Shazam!

Filmen:
Shazam, filmen om den föräldralöse Billy Batson som efter att återigen ha placerats hos ny familj och återigen stött på mången mobbare på den nya skolan, som hittar superkrafter och intar rollen som DC Comics-hjälten - Är ingen höjdare. Framförallt är det en film som (högst medvetet, utgår jag ifrån) enbart är gjord för barn. Detta är en barnfilm. Mer än valfri Pixar-rulle, faktiskt. Och det hade jag nog inte riktigt förväntat mig även om jag såklart kikade igenom samtliga trailers inför biopremiären och precis som alla andra tog del av den flamsigt komiska ton som filmen innehåller.

Shazam är en tramsputte, rätt o slätt. Ett barn i superhjältekostym som är precis så pass fnittrigt imponerad av det faktum att han kan bryta sönder en minibuss, som vilken 12-åring som helst skulle vara om detta verkligen hände i verkligheten. Asher Angel, som spelar Billy, är duktig och Shazam-skådespelaren Zachary Levi (Chuck) är verkligen strålande som den muskulöst enorma (12-åriga) Superman-kopian. Scenen när Billy för första gångerna testar sina nya förmågor som Shazam, inuti en livsmedelsbutik, visades i omgångars omgångar i de olika trailersnuttar som släpptes inför biopremiären och efter att ha sett filmen begriper jag naturligtvis varför. För att detta är den enda egentliga del av denna film som är rolig, livligt lekfull och lyckad sett till manus, skådespeleri och ton. Resten är dugligt, som bäst - och detta på grund av ett antal smärre problem.

Jag vet att jag är relativt ensam om mina samlade åsikter kring de senaste filmerna inom DC Comics filmuniversum, men Shazam och Wonder Woman, som många verkar tycka om - är ingenting för mig, alls. Jag anser att tonen är märkligt bipolär i båda dessa filmer och Sazam, framförallt, känns trångbodd rent visuellt och komiskt tjatig. För även om den första halvan av denna film är godkänd, är den sista halvtimmen nästan horribel med en bedrövlig nonsensskurk som med hjälp av ett antal geggiga (jämnbruna och ständigt slemmiga, såklart) Bollibompa-datormonster invaderar ett tivoli. Det blir lika ointressant som när nattalverna besöker Jorden och slåss mot Thor i The Dark World eller när Ultron skickar ut 600 000 meningslösa slavrobotar under de sista 40 minuterna av Age of Ultron. Det blir Transformers 3 av alltihopa. Bara storlek, skala, omfång och snordyra effekter men ingen koppling till något verkligt eller tillräckligt sammankopplat med de mest färgstarka karaktärerna i filmen. Det blir gegga, av allt. Tyvärr.

Bilden:
Bilden är bra, inte briljant men bra. Fotot och den "look" som Warner här eftersträvat får inga direkta hyllningskörer från min strupe men när vi pratar svärta, kontrast, renhet i bilden, hur mycket brus det här finns samt hur konsekventa färgerna är har jag inget att klaga på.

Ljudet:
Ljudet är klart bättre än bilden och den enskilt bästa delen här. Atmos-spåret är livligt, tungt, mustigt köttigt och proppat med dynamik och även om fightingsekvenserna i denna film som sagt mest rimmar på gegget i Transformers 3, låter de åtminstone helt fenomenalt bra.

Extramaterialet:
Den nästan 30 minuter långa "The Magical World of Shazam" är en strålande dokumentär om allt från serieförlagan till arbetet med filmen som sådan och det finns hela 40 (!) minuter bortklippta scener med på skivan. Och det! Är inte fy skam det.