Call of Duty: Black Ops 7 (Multiplayer)

Nu är det inte direkt så att Call of Dutys multiplayer-dominans är under direkt attack, men nog börjar färgen på Activisions välanvända väggar kännas väl sliten vid det här laget och Black Ops 7 är det ultimata beviset på att det behövs nya tag här, nytt tänk, ny spelmotor. Inte minst efter succén som stavas Battlefield 6 och den revansch som Dice spelserie tagit i höst. Dessa upplevelser är i slutändan olika, var och en med sina egna unika egenskaper, regler och ramverk. Med det sagt finns det mer generell konkurrens bland onlinebaserad multiplayeraction än någonsin tidigare, och även om subgenrer samexisterar utan problem, finns det alltid det obestridliga problemet med tid - hur mycket tid har du?

Bland titlar såsom Arc Raiders, Battlefield 6, Escape from Tarkov, The Finals, Marvel Rivals, Apex Legends, Fortnite, Splitgate 2, Overwatch 2 och alla andra spel måste Call of Duty fortfarande arbeta hårt för att behålla sin plats bland spelarna - och jag skulle vilja påstå att även om det finns förändringar i kärnan av Call of Duty: Black Ops 7:s multiplayer-svit den här gången, är jag inte säker på att de faktiskt förbättrar upplevelsen. Jag säger detta efter att ha tillbringat många timmar med att spela både runt lanseringen och under betan. Mycket av det man loggar in för att uppleva idag är det gamla, och med det menar jag vanliga lägen som Team Deathmatch, Kill Confirmed och Search & Destroy. Dessa utkämpas över cirka 16 kartor (vad jag kan se), varav några är remasters av gamla klassiker, som det ikoniska Hijacked från Black Ops 2. De är klassiker av en anledning, det är tydligt; Hijacked, Express och Raid är reliker från en annan era och håller fortfarande bra än idag. Urvalet av nya kartor lämnar inte riktigt ett lika skarpt intryck. De är små, nästan klaustrofobiska för det mesta, och även om de vanligtvis erbjuder lite mer djup än den klassiska three-lane-strukturen, gör de begränsade storlekarna, de ständigt fluktuerande och föränderliga spawn-punkterna och ett generellt speltempo som känns snabbare än någonsin att multiplayer i Call of Duty: Black Ops 7 känns mer ryckigt än någonsin.

Det är liksom poängen med denna separata multiplayer-recension. Oavsett vad vi tar oss an, vare sig det är TTK, TTD, Omnimovement, vapenfysik och framför allt granater, känns Black Ops 7 ganska märkligt kalibrerat. Både jag och min kollega Ben var överens för en månad sedan om att tempot har skruvats upp till en nivå där spelet nästan bryts under sin halsbrytande fart, och vi är verkligen tillbaka till de dagar då man kunde spawna tre gånger i rad mitt i fiendens eld, och där döden inträffar så snabbt att man ofta inte riktigt kan få strategisk nytta av det - man vet helt enkelt inte vad som händer, vem som sköt eller vad man själv gjorde för fel.

Innan du anklagar mig för att vara en grinig gammal farbror så tycker jag faktiskt att Activision hittade denna mer känsliga balans för inte så länge sedan. Modern Warfare och Modern Warfare II, och till och med Black Ops: Cold War, visade upp en något tyngre men ändå responsiv spelmekanik, men här är allt från färdighetsanvändning, granatskada, dyk och slides kalibrerat mot maximal hastighet och ryckig precision att det nästan ser komiskt ut när man väl är mitt i stridens hetta. Man kan alltid ursäkta och bortförklara den typen av kritik med ett "L" i pannan och en "Git Guud"-kommentar kastad från höften, och det är inte helt oberättigat. Men jag har spelat varje Call of Duty kontinuerligt under de senaste 12 åren, och jag är ganska bra på arenabaserade multiplayerspel i allmänhet, och jag blev chockad över att se dessa tempoförändringar i praktiken på helt vanliga multiplayer-kartor. Explosioner i ett svep, svettiga dubbelhopps-slides med omedelbara huvudskott, och en överraskande brist på visuell klarhet från användargränssnittet och effekterna på skärmen som dränker intrycket i visuellt brus då och då. Med andra ord; Call of Duty multiplayer har alltid varit bullrigt, men enligt min mening aldrig såhär överdrivet stökigt.

Detta är ingen katastrof, långt ifrån. Naturligtvis är det alltid så att stora delar av det övergripande ramverket sitter där det ska, vilket man också har råd att förvänta sig. Gunsmith känns rättvist och korrekt kalibrerat, trots några frameratedippar ser spelet tillräckligt bra ut, och ljuddesignen, callouts samt musiken fungerar för mig utmärkt. Alla grunder man kan förvänta sig här - finnes inkluderadel. Men det går liksom för mig inte heller komma från att detta börjar kännas som att utvecklarna bara tar gamla grejor de redan utvecklat flera gånger om, gör några få ändringar för ändringarnas skull sett till springtempo eller eldhastighet, lägger till en gimmickdetalj som Omnimovement eller vägghopp, och sen paketerar det som en helt ny upplevelse. Call of Duty börjar kännas som ett ivrigt idisslande av upplevelser vi redan haft för över tio år sen, med nära-nog noll riktiga, ordentliga förbättringar.

Detta lindras något genom att spela 20v20 Skirmish, som erbjuder vissa Warzone-element, som till exempel Armor Plates. Detta öppnar upp för mer opportunistiska spelstilar och en lite mer flitig användning av positionering och strategi, även om samma färdighetsbaserade kärna bibehålls. Det är inte så att det händer särskilt mycket här, och det är inte heller en betydande uppgradering jämfört med tidigare, men det är en trevlig paus som ger dig lite mer andrum än de komiskt hektiska vanliga lägena. Det enda riktiga nya läget här verkar vara Overload, där du i princip bara behöver eskortera ett föremål från en neutral spawnpunkt till en av två fiendezoner. Det är ett slags spel om att erövra flaggan, men där slumpmässiga spawns, och därmed byte av spawnpunkter för dig och fienden också, håller alla på tårna lite mer.

Men kanske kan ni känna det, gott folk; Black Ops 7 kanske är precis vad ni har letat efter. Kanske det hektiska tempot tilltalar de som letar efter betydligt mer seriösa alternativ från konkurrenterna på marknaden, kanske kaoset tar formen av en utmaning, ett Everest som du och dina vänner måste bestiga. Rättvist nog. Men för mig? Jag tycker att detta verkar felkalibrerat, och jag ska argumentera för varför här. Den här multiplayerupplevelsen ger upp mycket i jakten på den där superresponsiva, ryckiga spelkänslan - från djupare kartdesign till en verklig känsla av allvar och strategisk inriktning med någon slags krigstouch. Många lär gilla, många verkar inte få nog av hur uppskruvat tempot börjar bli och hur små de platta kartorna börjar se ut. För mig missar detta dock större delen av målet på några väldigt grundläggande punkter.