte märks allt för mycket, är det ändå ett plus som gör detta till en audiomässig fröjd, rakt igenom.

Extramaterial:
Det finns gott om extramaterial för den som inte enbart är intresserad av filmen. Här bjuds det på en kort epilog med Wonder Womans allierade, över 30 minuters material bakom kulisserna, förlängda/alternativa scener samt bloopers. Bäst gillar vi inblicken i hur Patty arbetade för att göra film av en uråldrigt omodern seriehjältinna som enligt många kritiker inte skulle gå att modernisera eller göra något vettigt av. "A Director's Vision" är cirka 26 minuter lång och väldigt intressant.