Call of Duty: United Offensive

Call of Duty var ett av mina favoritspel förra året. Intensivt, varierat och
väldigt polerat, en framtida expansion kändes givetvis självklar. Nu är det dock inte Infinity Ward som även utvecklat United Offensive. Nej, det är de Grey Matter som har fått ansvaret för att leverera denna mycket efterlängtade expansion. De har tidigare utvecklat bland annat Return to Castle Wolfenstein och är inte några gröngölingar på actionpumpade världskrigsskjutare. Och de har verkligen gjort jobbet väl. Man känner sig hemma direkt och expansionen levererar samma härliga upplevelse som Call of Duty.

United Offensive följer originalspelets grundupplägg och vi får återigen bevittna krigets intensiva fasor ut tre olika soldaters perspektiv. Kampanjen börjar med att vi får följa en amerikansk fallskärmssoldat i de vintrigt kalla striderna kring Bastonge. De här uppdragen är varierade och som resten av spelet riktigt intensiva. Har man överlevt både kölden och den tyska armén, ja då är det dags att dra på sig den brittiska kommando-mössan och ta sig an ett par riktigt bra uppdrag som SAS-soldat. Här får man bland annat ge sig i kast med ett uppdrag som liknar det i filmen "Kanonerna på Navarone" - coolt. Efter att ha spelat de självständiga och smygande kommandosoldaterna så kommer den sista delen som en tvär kontrast. Precis som i Call of Duty så är det rysk kanonmat som står på menyn och på samma sätt som tidigare så infinner sig känslan av att vara en liten obetydlig myra i den enorma röda armén på en gång. Varje del i kampanjen innehåller ett eller ett par uppdrag där man får agera skytt eller själv styra ett fordon. Läckrast är det att som brittisk flygare bemanna kulsprutor på en flygande fästning som befinner sig på uppdrag över Holland. Luftwaffe har inte tänkt att göra jobbet lätt och man har fullt upp med att meja ner Messerschmits och släcka bränder. Precis som tidigare bjuder den ryska delen på lite härligt stridsvagnsaction. Den delen påminner dock väldigt mycket om den i Call of Duty och spelet extremt linjära upplägg blir extra tydligt då man bara kan köra sin bepansrade krigsmaskin i en smal flodbäddsliknande fåra. Nåväl man får i alla fall uppleva att av andra världskrigets största stridsvagnsslag i slaget om Kursk och det är inte kattskit det. Tyvärr känns de fordonsburna uppdragen mest som utfyllnad och man kan inte påverka så mycket av utgången utan det handlar mest om att bara hänga med. Man kan väl säga att United Offensive har samma plus och minus som Call of Duty. Det är smart designat och spelet bjuder på massiv action från början till slut. Ljudet går utanpå det mesta och är en underbart vansinnig kakofoni av galet stridslarm. Tyvärr är banorna som sagt extremt linjära och det finns sällan ens två sätt att lösa en uppgift. Ibland kännes det lite för uppenbart att man själv måste utlösa nästa fiendevåg genom att kliva förbi en vedtrave eller en husknut. På samma sätt kan fienderna komma i oändliga mängder ur raserade hus bara för att sen ta slut när man passerat en viss punkt. Det här är dock något som man måste köpa om man ska kunna göra ett spel som är så pass välregisserat som United Offensive.

Call of Duty var överraskande kort och tyvärr är United Offensive ännu kortare och innehåller bara cirka sex timmars speltid, vilket givetvis drar ned betyget. Jag hade förväntat mig det dubbla, minst. Speciellt när Det inte är tal om ett nytt spel utan bara nya banor till ett befintligt. Besvikelsen är rätt stor när eftertexterna rullas upp. Det känns inte som om spelet alls är klart och när man betalat ett par hundra så vill man ju helt klart ha valuta för slantarna.

Vi som gillar Call of Duty som onlinespel blir dock inte besvikna. Ett gäng nya banor och ett par nya och rätt spännande spellägen är välkomna nyheter. Tack och lov så kostar expansionen bara cirka 250-300 kronor och äger man redan Call of Duty så kan det vara väl spenderade pengar.