Broken Sword - Shadow of the Templars: Reforged

1996, mindre än ett år innan undertecknad ens var tilltänkt, släpptes peka-och-klicka-äventyret Broken Sword: The Shadow of the Templars av Revolution Software till dåtidens konsoler och PC. Lovord och hyllningar efterföljdes snabbt från såväl spelare som kritiker och succén var ett faktum. Nu, nästan 30 år senare har det älskade äventyret fått en rejäl ansiktslyftning i form av en remaster som nu även ställs inför den stora frågan: Håller det fortfarande måttet?

När jag fick frågan om att recensera Broken Sword - The Shadow of the Templars: Reforged blev jag väldigt glatt överraskad. Visserligen har jag själv enbart fått uppleva en ynka halvtimme av originalet, men har alltid haft det på min "to-do"-lista även om jag inte riktigt har fått tummen ur att ta mig igenom hela. Utöver det hade dessutom informationen om att spelet skulle uppdateras, helt undgått mig, vilket gjorde det än mer kul att få testa. Så det där ja:et hade inte kunnat komma fortare. Med vetskap i att det trots allt enbart är en remaster och inte en remake som man hade kunnat tro i dagens hysteri för att förnya det gamla - så har jag nu fått uppleva Broken Sword - The Shadow of the Templars: Reforged för allra första gången. Det är alltså med helt nya ögon som jag har fått bekanta mig med titeln som kom att sätta Revolution Software på kartan och som sedan dess placerat sig på flera listor över de bästa peka-klicka äventyren någonsin.

När berättelsen tar sig vid får vi följa den amerikanska turisten George Stobbart (som kommer utrustad med en sylvass tunga och alldeles för mycket fritid) till ett café under sin semestervistelse i Paris. Förutom den vackra servitrisen, de goda kaffet och den gassande solen - uppenbarar sig snart en man iförd clownkostym som därefter sätter igång en händelse som kommer att förändra Georges tidigare alldagliga vardag för alltid. Innan George hinner ana vad som sker, blir han vittne till ett bombdåd som inte bara efterlämnar ett café i spillror, utan även ett offer där bevisen pekar mot att dådet sannerligen var ämnat att göra slut på dennes liv. Med en riktig pangstart påbörjas därmed äventyret och du blir snabbt varse om att det inte kommer bli ett enkelt fall att lösa.

I grunden förlitar sig Broken Sword - The Shadow of the Templars: Reforged till största del på att utforska och pröva sig framåt (trial and error). Precis som med andra peka-och-klicka-äventyr är spelmekaniken relativt simpelt oavsett ifall man använder mus eller handkontroll och begränsar sig till ett fåtal antal knappar och funktioner. I rollen som George interagerar du med föremål och andra karaktärer för att lösa olika pussel med en mer eller mindre utmanande svårighetsgrad. Beroende på hur mycket utmaning du vill ha, finns valet ifall du vill ha hintar längs med vägen eller inte. Men i sin helhet handlar det helt enkelt om att pröva sig fram även om det ibland inte är särskilt logiskt i hur man ska komma vidare (jag tittar argt på dig geten Billy). Enkelt beskrivet så är det ett mysigt äventyr som kan spelas själv eller i sällskap av andra för lite extra intellektuell assistans inför de kluriga pusslen.

Något som däremot är annorlunda är att utvecklarna nu valt att förbättra och snabba på övergångar mellan olika områden. Du behöver alltså inte längre se hela animationen där George tar sig från ena sidan till den andra, utan skärmen går till svart snabbt efter att man väljer att bege sig. Men utöver detta håller man sig till originalet på både gott och ont. De förändringar som gjorts har helt enkelt genomförts i syfte av att göra upplevelsen mindre utdragen och istället ge utrymme för ett bättre flyt.

För någon som aldrig tidigare fått följa George förutom under en begränsad tid, tar det inte lång tid innan jag känner att jag har fäst mig vid honom. Visst, han har en förmåga att fälla både klockrena och rent ut sagt opassande kommentarer i en hiskelig fart, men samtidigt han har en tydlig personlighet som får även de mest cringe-värda kommentarerna att funka. Flera gånger skrattar jag rakt ut över vad han just yttrat samtidigt som jag i vissa fall helst bara vill gömma ansiktet i soffkudden över den pinsamma stämningen. Dialogen studsar både högt och lågt, men även om mycket inte alltid går hem och är stundom tydligt utdaterat - så känner man studions kärlek till sitt verk. Det märks även att utvecklarna har anammat den typiska 90-tals känslan där huvudpersonerna är rappa och äventyrliga samt att man har fokuserat på att skapa en karaktär med mycket karisma. För min del lyckas de bibehålla ditt intresse till stor del tack vare George och den för övrig välskrivna berättelsen, även om kvalitén dippar ibland.

Förutom George får vi även bekanta oss med journalisten Nicole, detektiven Rosso och flertalet andra karaktärer som varierar från högt till lågt sett till kvalité. Det är främst i enstaka dialoger som det blir väldigt tydligt att spelet är en aning föråldrat, men som tidigare nämnt skulle jag ändå säga att det är ett välskrivet äventyr. Alla karaktärer tillför något till berättelsen och det är uppenbart att man har haft en tydlig tanke i deras utformande. De känns som en del i i världen, även om deras repliker emellanåt resulterar i enorma frågetecken.

Även om spelet i sin helhet har varit en trevlig bekantskap, fanns det några saker som jag reagerade negativt på under min genomspelning. Jag vill dock samtidigt betona att det inte heller fanns ett sentimentalt band till originalet eftersom detta var mina allra första genomspelning av äventyret. Med andra ord utgår jag ifrån mina förväntningar och vad jag föredrar, och något jag hade önskat varit annorlunda - är röstskådespelarna. Självklart förstår jag charmen i att behålla alla skådespelare från 1996, men dessvärre generar det en negativ känsla hos någon som inte "vant" sig vid rösterna och således rycks ur berättandet. Karaktärerna upplevs oftast som träiga och oengageraede, men räddas av manuset som ofta levererar ett skratt eller två. Utöver detta kan man även höra att ljudfilerna i sig är av varierande kvalité (och tyvärr ofta till det sämre), då det exempelvis ibland låter som att skådespelaren sitter instängd i en burk eller befinner sig långt ifrån mikrofonen. Dessutom led dialogerna av en obalans i ljudvolymerna, där det kunde snabbt gå från högt till lågt och vice versa. Sistnämnda var även ett övervägande problem genom hela spelet sett till bakgrundsmusiken. Flertalet gånger reagerade jag på att scener överöstes av musik, för att några minuter senare vara knappt hörbar. Detta resulterade i att dialogen stundtals dränktes av musiken. Utöver det upplevde jag även att musiken ibland kändes väldig slumpmässig och kunde dyka upp väldigt abrupt i scener, vilket påverkade sceners känsla negativt.

Men vad är det som är nytt och bättre då? Jo, grafiken. Genom ett enkelt knapptryck kan man enkelt skifta mellan 1996:s version och den från 2024, vilket underlättar när man ska jämföra de båda. Det märks hur mycket kärlek utvecklarna lade i produktionen på 90-talet i alla detaljer som syns, vilka blir ännu tydligare nu i den uppdaterade versionen. Genom att skifta mellan de olika versionerna framgår det tydligt att Revolution Software utgått från originalet och sedan förbättrat och moderniserat grafiken till den grad att man kan konstatera att det känns som ett helt nytt spel som dessutom är otroligt vackert. Utvecklarna har gjort ett fantastiskt jobb med att behålla känslan från 1996 samtidigt som de öppnat upp dörrarna för en nyare publik som är mer van vid HD-upplösta bilder. Varje bakgrundsbild är fylld med massvis av detaljer och ibland kan man fastna i att bara beundra arbetet de har lagt ner för att återskapa och förbättra. Det märks att de lagt all krut här, vilket dessvärre skapar en känsla av dissonans när det kommer i kombination med en dålig ljudbalans och varierande kvalité på röstskådespeleriet.

Men håller spelet måttet? Ja, utan tvekan. Broken Sword - The Shadow of the Templars: Reforged är ett bra spel byggt på en fantastisk grund. Även om du inte har plöjt originalet så är det ett roligt, intressant och välskrivet peka-och-klicka-äventyr som passar perfekt till den som letar efter ett mysigt men utmanande pusselspel. Finns det saker som hade kunnat göras bättre? Självklart. Utifrån det faktum att det är en ny-release, så hade jag önskat att man hade tagit vara på tillfället och gjort en mer omfattande remake istället för att enbart fokusera på utsidan. Men, med det sagt, så kommer både gamla och nya spelare definitivt att trivas i äventyret som tog världen med storm för nästan 30 år sedan. Ålder är helt enkelt bara en siffra.