Call of Duty: Modern Warfare III

Smaken är som baken, såklart. Alla tycker vi olika och när det gäller spel, går åsikterna naturligtvis inte sällan isär. Bara häromdagen löpte smakdiskussionerna amok här på Gamereactor-redaktionen när vi inledde samtalen om alla våra olika årets spel-kategorier, och då är det för vår del extra tydligt att baken är delad. Jonas älskar Starfield medan jag inte begriper storheten i det. Patrik dyrkar Baldur's Gate 3 medan Marcus sövdes av de långvariga dialogsekvenserna, och så vidare. Det går naturligtvis att argumentera för att vare sig jag eller Marcus är i vårt rätta element i dessa diskussioner och nog finns det fog för det påståendet, på samma sätt som jag anser att det finns en poäng att göra gällande betygssättningen på Call of Duty de senaste sju åren.

För smaken är ju som baken. Medan skribenter från våra systerredaktioner i Norge, England och Danmark dunkat ut skyhöga betyg på flertalet av de senaste årens upplagor precis som Jonas Mäki gjort, har jag stått bakom Activisions krigsgröna draperi och stirrat på vad jag ansett vara alldeles för höga siffror. Alldeles för höga. För den här spelserien har enligt mig varit på dekis ett bra tag nu. Fjolårets Call of Duty: Modern Warfare II exempelvis, var enligt mig högst mediokert. Storyn var en hoppigt dum historia dränkt i Michael Bay-explosioner, urkorkade fiender och meningslösa vändningar. Multiplayerdelen var på egen hand ansvarig för att skrämma bort 70% av hela spelarbasen på grund av märkligt balanserad rörelsehastighet gentemot TTK-aspekten, förändringar i minikartan, dålig map-design och ett fokus på idiotiskt och framförallt ologiskt tragglande för att kunna låsa upp vapen och olika vapentillsatser.

Call of Duty: Vanguard var ännu sämre. Mycket medelmåttiga multiplayerbanor, blek ljudbild, klent utvalda spawnpunkter gjorde spawn-pushing mer populärt än någonsin tillsammans med det faktum att storyn var löjeväckande dålig och fienderna stenkorkade. Cold War var inte det särskilt bra, om du frågar mig men snarare ganska mediokert precis som WWII och min poäng är som följer; Om du likt exempelvis min gamla vapendragare Jonas Mäki älskar allting Call of Duty från de senaste 6-7 åren tror jag att du kan räkna in en betygspinne i mitt betyg, om inte två. Om du likt jag anser att det såklart finns kvaliteter i Activisions actionmonolit men att samtliga Call of Duty-studios blivit bekväma, lata och fantasilösa... Är det väl inte mer än rätt att vi säger det, också?

Call of Duty: Modern Warfare III är ett saligt hopkok av gamla favoriter och den mängd skapandeglädje, entusiasm och framförallt idérik fantasi som existerar i det här spelet är verkligen lika med noll. Absolut noll. Istället hittar vi här en produkt som framtagits i en fabrik där sammanlagt 3000 utvecklare arbetar enligt löpande band-principen och bara tillverkar det som krävs, och inget mer, för att produktionslinjen inte ska dämmas upp eller avstanna. Singleplayerkampanjen inleds med att den ryska nationalisten Makarov fritas av den privata legoknektarmén Konni ur det avlägsna ö-fängelset utanför kustremsan på Verdansk. Makarov avser att iscensätta en rad grymma bombningar för att i slutändan försöka bussa olika stormakter på varandra och i slutändan orsaka ett tredje världskrig. I hans väg står såklart Call of Duty-älsklingar såsom Price, Ghost och Soap och som spelare slungas du mellan rysk ondska och brittiskt hjältemod.

Alla vet vi vid det här laget att det här spelet först var planerat som DLC till Modern Warfare III men mot slutet av utvecklingen befallde Activision sin studio (Sledgehammer Games) att snabbt som attan styra om, ändra på ett par enklare saker och förvandla rubbet till ett fullprisspel. De han dock inte så långt som att frigöra Modern Warfare III från sin föregångare, utan släpper det nu alltså som en påbyggnad som installeras inuti din redan befintliga Call of Duty: Modern Warfare II-installation och på så sätt, mer eller mindre, stoltserar med titeln "tidernas dyraste expansion".

959 kronor, kostar standardutgåvan av det här spelet medan Vault Edition går lös på blyga 1200 kronor. Att påstå att det är en absurd prissättning, att det är minst 800 kronor dyrare än vad det borde ha varit, blir lite som att konstatera att man blir blöt av att bada, eller att Conny har ett sensuellt sug i blicken. Inget känns mer självklart, inget känns mer övertydligt och den mängd ofiltrerad fräckhet som Activision här demonstrerar, tror jag såklart kommer att straffa sig i det långa loppet. Spelarna visade med noll tveksamheter hur lite de gillade Modern Warfare II och dess multiplayerkomponent då Call of Duty som spelserie under hösten 2022 samt årets inledande fem månader tappade fler spelare än någonsin tidigare. Mer än när Advanced Warfare skrämde bort så gott som varenda Call of Dut-älskare. Att då följa upp detta haveri med DLC för 960 spänn, är bisarrt. En bisarr uppvisning i välriktat självsabotage, om något, och jag kan bara inte göra annat än att begrava huvudet i händerna.

Det Sledgehammer Games gjort här, är att de (under sanslös stress, såklart, eftersom de bara fick några få månader på sig att skaka ihop en singleplayerportion som skulle kunna motivera det skyhöga premiumpriset) använt sig av Warzone 2.0 för att bygga spelets storydrivna uppdrag. I stort sett varenda del av det här är upplagt och strukturerat precis som valfritt DMZ-uppdrag ur Warzone 2.0 med allt vad det innebär. Activision har i marknadsföringen valt att kalla det för "Open missions", som en skrytgrej, men vad det egentligen handlar om är att utvecklarna norpat Battle royale-kartan Verdansk från Warzone (1.0) och lagt in ett tiotal uppdrag på den, där de flesta börjar med att du hoppar fallskärm ur exakt samma C-130 med exakt samma animationer, spelmekanik, skyddsväst-manér, UAV:s och allt där i mellan. Detta är DMZ, men förpackat som ett "nytt" singleplayeräventyr och med tanke på att DMZ, som en del av Warzone 2.0, är 100% gratis - Blir det här spelet bara ännu mer absurt.

Det finns enligt mig inte en enda namnstark, bästsäljande, ultrapopulär spelserie i paritet med Activisions (numer Microsofts) odödliga kassakossa som innehåller sämre artificiell intelligens än Call of Duty och ingenting har gjorts inför Modern Warfare III för att försöka förbättra den aspekten, heller. Fienderna som finns utspridda på Verdansk är dummare än tåget och inte sällan känns det för mig nästan parodiskt att detta fortfarande är gångbart, är 2023. Antingen ser fiendesoldaterna inte mig förrän jag står sex centimeter bakom dem och knackar de alla i bakhuvudet med gevärskolven, eller så ser de mig på 1400 meters håll, genom väggar. Fiendernas kulor penetrerar allt (även sten) och de prickar med 100% av alla kulor de avfyrar. Inte sällan kliver de fram ur ingenstans, poppar upp likt spawnade ur luften och står upprätt, oskyddade likt skyltdockor och skjuter dig i nyllet. På håll. Det är idag, november 2023, svårt för min egen del att hitta förstapersonsaction-partier som tråkar ut mer än vad det här gör. Otroligt, ohyggligt svårt.

Storyn är samma tjatiga nonsens som Call of Duty som spelserie prackat på oss i ett årtionde. Militärtermerna haglar och varenda röstskådespelare låter som en bajsnödig skotsk lord på crack, som mumlar genom tänderna om hur tuff han är, och alla skriptade events som attackerande helikoptrar eller bilkorteger som sprängs i luften, påminner om ett 20 år gammalt spel än något annat. Samma dumma känsla som Michael Bays mest korkade actionfilmer är fullkomligt nedlusade med infinner sig hela tiden och det är enkelt att beskriva dagens Call of Duty-spel som helt intelligensbefriade. Det behövs något helt nytt här. Något helt annat. Detta är en spelserie som jag anser ligger i koma, mer eller mindre (minus Warzone 2.0, då). Det sker konstgjord andning här och Activisions nästan elaka fräckhet sett till prissättningen här, går liksom inte att se förbi, eller ignorera. Att singleplayerkampanjen dessutom är slut efter tre timmar och 51 minuter gör såklart knappast saken särskilt mycket bättre.

När det gäller multiplayerportionen blir det ännu mer uppenbart att detta är DLC och inget som i en rättvis värld borde ha släppts i form av ett fullprisspel. Det Sledgehammer gjort här är att de tagit det säkra före det osäkra och stöpt om de mest populära banorna från de gamla Mode3rn Warfare-spelen och jag förstår naturligtvis att det finns mängder av nostalgi inbakad här. Flera av banorna är bra, såklart. Flera av banorna är "Greatest hits"-material och studion har gjort ett snyggt jobb med att modernisera och polera dem sett till geometri och design. Grafiken är sämre än i fjolårsspelet (Modern Warfare II) dock, och det tror jag handlar mestadels om att produktionen naturligtvis varit superstressad. Sledgehammer Games har lyssnat på de mest högljudda spelarna (de mest inbitna) och plockat tillbaka all ultrakvick "movement" från Modern Warfare, saker som försvann i Modern Warfare II och detta kommer såklart mången Call of Duty-älskare givetvis att uppskatta. Det går blixtsnabbt, "slide cancels" är nu tillbaka, minikartan har återgått till den gamla varianten och vapentuningen är raderad. För mig är allt detta negativa förändringar, dock. Personligen anser jag att detta går för snabbt. Det blir för mycket "köra tävlingsdrönare med frontmonterad tryckluftspistol" och för lite riktigt krig, här, och jag skulle nog snarare uppskatta om Call of Duty lugnade ned sig en smula.

Den traditionella multiplayerportionen är dock något som jag ser att fansen gillar sett till movement och banor men det är dessvärre nedlusat med buggar och tekniska bekymmer. Nedlusat! Under min testkvällar har spelet hängt sig flertalet gånger, det har lyckats hänga min Playstation 5 en gång och det finns gott om matcher där motspelare lyckats skjuta genom flertalet väggar (som blir osynliga för vissa), matcher där sju spelare spawnats in på ett av lagen (vilket är fler än vad spelläget tillåter) samt spawnpunkter som känns i det närmast absurda. Vid flera tillfällen spawnpushades jag av fiendelaget och vaknade upp på exakt samma ställe, mitt framför två motspelare tre eller fyra gånger på rad. Hur man kan misslyckats med det mest fundamentala efter att ha slungat ur sig de här spelen sedan 2007, övergår mitt förstånd men det säger såklart också mycket om vilken framstressad produkt detta verkligen är.

Inte blir det bättre i spelläget Zombies, heller. Här har Sledgehammer plockat in den nya Warzone-kartan Urzikstan och stoppat in en del helt meningslösa zombies som spawnar ur ingenting och kommer hasande med samma typ av skrämseleffekt som en normalstor sällskapskatt. Kartan är klent belyst, ser högst ofärdig ut, saknar detaljrikedom och polish och känns mer som en gratis hemmamod än något som du bör slunga upp 900 kronor för. Uppdragen i Zombies-läget är hopplöst tomma, trista och meningslösa och den haussade "storyn" här som marknadsförts via diverse påkostade trailers existerar inte i det färdiga spelet.

Modern Warfare III är DLC som borde ha skickats ut gratis. För det är inte mer, det erbjuder inte mer värde än så och efter multiplayerfiaskot som stavas Modern Warfare II är det genuint sorgligt att se Activision dunka ut något så undermåligt som det här. Warzone 2.0 ärt fortfarande riktigt bra (särskilt nu efter 12 månaders polering) men det är ju 100% gratis medan detta haveri kostar närmare 1000 kronor. Det... Mina damer och herrar, är absurt.