Nordstatarna tränger allt djupare in i södern. Man plundrar, våldtar, bränner och skövlar allt i sin väg och familjen McCalls ranch i Georgia är givetvis inget undantag. Kvar står bara spillrorna av det en gång så ståtliga huset, medan alla ägorna är brända. Båda bröderna McCall deserterar från systatsarmén i krigets slutskede och bestämmer sig för att leta efter en enorm skatt i Mexiko för att kunna återbygga familjehemmet igen.
Vilda västern har alltid varit en plats för hjältar och stora hjältedåd. Sedan HBO började visa Deadwood tonade dock en annan, mer trovärdig bild av alla revolvermän fram. En som inte var uppdelad i det onda och det goda, utan mer i gråskalor där hjältarna ofta var mer onda än de skurkar historien lärt oss betrakta som just skurkar.
Det känns som att Techland sett sin beskärda del Deadwood och bara det faktum att man under spelets första banor strider iklädd sydstatsuniform för rätten att få ha afrikanska slavar, sätter an en märklig känsla. Är jag en skitstövel eller bara en fattig bonde i den amerikanska södern? Och är nordstatarna verkligen hjältar som de beter sig. Dessa nyanser känns mer moderna och spännande och sakta men säkert fattar jag tycker för de båda råskinnen Ray (som var med i föregångaren) och Thomas som man växlar mellan under uppdraget.
Även om man inte matas med western-romantiserade bilder av ensamma, tystlåtna hjältar, får man sin beskärda del ljuv nostalgi ändå tack vare de bedövande vackra omgivningarna. Oavsett om man beskjuter nordstatshjulångare med kanon längs breda flodbäddar, flyr undan arméer i täta brinnande majsfält eller kör diligenser genom pittoreska småbyar jagad av folk till häst är allt hela tiden omsorgsfullt detaljerat och väldigt trovärdigt.
Trots att det återstår en månads finputsning i den version jag spelat flyter grafiken riktigt bra redan nu och det finns gott om iögonfallande coola dödsanimationer, rejält lummiga skogar, fantastiska vatteneffekter och riktigt brutala svartkrutsexplosioner. Call of Juarez: Bound in Blood använder den senaste versionen av Techlands egen Chrome Engine-grafikmotor och den gör ett ypperligt jobb. Det är som att delarna var för sig inte är så märkvärdiga, men att helheten blir enastående.
Trots att stora delar av äventyret utspelas i fnösketorra delar av utfattiga och krigshärjade Georgia, finns en mer än godkänd miljövariation. Bland annat får man besöka lummiga skogar, storstäder, gruvor, mexikanska gangstertillhåll och små öde western-hålor. Banorna är enorma, sikten fantastisk och det är sällan spelet stannar till för någon laddningssekvens. Och då ska man ändå veta att det finns flera långa turer på hästryggen att forcera över vad som känns som åtskilliga kilometer.
Den stora grejen med Call of Juarez: Bound in Blood är annars att man likt gamla tiders actionspel får välja vem man vill spela som. Och beroende på val har de båda tillgängliga bröderna McCall både olika arsenal av vapen samt egenskaper. Ray är den starkare av dem och förlitar sig främst på rejäla krutpåkar och på hederligt stryk. Thomas är mindre och smidigare och kompletterar sina sexskjutare med lasso och kastknivar.
Det gör att banorna får helt olika karaktär beroende på vem man spelar som. För att ytterligare späda på variationen finns ett otal sköna moment som bryter av mot att bara glida fram med ett utsträckt vapen som vilken förstapersonsskjutare som helst. Dit hör att kasta lasso, skjuta handvevad gatling gun, styra diligenser, släcka bränder och det Max Payne-inspirerade läget som låter dig knäppa misshagliga individer i ultrarapid.
Det finns ett begränsat antal gevär och pistoler i Call of Juarez: Bound in Blood, vilket dock kompenseras väl av annat. Bland annat kan man kasta tända dynamitgubbar mot fiender, slunga lassor eller använda kastkniv. Dessutom finns stativmonterade vapen som kanoner och handjagade gatling guns. Det kompenserar mer än val och det känns aldrig någonsin enahanda med utbudet. Speciellt inte eftersom det är ett så storydrivet spel som det är, där man hela tiden vill veta vad som ska hända härnäst.
Call of Juarez: Bound in Blood är faktiskt en föregångare till Call of Juarez, ett klokt val eftersom föregångaren visserligen var underhållande, men ändå drogs med en del barnsjukdomar och inte blev någon braksuccé. Det är också därför det heter just Bound in Blood istället för att ha en tvåa efter namnet. Nu känns det som att Techland börjar om historien helt och det krävs inga som helst förkunskaper för att kunna ha riktigt kul med spelet. Något som lär glädja många Playstation 3-fans eftersom originalet inte ens kom till konsolen. Western für Alles, liksom.
Självfallet har Techland även utrustat Call of Juarez: Bound in Blood med ett stabilt multiplayer-läge. Mängder av olika klasser och spelsätt finns och den kanske roligaste varianten låter lagens väktare (iförd stetson-hatt) drabba samman med western-banditer (iförd stetson-hatt). Poängen är inte att skjuta flest skurkar, utan att skjuta de som har den värsta efterlysningen på sig. Efter en tid byter man sedan och låter sexskjutarna tala igen. Flera av banorna är dessutom baserade på klassiska western-händelser, bland annat finns en direkt hämtad från OK Corral.
Nyligen blev det som bekant bekräftat att Rockstars western-epos Red Dead Redemption försenas, mest troligt till 2010 och vill du ha din western-fix är det alltså Call of Juarez: Bound in Blood du ska hålla utkik efter. Vilket inte är det sämsta och vår förhandsversion lovar mycket gott. Vilda västern är tack vare framför allt Deadwood både hårdare, skitigare och mer underhållande än någonsin förr. Någon som faktiskt tycks ha färgat av sig även på spelen, nästa månad får ni testa själva och se vad jag menar.
En andra åsikt
Häftigt western-spel som med en dryg månads finputsning redan känns väldigt lovande...
