Botany Manor

Jag älskar pusselspel. Av alla de slag. Den typen av pussel och utforskande som just Botany Manor erbjuder är också lite av en favorit och det finns framförallt två ingredienser som jag tycker påverkar mycket hur ett sådant här spel i slutändan upplevs. Den ena är den plats som spelet utspelar sig på och den andra är då självklart spelets pussel. Gällande just platsen så kan man väva in saker som saker som atmosfär, det visuella och så givetvis de omgivningar man besöker och i detta fall så utspelar sig det hela i en 1800-tals herrgård och även runtom i dess magnifika trädgårdar. Även om platsen inte är särskilt unik som sådan som bjuder den in till ett trivsamt äventyr. Vid sidan om alla herrgårdens rum förekommer också då stora trädgårdar, vilket har en direkt anknytning till spelets tematik som då handlar om att gro olika typer av växter. Vi rör oss således genom en herrgård och dess alla klassiska storslagna rum, och lika storslagna grönskande trädgårdar, för att botanisera bland olika typer av fantasifulla växter.

Spelets story centrerat kring en person vid namn Arabella Greene, som arbetar på sin bok vid namn 'Forgotten Flora' och det är alltså just växter som utgör de pussel som Botany Manor består av. I varje, av spelets totalt fem, kapitel finns det några olika påsar med frö att finna och genom små snillrikt utformade pussel blir det en process att få dessa att blomma. När man lyckats med detta i ett kapitel så låses nya områden upp. Denna progression är ganska enkel, men eftersom man får tillgång till nya områden och nya frön i varje nytt kapitel så känns det hela tiden roligt. Just denna tematiken med växter känns också lite originell, där man lägger i stort sett hela spelets fokus kring detta och jag gillar att man dedikerat sig nästan uteslutande kring detta eftersom det genomsyrar allt ifrån pussel till stämning och ramar in allting väldigt bra.

Tillgången till nya platser och nya frön är också hur spelet fortskrider då nästan alla av spelets pussel går ut på samma sak; att få en specifik växt att blomma och när man lyckats med det så har man fullfört ett pussel. Men hur man får det är då själva klurigheten i sig. Man kan finna ledtrådar till varje växt men här finns också spelets allra största problem. Alla dessa ledtrådar ligger utspridda och man får utforska omgivningarna noga för att finna dem. De adderas sedan till ens kompendium där man också kan försöka kombinera rätt ledtråd till rätt växt. Detta moment är i sig lite omständligt istället för att detta sker automatiskt, men jag antar att man vill lägga till lite extra svårighet med detta moment. När man väl kombinerat alla ledtrådar till rätt växt talar åtminstone spelet om det för en men ledtrådarna går dock tyvärr inte att läsa från ens lilla bok, ens när de är hittade eller tilldelade till rätt växt. Med andra ord får man springa runt till dem igen ifall man vill läsa dem, vilket mest känns som en ren designmiss. Givetvis skulle alla dessa sparas så man hade tillgång till de i boken så att när man väl ska sätta igång och försöka få växten att blomma, så fanns ledtrådarna där att smidigt ta fram. Nu är inte spelets områden särskilt stora men eftersom många av pusslen går ut på något som har med siffror, färger eller annat att göra känns det väldigt märkligt att man inte kan se de ledtrådar man associerat med rätt växt. För även om boken talar om för en i vilket rum den funna ledtråden finns så hade jag gärna sluppit att gå tillbaka bara för att kunna läsa och memorera något.

Processen gällande alla växter är likadan från början. Man tar en kruka, häller i jord, planterar ett frö och vattnar. Men det är det som då ska ske efter som blir själva pusslet i sig. Jag vill inte avslöja något här men det kan vara alltifrån ett enda steg till några stycken som måste genomföras. Målet ligger i att få växten att blomma med hjälp av ett moment som startar dess process och just den vet man oftast om i samband med att man finner ett nytt frö. Men det gäller då givetvis att lista ut hur processen ska ske och med hjälp av de samlade ledtrådarna så blir det en blandning av att prova sig fram men framförallt att läsa ledtrådarna riktigt noga. Här finns överlag en riktigt bra känsla av välbefinnande när man slutligen klurar ut något och det gäller att många gånger verkligen tänka till.

Jag hade önskat att det fanns lite mer pussel utöver just dessa med växterna. Det finns några stycken, men många rum och mycket på herrgården blir lite förbisedda när det oftast bara handlar om att läsa på lappar och tavlor för att komma fram till lösningen. Det är också en del saker som går att kika på som inte har någon anknytning till att lösa ett pussel och även om dessa inte dyker upp som ledtrådar så tappar spelets logik mig lite när jag tror att något kan vara en del av hur något ska lösas. För när det gäller alla pussel så tycker jag att de flesta av den är väldigt smarta och lagom kluriga. Här finns en snillrik design i många moment, även om det då är lite synd att det nästan uteslutande handlar om just växterna och att man inte gömmer mer pussel och hemligheter i herrgården i sig. Överlag små bekymmer då man i stort ofta förstår vad som ska göras och tjusningen då ligger i att lista ut hur man ska göra det. Men ja, spelet hade mått bra av några andra pussel för att finna ledtrådar eller andra hemligheter.

Det finns en otroligt värme och charm gällande spelets visuella stil. Det är som en mjuk målning i vattenfärger och jag har ingenting att invända gällande den otroligt vackra designen som jag uppskattade väldigt mycket. Det finns några små missar i det visuella gällande saker som klipper i varandra och jag har råkat ut för att en del objekt flimrar. Jag saknar också lite liv och rörelse och hade önskat att spelets många ljuskällor i form av en öppen spis eller tända ljus kunde skapat lite mer kontraster i ljussättningen, men det genomgående intrycket är att det är otroligt mysigt och fint att titta på. Ljudbilden stillsamt lugnande med fina små melodier som inte tar särskilt stor plats, men gör hela upplevelsen, tillsammans med det visuella, till en lugnande sådan. För här finns inga pussel med tidspress, ingen risk för misstag eller någon annat stressmoment. Precis som i alla bra pusselspel kan det uppstå lite personlig frustration om man inte riktigt har lösningen klar men jag brukar bara då ta en liten paus för att sedan komma tillbaka till spelet, försöka tänka logiskt och ta det steg för steg. För även om en del pussel absolut satte mig på prov så känns det hela tiden som att lösningen låg där och lurade bara man gick igenom den information spelets ledtrådar gav en.

Trots en ganska kort speltid kändes den som alldeles lagom när eftertexterna till slut rullade. Spelets innehåll gällande pussel och omgivningar håller bra för de timmar som spelet är och även om man kunde fyllt det med lite mer variation så kände jag mig överlag nöjd. Även om Botany Manor inte riktigt lämnar något djupt avtryck eller rör sig bland de riktiga höjdarna inom genren så är det en fin, gemytlig och framförallt stundtals väldigt klurig upplevelse. Är man ett fan av genren så är detta något som man absolut bör spana in.