Brothers: A Tale of Two Sons Remake

Josef Fares blev lite av en ikon i spelvärlden efter den stora och kritikerrosade framgången med It Takes Two. Samarbetsäventyret tog många med storm, men i många avseenden var det kulmen på en titel som varit under utveckling nästan ett decennium, och Fares visade sina kreativa talanger så tidigt som 2013 när det rysliga Brothers: A Tale of Two Sons gjorde entré. År 2024 återvänder just det äventyrsspelet som en helt omarbetad upplevelse med modern grafik och extra tillbehör.

Men innan jag går in på vad dessa moderna tillskott är och hur de förbättrar eller påverkar Brothers: A Tale of Two Sons, låt mig börja med att bara nämna att de element som bevarats fortfarande håller otroligt bra. Berättelsen är både fascinerande och hjärtskärande, spelsystemen geniala och unika, nivådesignen och miljöerna fantastiska och förvirrande, och de extra utforskningsmöjligheterna är en fröjd som ger välkommen charm och hjärta till en mycket, mycket tragisk berättelse. Oavsett hur de nya förbättringarna och funktionerna påverkar den faktiska Brothers-upplevelsen, om du aldrig har haft chansen att spela igenom det här spelet, är den här remaken ett utmärkt tillfälle att göra just det, och jag rekommenderar att du gör det eftersom den korta speltiden innebär att du kan ta dig igenom äventyret på bara ett par timmar.

Med det sagt, så hur står allt det nya sig? Det första du ser är såklart de visuella och prestandamässiga förbättringarna. Allt du behöver göra är att titta på en trailer för att se att Brothers: A Tale of Two Sons Remake är en grafisk fröjd. Det är fantastiskt och vackert rakt igenom, och det är tydligt att beslutet att göra om det här spelet och inte bara remastra det var ett mycket klokt val från Avantgarden. Nivåerna känns livligare och mer realistiska än någonsin, färgerna är djupare och mer levande, karaktärerna är lättare att få kontakt med, och när du arbetar dig igenom kapitlen blir du mer och mer förälskad i världen tack vare dess fantastiska grafik. När det gäller prestandan är den vanligtvis mycket bra på Playstation 5, men jag har märkt av några fall i bildfrekvens här och där, och till och med stött på några enstaka buggar där jag lyckats få karaktärer att fastna på platser där de inte borde vara, vilket leder till att jag måste gå till huvudmenyn eller starta om vid närmaste kontrollpunkt.

Om man istället tittar på gameplay tycker jag att Brothers: A Tale of Two Sons Remake är mer motsägelsefullt. Pusseldesignen och plattformselementen är alla mycket väl hanterade och realiserade, men det faktiska kontrollschemat är mer av en utmaning att uppskatta. Eftersom den här nyversionen redan från början ger möjlighet att spela co-op med separata handkontroller, undrar jag varför i stort sett varje mekanik i spelet använder en analogspak och en avtryckare, och varför utvecklarna inte såg till att få plats med några ytterligare knappar för att lindra den märkliga känslan av att använda samma avtryckare för att både hålla fast i en avsats och hoppa upp till en annan avsats samtidigt, som ett exempel. På samma sätt är det ganska knepigt att kontrollera två karaktärer samtidigt med separata spakar, och för enspelarelementen skulle jag personligen inte haft något emot ett sätt att helt enkelt kunna växla mellan karaktärer när det behövs och låta den oanvända karaktären följa med automatiskt annars. Det skulle vara en förbättring som helt enkelt gjort spelet mindre irriterande att kontrollera ibland.

Eftersom detta är ett mycket kort spel med en väldigt linjär design, finns det inte mycket annat som justerats. Datorkontrollerade personer och fiender sägs ha förbättrats rakt igenom, men jag märkte personligen inte någon skillnad. Soundtracket har också spelats in på nytt med en liveorkester, och även om jag inte förnekar att musiken och atmosfären i spelet är utmärkt, gör det inte riktigt lika stort intryck som den grafiska förbättringen gör.

Så när man kokar ner det, är det viktigaste att ta med sig från Brothers: A Tale of Two Sons Remake är att detta fortfarande är en fantastisk äventyrsupplevelse, men nu använder den grafik som passar dess underhållande gameplay. Detta är en remake i dess grundligaste form och skiljer sig inte mycket från originalprodukten utöver visuella förbättringar. Om du aldrig har spelat det här tidigare skulle jag föreslå att du plockar upp den här titeln eftersom berättelsen är fantastisk om än väldigt sorglig, men om du redan har spelat originalspelet finns det inte så många skäl att återvända till det här.