LIVE
logo hd live | Square Enix Presents
See in hd icon
Svenska
Gamereactor
filmrecensioner

Watchmen (HBO)

André har njutit av Damon Lindelofs uppslukande Watchmen-tolkning och har delat ut betyg...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Filmen:
Det finns ingen som helst ro i Sister Nights själ när vitmakt-organisationen Sjunde Kavalleriet terroriserar Tulsa. Inte mycket har förändrats sedan Tulsa-massakern på 20-talet och att bära en mask har blivit en självklarhet för att inte bli utsatt för våld eller lynchningar. Hon inser dock att lite hederlig rasistsmisk inte räcker för att rädda världen - hon måste ta sig en hård titt på kvinnan bakom nunnamunderingen för att förstå vem hon är och var hon kommer ifrån. Med andra ord blir detta en oväntad, men välkommen, startpunkt för uppföljaren till Alan Moores klassiska kultserie från 80-talet. Det känns annorlunda, men fräscht. Märkligt, men bekant.

Det märks att Lindelof har lärt sig en hel del om den förhöjda absurditetens fördelar från The Leftovers då Watchmen konstant byter frekvens mellan humor och allvar på ett lika självklart som klockrent vis, utan att snubbla över sin egen självmedvetenhet. Det blir förvisso lite småhoppigt tempomässigt, där typiskt mystiska Lindelof-gåtor segar ner en annars händelserik historia, men tacksamt nog hålls detta ihop av seriens klart konstigaste kapitel: Ozymandias exil i den engelska herrgården. Jeremy Irons är underbar som en äldre Adrian Veidt, som här ger världens smartaste man en mer patetisk och desillusionerad nyans i vad som bäst påminner om flum-Coop i den senaste Twin Peaks-säsongen: man vet inte vad detta ska leda till, men man älskar varje minut av egoistens eländiga eskapader.

Watchmen (HBO)
Rorschach må vara en hjälte i mångas ögon, men man kan inte hjälpa vem man blir förebild till...

Det extraordinära avsnittet "This Extraordinary Being" är ett litet mästerverk i sig, där vi får följa en av Minutemen-hjältarna i en vild, tragisk och intim livsresa som skakar om den serietidningsmytologi som Moore byggde upp på ett fängslande sätt. Detsamma kan sägas om det enastående avsnittet "Little Fear of Lightning", som lägger ett skarpt fokus på den andliga Rorschach-figuren Looking Glass och dennes hemsökande trauma. Tillsammans med Ozymandias äventyr utgjorde dessa grundstommen i ett sylvasst narrativ som inte räddes att kötta ut Moores provocerande hjältenedbrytning, samtidigt som det var troget källmaterialet. I synnerhet är introt till "Little Fear of Lightning" något jag sent lär glömma.

Mot säsongens slutspurt börjar dock fasaden att spricka något. Utan att säga alltför mycket
återvänder en karaktär från serieromanen för att liva upp intrigen lite, men dennes närvaro blir dessvärre också seriens största brist. Handlingen urartar snabbt i en framstressad och något parodisk sista akt som mest liknar en sämre Marvel-film och som fokuserar alldeles för mycket på fel saker. Gråzonen tynar bort och man lämnas med en något antiklimatisk epilog som skvallrar om att de storhetsvansinniga manusförfattarna kanske skrev in sig i ett litet obekvämt hörn.

Watchmen (HBO)
Tim Blake Nelson är strålande som Looking Glass, en paranoid karaktär som bara gav mersmak

Jag önskar också att man istället lagt mer fokus på att knyta ihop säcken med den tunga tematik som etablerades så starkt i seriens början. Säsongen i överlag är politiskt laddad och fullsmockad med inslag som trauman, polisvåld, institutionell rasism, utsatthet, hat, maktordningar och orättvisor, men utforskades samtidigt inte fullt ut. Det är stundtals för uppenbart, lite för ytligt presenterat. Kanske vill serien bara reflektera dagens kategoriserande klimat. Kanske speglar det bara vår passiva och slappa nutid som snarare söker genvägar för att lösa världens problem. En sak är jag säker på - sista avsnittet klämmer in alltför mycket och alltför lite på samma gång, vilket skapar ett litet vakuum av oförverkligad potential.

Å andra sidan fungerar filosofin kring maskens betydelse då och nu riktigt bra, och jag tycker att stämningen är fantastisk hela vägen till de pirrande sista sekunderna (Trent Reznor och Atticus Ross hjälpte såklart till att rama in det hela med ett härligt retrodoftande soundtrack). Trots att historien inte tog den riktning jag hade hoppats på kan jag ändå inte sluta tänka på denna nya TV-pärla. Jag längtade ivrigt till nästa måndag för att veta vad som händer i Lindelofs Tulsa, jag spånade teorier om karaktärerna och fantiserade om en värld som räds maskerade människor. Nu när den är slut känns det plötsligt... tomt. Jag behöver mer av detta. Fler intriger i Robert Redfords Amerika. Fler psykologiska porträtt av hämnare. Mer maskerad polisdrama. Det finns fortfarande mycket material att gräva i om Lindelof beslutar sig för att köra en till omgång serietidningsstryk, vilket jag alltså inte skulle tacka nej till. I helhet är Watchmen fortfarande en makalöst välgjord, tajt, häftig, tankväckande och påhittig superhjälteserie som dessvärre inte är det termodynamiska mirakel som jag hade hoppats på.

Watchmen (HBO)
Regina King är som väntat fantastisk som Angela Bar, och hennes interaktioner med Silk Spectre (Jean Smart) är några av seriens höjdpunkterna
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Starka karaktärer, laddad narrativ, snygg inramning, fängslande teman, mysig mystik
-
Något ojämnt och landar något platt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Watchmen (HBO)

Watchmen (HBO)

FILMRECENSION. Skrivet av André Lamartine

André har njutit av Damon Lindelofs uppslukande Watchmen-tolkning och har delat ut betyg...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy