Thor: Ragnarok

Filmen:
Han tog en chansning, Marvel Studios enväldiga storboss Kevin Feige. Men såhär efterhand var det ju faktiskt helt rätt beslut. För det är nog ganska få filmstudio-chefer som är beredda att lägga en av sina mest folkkära karaktärer i labbarna på en spritt språngande galen komiker och låta denne rätt orutinerade typ göra flabbig lyteskomik av det som i serietidningen är den överlägset mest seriösa av samtliga Avengers-medlemmar. Men så blev det. Taika Waititi visade tydligen upp ett hemmasnickrat Final Cut-collage där han bara slängt ihop en massa coola bilder och sekvenser från en rad gamla actionrullar av "buddy cop"-karaktär och tonsatt allt med Led Zeppelins "Immigrant Song", en sekvens som han visade för Kevin Feige som sade ja till hans idé om en rock n roll-komedi löst baserad på serietidningen Planet Hulk, direkt. Samma dag.

Med tanke på hur rutten Thor 2: The Dark World (Marvels sämsta film någonsin, med Black Panther som solklar uselhets-tvåa) var, är det förvisso rätt lätt att förstå Feiges beslut. Bära eller brista, allt eller inget. Att chansa på förhållandevis orutinerade regissörer med en väldigt säregen stil/ton, är något som Marvel Studios gjort i omgångar (Russos, Gunn, Coogler, Waititi) och något som på det stora hela varit enbart positivt för det som idag anses vara världens mäktigaste filmstudio.

Thor: Ragnarok tar sin början i en eldfylld, sotigt hemsk helveteshåla där Thor på det där ultrakaxiga sättet tampas med demonen Surtur. Han återvänder till Asgard efter att ha kapat av monstrets huvud och får då reda på att farsan Odin är sjuk och att deras ondskefulla syrra Hela är på väg till Asgard för att utplåna allt som Thor håller kärt. Innan åskguden hinner täppa till syrrans gapiga trut slungas han ut i rymden, utan sin ovärderliga hammare, och vaknar sedan upp på planeten Sakaar där han efter en stund i en fängelsehåla tillsammans med en mycket märklig version av serietidningskungen Korg - stöter på Hulk som arbetar som publikfriande über-gladiator på Sakaar. Allt berättas med en komisk ton där den högtravande, Shakespeare-aktigt stela dialogen från de tidigare Thor-filmerna bytts ut mot en typ av komisk, verbal supersparring som framkallar en hel del fnitter och ett och annat rekorderligt gapskratt.

Den här filmen är rolig, riktigt rolig. Det finns gott om scener som utan tvekan kan tävla med några av komedi-genrens bästa och det märks verkligen att Taika kommer från en bakgrund som stand up-komiker och ser på karaktärerna Thor och Hulk som rena rama trams-tomtarna. Thor: Ragnarok påminner rent tonalt om Ant-Man men är ännu mer utflippat skoj som komedi, lite som Guardians of the Galaxy. Jag gillar verkligen att Marvel låter sina regissörer utforska en annan typ av tonalitet än vad som blivit "standard" i filmer som Iron-Man och Avengers, även om det absolut finns en del bekymmer i filmen. Den sista akten känns geggigt rörig rent storymässigt, Hela förblir en av Marvel-universumets plattaste skurkar och det blir lite väl hoppigt på sina ställen. Överlag är den dock rolig, färgstark och gruvligt underhållande denna film. Ingen Ant-Man och ingen Guardians of the3 Galaxy (1), men inte långt ifrån.

Bilden:
I och med intåget av UHD 4K Blu-ray som format har också Blurre blivit bättre (ännu bättre) och den här filmen är helt klart en av de där referensexemplaren som du i allra högsta grad bör äga om du avser att på regelbunden basis imponera på ditt främmande när du demonstrerar nya projektorn, eller Oled-TV:n. Thor: Ragnarok ser nämligen fantastiskt bra ut med krispig skärpa, punchigt uppskruvade färger och massa härlig kontrast.

Ljudet:
Tyvärr är ljudet i denna utgåva inte ens nära på lika imponerande som bildkvaliteten. Främsta orsaken till detta är att Thor: Ragnarok, rent ljudmix-mässigt, känns en aning platt och tam för att vara en ultrakulört tok-actionkomedi proppad med superdyra specialeffekter och ljusgröna raserimonster. Här hade jag i allra högsta grad velat ha mer punch, mer liv och mer riktig dynamik.

Extramaterialet:
"Getting In Touch With Your Inner Thor", "Sakaar: On the Edge of the Known and Unknown", "Unstoppable Women: Hela & Valkyrie" och "Finding Korg" är fyra minidokumentärer som alla mäter cirka sju minuter vardera och de erbjuder en rolig inblick i skapandet av Thor: Ragnarok. Det märks mycket tydligt att Taika är en riktig tokgubbe i dessa dokumentärer och att han hela tiden såg till att bygga en väldigt flamsig stämning under inspelningen. Totalt sett finns det mycket smarrigt extramaterial här även om det mestadels handlar om kortare, ytligare historier. Bäst gillar jag Taika Waititis kommentarspår som verkligen är nedlusat med roliga skämt och renodlat ultratrams. Jag älskar verkligen den karlns sjuka humor.