Redan efter det allra första Call of Duty var det meningen att det skulle ta slut. Jag var själv i USA hos Activision och fick det berättat för mig av stora delar ur Medal of Honor-teamet som hade hoppat av efter en schism med EA och nu hade bildat den helt egna, nya studion Infinty Ward. Call of Duty hade ett neutralt namn, ett namn som kan förläggas till vilken krigszon som helst, och som olikt killarnas tidigare spel Medal of Honor inte var knutet till andra världskriget.
Men så kom Microsoft och Xbox 360 emellan. Andra världskriget var superpopulärt och de ville gärna ha ett sådant spel utvecklat speciellt till deras konsol lagom till dess premiär. Sagt och gjort, Infinity Ward fick återigen göra ett andra världskrigsspel och serien som inte var tänkt att handla om andra världskriget kom istället att handla om exakt just det.
Därefter var det dock stopp. Infinity Ward vägrade göra fler sådana spel och arbetet med att släppa Call of Duty 3 året efter gick till Treyarch, som satte ihop ett visserligen habilt spel, men ändå långt ifrån den standard Infinity Ward hade satt. Sistnämnda jobbade istället med ett helt nytt koncept, tänkt att ta genren vidare och alltså egentligen vad Call of Duty från början var tänkt att bli. Resultatet är Call of Duty 4: Modern Warfare som släpps i höst till PC, Playstation 3 och Xbox 360.
Istället för nasala nazister, tigertanks och Panzerschreck-bössor får vi nu ett spel förlagt till en nära framtid med en rysk ultranationalist i skurkrollen och ett krig som utspelas från den ryska tundran till de betydligt varmare områdena i Mellanöstern. Jag ska inte sticka under stol med att jag instinktivt faktiskt saknar andra världskriget lite, men det går inte att komma ifrån att Infinity Wards nytändning för Call of Duty ser helt löjligt bra ut. Vi snackar en enorm vapenvariation, sanslösa tempoväxlingar, bättre möjlighet till egen problemlösning samt grafik som ställer ganska precis allt annat i skamvrån.
Av det vi fått se av Call of Duty 4 under årets E3 verkar det bli precis så bra som alla hoppats på. En av de mäktigare banorna som visades utspelas faktiskt femton år innan spelets story tar sin början och är alltså likt en Bond-film att betrakta som upptakt till själva äventyret. På den banan spelar man i Pripyat, den ryska håla som byggdes för att inhysa de arbetare som slet efter Tjernobyl-katastrofen. Banan utspelas till stor del iförd kamouflagemundering med stora växter hängande från kroppen. Att ta sig fram ser otroligt coolt ut och man får verkligen anstränga sig för att se en person om denne tar det lugnt.
På banan spelar man som en av två brittiska SAS-soldater utrustade med ljuddämpande prickskyttegevär. Det är av yttersta vikt att sköta uppdraget smidigt eftersom området är fullt med farlig strålning. Andra banor som visats är bland annat i Mellanöstern där man nu får slåss med mörkerseende på vissa ställen, vilket är nytt för spelserien.
Något som är påtagligt är att Infinity Ward velat ha tillbaka lite av den känsla som fanns i det allra första Call of Duty där det inte bara handlade om att springa och skjuta. För även om del två som väl bör aspirera på titeln som ett av de mest actionfyllda spelen någonsin, saknades det som bekant lite variation mellan varven. Därför finns nu mer diskreta prickskytteuppdrag där du kanske ska sänka någon specifik person snarare än sänka en halv armé på egen hand eller slå ut vissa strategiska mål.
Infinity Ward är dock noga med att inflika att det såklart finns rejäla automatkarbiner och att det även finns ställen där man bäst löser problemet genom massivt hederligt övervåld. Man får bland annat fira sig från helikopter rakt ned i hektiska stridszoner och rent av skjuta stativmonterad kulspruta från helikopter. Du har kort och gott nästan alltid valfriheten att ställa till med ett helvete där du drar fram eller operera mer kirurgiskt. Alla problem och situationer går att lösa på mer än ett sätt.
Call of Duty 4 är enastående snyggt och precis ingenting har lämnats åt slumpen. Att gå igenom krigshärjade områden i Mellanöstern ser precis ut som man är van från obehagliga nyhetsinslag i TV snarare än kliniskt rena, massproducerade perfekt vita digitala kåkar. Allt är organiskt, fyllt med bråte och ljuseffekterna är helt oerhört bra. Sistnämnda syns inte minst på natten där spårljus lyser upp himlen, helikoptrar fattar eld och eldsmatter syns överallt medan röda lasersikten letar efter sitt nästa mål (vilket förhoppningsvis inte blir du).
Något om multiplayer har ännu inte avslöjats, men under Microsofts presskonferens på E3 berättade Infinity Ward och Activision att en beta skulle släppas exklusivt till Xbox 360, med mer detaljer inom kort (vilket du såklart kommer att kunna läsa mer om här på Gamereactor). Kanske blev man inspirerade av hur väl det fungerade med Halo 3, men oavsett det så är det ett tacknämligt initiativ som gör att man får ha kul och göra nytta samtidigt. Inte illa.
Call of Duty 4 ser sagt helt otroligt lovande ut på alla sätt och vis, och jag har svårt att se vad som skulle kunna gå fel i dagsläget. Till och med ett andra världskrigsfan som undertecknad är nyfiken på att få veta mer om framtidens moderna krig i Infinity Wards tappning.
