Svenska
Gamereactor
recensioner
Bud Spencer & Terence Hill - Slaps and Beans 2

Bud Spencer & Terence Hill: Slaps and Beans 2

Bud Spencer & Terence Hill delar ut stryk, spelar squash och fraktar bananer. Olof delar i sin tur ut betyg...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Ett ikoniskt radarpar och en massiv serie filmer som helt gått mig förbi. Mellan slutet på 50-talet och det tidiga 90-talet spelade Bud Spencer (den rundlagde med skägget) och Terence Hill (den spenslige med porrkalufsen) in knappt tjugo filmer ihop. I allt från spaghettivästerns till soldränkta äventyrsrullar i Karibien utdelade Spencer och Hill stryk till höger och vänster i vad som bara i bästa fall får kallas C-filmskomedier. Sådana titlar man avnjuter med ett halvt öga på skärmen, med en starkbira i ena handen och rökt korv stor som en underarm i den andra. Tänk Chuck Norris eller Steven Seagal med en rejäl dos polisskolan eller den nakna pistolen, så kommer du rätt nära.

HQ
Bud Spencer & Terence Hill - Slaps and Beans 2
I väntan på bönor blev det istället land, sea and air för Spencer & Hill.

Detta är den italienska (nämnde jag att alla deras filmrepliker dubbades?) kultduons andra spel efter föregångaren Slaps and Beans från 2017. Ensamma, flytandes omkring på en flotte någonstans i Söderhavet, börjar äventyret med att Spencer drabbas av ett akut sug på bönor. Naturligtvis skylls bönbristen på Hill som tvingas fly Spencers regnade knytnävar. Väl uppe i masten skymtar Hill land - och sådär fortsätter det.

Helt spontana tillfälligheter tar Spencer och Hill på en resa från småkriminella till maffiabossar och banansmugglarmoguler, från idrottsarenor till gatufestivaler och arkadhallar. På tvådimensionella banor har jag har släppt ut lejon ur sina burar och kastat stekar på gangsters, ätit ikapp med guerillan, smugit undan övervakningskameror med bakbundna händer, förföljt en kvinna på körens generalrepetition genom att sjunga i ton och takt - men framförallt har jag förstås utdelat aga i mängder.

Bud Spencer & Terence Hill - Slaps and Beans 2
Inte helt lätt att hänga med i detta lite väl utzoomade perspektiv.
Detta är en annons:

Och det är inte sådär jätteroligt. Stryken, alltså. Förstå mig rätt: Hur många gånger har man inte, ihop med ett par vänner, dragit igång en gammal rulle som till exempel Under Siege, Sudden Death eller Missing in Action och, efter en kvart, ännu en gång insett att dessa filmer sällan är så mycket mer upphetsande än en ordentligt hopsatt "best of" med respektive skådespelares bästa scener på Youtube? På samma, något besvikna sätt är det lätt att falla för den helt bedårande estetiken här. Jag gjorde det, framförallt när jag såg trailern på förhand. Den medvetet fulsnygga, dammigt realistiska pixelgrafiken förmedlar exakt samma slags sunkiga, öldränkta arkadhalls-känsla som Metal Slug-serien gör för mig. Och musiken - soliga calypsorytmer i Söderhavet och Allman Brothers-aktiga, gubbluktande improvisationer som tonsätter gatuslagsmålen - fungerar också den helt perfekt. Men med kontrollen i händerna känns det som att jordnötssmulor kilat sig fast under knapparna och gamla spillda paraplydrinkar hämmar spakens rörelser.

Som Spencer eller Hill - ett knapp på L1 byter snabbt vem jag styr - pucklar jag på busar på klassiskt och enkelt beat-em-up-vis. Hård attack på fyrkant, lätt attack på kryss, sedan block, specialattack och kast. Spencer slår ihop gangstrarnas skallar med ett fnissigt "boing-oing-oing"-ljud medan Hill gärna slår med klatschande öppna handflator. Och man skrattar ju gott åt hur det ser ut och låter, men det blir alldeles för snabbt trö-ögt. Hills frenetiska lavetter är inte så spännande att dela ut fyra-fem gånger på samma bullet-sponge-aktiga fiende, och dessa evinnerliga gangsters väller ju formligen in på skärmen...

Bud Spencer & Terence Hill - Slaps and Beans 2
Och så Calypso på det här... mums!

Det finns absolut enstaka "finesser" och koordinerade attacker för att ta sig an fienderna, men de är för svåra att koordinera och för oprecisa att utföra, så mest trycker jag bara på samma knapp gång på gång. Det är nog så svårt att bara utröna vad som händer på den ofta alldeles för utzoomade skärmen, och förutom ett par enstaka, omotiverat höga svårighetsgradstoppar, behövs det inte heller mer. Förvänta dig knappast rappheten och tydligheten i striderna från senare års genrekungar som Teenage Mutant Ninja Turtles: Shredder's Revenge eller Streets of Rage 4. Slaps and Beans 2 är snarare sirapssegt (eller ölklibbigt) slagsmål för folk som har svårt att knyta skorna.

Detta är en annons:

Varje strid är till syvende och sist mest ett nödvändigt ont inför nästa mellansekvens och minispel, där karaktärernas repliker levereras på ett sånt (medvetet?) makabert sätt att man aldrig riktigt vet om det ska vara roligt eller inte. Inte ens när det skämtas om fismedicin. Spencer och Hill är själva underbara att lyssna på, och det övriga karaktärsgalleriet är precis så ostigt och lättförglömligt som man väntar sig av ett spel som har sina rötter i C-filmsindustrin. De åtta minispelen hade absolut aldrig någonsin platsat i ett modernt Mario Party, men tillsammans med en vän i co-op, när dessa sprängs in och bryter av äventyret, passar de utmärkt och varierar och ökar på tempot. Det fraktas bananer, spelas squash, spelas kort, sjungs i kör och äts tårta. Inget jag någonsin hade gjort igen, men lagom tramsig underhållning för stunden.

Bud Spencer & Terence Hill - Slaps and Beans 2
Hår-da tag mot frisören.

Vad som sedermera hade kunnat bli en riktig pärs om det vore för långt, är dock avklarat på drygt tre timmar. På denna tid hinner tack och lov Bud Spencer & Terence Hill: Slaps and Beans 2 aldrig bli särskilt tråkigt. Något irriterande och tjatigt i ett par väl utdragna slagsmål som vägrar ge med sig, men den cigarettosande och ölstinna charmen väger allt som oftast tyngre. För den med ett par hundralappar över, en god vän, en gillestuga, ett par innanför västen och en kärlek till Spencer och Hill kan jag inte annat än rekommendera Slaps and Beans 2. För alla andra är det ett intressant äventyr som kanske ändå bäst avnjuts på Youtube.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Högt tempo, varierat, kul retro-humor, fulsnyggt, välvald musik, äkta C-films-inramning och berättelse
-
Noll omspelningsvärde, dyrt, trista och röriga slagsmål, ojämn svårighetsgrad
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content