Captain America: Super Soldier

Captain America är för många en känd serietidningshjälte med rak rygg, men min relation med den sköldbärande, spandexklädde snubben sträcker sig inte längre än att jag gäspar när jag hör namnet. Captain America. Det blir inte mer pinsamt högtidligt. En Kapten Seychellerna eller General Luxemburg hade åtminstone varit kul, men Captain America ger mig en liten besk smak i munnen, även innan jag vet vad det handlar om, eller vilka superkrafter han har.

Självklart har jag inte sett filmen ännu, eftersom den inte har släppts här borta, men efter att ha spelat Captain America: Super Soldier har jag åtminstone lite mer förståelse för det hela. Kaptenen är en försökskanin för ett experiment som syftar till att skapa supersoldater: fysiskt överlägsna och kärnfriska amerikaner med energidryck i ådrorna, och botox i käken. Okej, kanske det är inte helt sant, men de är verkligen mycket effektiva soldater med styrka utöver det vanliga.

För Captain America gick det här experimentet till synes smärtfritt, men det vet vi inte. Spelet introducerar dig nämligen inte till vem han är eller vad han gör, du bara kastas in i en tysk skyttegrav under andra världskriget för att nita några nazister med dina bara händer.

Captain America klär sig i tajta kläder, patriotiskt mönster och en stor sköld. Snyggt? Mja...

Innan jag hinner tänka "vad fasen..." kastas jag in i en mini-boss-kamp för att besegra en bepansrad tysk, försedd med en blandning av eldkastare och raketgevär. Det dröjer inte mer än tio minuter innan det står klart att spelet flyter lika bra som en Fat Camp-deltagare med blyvikter på benen, samtidigt som jag inser att jag återigen måste recensera ett spel baserat på en film. Varför utsätter jag mig för detta?

Bildens uppdateringsfrekvens är enormt dålig. När du ska rotera kameran när du rör dig måste du stå ut med små ryck och hack i bilden, vilket innebär att du aldrig får en fullständig bild. Istället får du en svår migrän och längtan efter en mer okomplicerad tid.

Och därför är det ännu mer sorgligt att stridssystemet faktiskt både är roligt och tillfredsställande. Man har totalplankat Batman: Arkham Asylum och bjuder upp till våldsdans med kontringar, intensiv ragdoll-fysik och sofistikerade slow-motion effekter. Det är så nära Arkham Asylum som det kan vara, så man har åtminstone stulit från de bästa. Slå skölden i ansiktet av en stygg nazist, bara för att sedan se honom flyga över stängslet och in i vardagsrummet nedanför erbjuder en härlig känsla av primitiv glädje. Men där stannar det också.

Ska man hitta något som är bra med Captain America är det ragdoll-animationerna efter du nitat en fiende.

Resten av spelet går ut på att trycka på cirkel-knappen för att plocka upp viktiga dokument och mikrofilm, som tyskarna har spridit runt överallt av skäl vi aldrig kan förstå, men som säkerligen ger amerikanerna en strategisk fördel i kriget. Ibland kommer du att bli ombedd att hacka säkerhetssystem och artilleri, och förfarandet är ...enkelt: tryck cirkel. Helst flera gånger. Det hjälper inte, men då gör du åtminstone mer än ingenting. Skulle du av någon anledning bli road av de första striderna som gör avbrott i snitseljakten, så ta det lugnt - det finns fler av dem, och inte mycket annat.

Däremellan visar Captain America att han är inte bara kan kasta sköld och mosa nazistiska huvuden genom räcken, men också att han är akrobatisk nog att trotsa gravitationen och kasta sig från avsatser och springa på väggar. Dessa sekvenser är väl animerade och koreograferade, och kunde vara bra om de gick ut på något annat än att trycka på X-knappen vid rätt tidpunkt. Men det gör de inte.

Vi sitter alltså med ett spel som handlar om att jogga runt och rotera kameran med en konstant haltande bildhastighet, trycka på cirkel-knappen igen och igen och ibland som alternativ trycka på X-knappen och hamra loss på fyrkant. Sistnämnda knapp aktiverar en attack som är brutal och välgjord nog att fungera som underhållning, men lyckas inte på grund av bilduppdateringen. Det slutar som små ljusblixtar i ett tyst, frätande mörker med en stank av mögel. Gör alla en tjänst och undvik detta spel.

Plattformsmoment finns det gott om, men i stället för variation erbjuder de mest irritation.