A Star is Born

Filmen:
Kritikerhyllade A Star is Born är en skräddarsydd publikfavorit om att lyckas i livet och hitta livskärleken på samma gång, vilket är bekant historia som faktiskt är lätt att falla för till en början. Det är nämligen lätt att förstå folks oerhörda kärlek för denna nyversion när ödet denna gång sammanför Bradley Coopers rockstjärna - som nästan är oigenkännlig bakom den där whiskeyskadade cowboy-rösten - och Gagas naturliga och osäkra sångtalang, vilket bäddar för en flörtig och söt relation som inte var menad att vara. Såklart.

Förutom de starka skådespelarprestationerna finns det också oerhört mycket hjärta bakom både sånginsatserna och den pirriga kemin mellan countrystjärnan och servitrisen fungerar. Karaktärerna tar fram det bästa från varandras personligheter, visar nyfikenhet för varandra och skapar musik tillsammans i en mycket underhållande första timme som är fylld av trivsamma ballader och några minnesvärda sånger. Ändå känner jag mig märkligt oberörd av berättelsen, framförallt när relationen späns åt efter att den inspirerade Ally skapar sin egen flashiga pop-image och Jackson drunknar i alkoholen bland sina inre demoner.

Till viss del handlar det om hur klyschig filmen faktiskt är och hur det hafsiga klippandet ofta kapar ett flertal emotionella scener itu, men främst handlar det nog om hur platt kärleksrelationen blir i slutändan. Både Cooper och Gaga skiner med en mikrofon i händerna, men "bakom kulisserna" blir melodramat rätt genomskinligt och den där gnistan som tändes mellan parterna i början flammar aldrig riktigt till - inte ens konflikterna mellan dem utforskas riktigt - och mina ögon förblir torra när kärlekshistorien tar en mer tragisk vändning. Jag kan också tycka att Allys framgång nås lite väl snabbt; man får ingen tid att smälta den snabba övergången från "nobody" till världssensation och Gaga-karaktären skjuts lite väl mycket åt sidan.

Medan relationen tappar trovärdighet på vägen tycker jag ändå att filmens mänsklighet har bevarats väl, som ofta berikas av personliga och varma biroller. Gagas stödjande förarpappa och hans manskap ger filmen humor, transsångerskorna ingjuter en hel del värme, Dave Chapelles ömtåliga insats ger filmen en lindrande närvaro och Sam Elliotts starka etos gör att man vill se en hel film om dennes komplicerade relation till sin alkoholiserade broder - så bra är den skådespelaren. I helhet är A Star is Born en gammaldags musikalromans som definitivt kommer att beröra såväl musiker som filmälskare, men personligen hade jag önskat mig ett lite starkare drama mellan artisterna under filmens sista akt.

Bilden:
Behaglig solstänk blandas med vildare strålkastarljus i en vackert högupplöst bild som, likt filmens stjärnor, är mycket tilldragande och tilltalande. Bilden är fylld av fina kontraste, skön svärta under nattscener, skarpa detaljer som svettpärlor och tårar skapar intimitet, varma hudtoner är tydliga och färgstarka scenuppträdanden bländar med sin skärpa.

Filmen har bildformatet 2.40:1

Ljudet:
Som väntat har vi att göra med ett fantastiskt klämmigt, passionerat och magiskt ljudspår, som tar vara på konsertsceners överväldigande atmosfär och de tystare, intimare ögonblicken mellan turturduvorna. Coopers och Gagas stämmor exploderar i ett mättat och hårresande Dolby Atmos-spår som fångar varje liten röstspräckning och känsloladdad halsklump.

Extramaterialet:
För den som vill fortsätta drömma sig bort till Allys och Jacksons harmoniska värld finns här flera musikvideor, en trevlig making of-dokumentär och några bortklippta sånger som blandas med lite repetitionsvideor. Filmens musikaliska nummer har även radats upp ifall man vill hoppa direkt till de scenerna istället för att framspola filmen.