Castingbesluten som hade ändrat filmhistorien

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Epost *

Namn *

Det är naturligtvis mycket som måste falla på plats för att en film eller TV-serie ska bli en tidlös klassiker och tillika ett popkulturellt fenomen. En sådan grej är naturligtvis skådespelarna. Det är nästan svårt att tänka sig någon annan än Sylvester Stallone som Rambo, Harrison Ford som Indiana Jones eller Sigourney Weaver som Ellen Ripley. Det hade direkt blivit något helt annat, och med största sannolikhet också sämre.

Att få till dessa perfekta rollbesättningar är såklart svårt, och faktum är att saker och ting kunde ha blivit väldigt annorlunda. Otaliga av de vi idag betraktar som helt självklara roller är faktiskt inte förstahandsalternativen, utan hade från början någon helt annat påtänkt. Tack å lov blev det inte så, men här är några exempel på hur det kunde ha gått

Eric Stoltz som Marty McFly (Tillbaka till framtiden)

Att Michael J. Fox spelar Marty McFly är idag lika självklart som att jorden är rund, men faktum är att han inte fick rollen, den gick istället till Eric Stoltz och inspelningarna drog igång. Men Stoltz saknade komisk tajming och efter en månad insåg produktionen att det inte riktigt funkade. In kom istället Michael J. Fox och resten är historia.

Frank Sinatra som John McClane (Die Hard)

Som du kanske vet baseras filmen Die Hard på romanen Nothing Lasts Forever, där Gruber i juletid tar kontroll över en skyskrapa i Los Angeles. Det var dock bok nummer två i ordningen, där den första hette The Detective. Den hade filmatiserats långt tidigare med Frank Sinatra i huvudrollen, och när det väl blev dags för Die Hard, fick Sinatra frågan om han ville spela huvudrollen även här. Det ville han inte och produktionen sökte någon mer hårdkokt person till rollen såsom Al Pacino, James Caan eller Paul Newman. Willis var mest känd för sin romcom Moonlighting och var långt ner på listan - men fick ändå rollen till slut - och tur var väl det, för risken är stor att vi annars aldrig hade fått lära oss älska uttrycket Yippee ki-yay.

Brad Pitt, Leonardo DiCaprio eller Will Smith som Neo (Matrix)

Om filmteamet hade fått som de hade velat skulle Brad Pitt eller Leonardo DiCaprio spela Neo i The Matrix. Och det var nära att det blev så, då båda skådespelarna initialt tackade ja. Men av olika anledningar hoppade de av (Brad var sliten efter floppen med Sju år i Tibet och Leo ville inte göra en ny specialeffektsfest efter Titanic). Även Will Smith fick möjligheten att spela Neo, men tackade nej, varpå Keanu Reeves tack å lov fick chansen att skapa filmhistoria.

Tom Selleck som Indiana Jones (Raiders of the Lost Ark)

Listans kanske allra mest ikoniska namn, Harrison Ford i rollen som Indiana Jones, var faktiskt inte förstahandsvalet när Stephen Spielberg skulle börja spela in Raiders of the Lost Ark. Det var istället Tom " Magnum P.I." Selleck, som även var intresserad. Men han hade fullt upp med sin framgångsrika TV-serie som han inte fick hoppa av och schemakonflikterna gick inte att lösa. Turen gick istället till Ford, och det är det förmodligen ingen som sörjer överhuvudtaget.

Al Pacino som Han Solo (Star Wars: A New Hope)

George Lucas hade visserligen arbetat med Harrison Ford förr, men till rollen som Han Solo var det inte Ford han hade tänt sig. Initialt gick rollen istället till Al Pacino, som senare sagt i intervjuer att han fick så mycket pengar, men han förstod inte manus. Han har även sagt att han på detta sätt gav Ford en karriär. Att Pacino är en fenomenal skådis kan vi nog alla skriva under på, men hade Star Wars blivit vad det är idag utan Harrison Fords motvilligt godhjärtade smugglare? Det tål att diskuteras...

Nicolas Cage eller Russell Crowe som Aragorn (Sagan om ringen)

Viggo Mortensen kändes verkligen som klippt och skuren för rollen som Aragorn, men faktum var att Peter Jackson och gänget hade flera andra tungviktare påtänkta innan. En av dem var Nicolas Cage, som dock av personliga skäl hade svårt att dra till Nya Zeeland i flera år, och därför tackade nej. Även Russell Crowe fick frågan, men Crowe har senare sagt att han inte tyckte det kändes helhjärtat från Jacksons sida så han tackade också nej.

John Travolta som Forrest Gump (Forrest Gump)

Vi kan tacka Quentin Tarantino för att Tom Hanks fick chansen att verkligen skapa filmhistoria med Forrest Gump år 1994. Regissören Robert Zemeckis ville nämligen ha Travolta i huvudrollen, men han hade fullt upp med att spela in Pulp Fiction. Tom Hanks fick därmed rollen istället. Ironiskt nog blev både Travolta och Hanks nominerade till årets Oscar för manliga skådespelare, där sistnämnda vann för den roll Travolta alltså avböjde.

Sean Connery som Gandalf (Sagan om ringen)

Den kanske bästa skådespelarinsatsen i hela Sagan om ringen-trilogin bjöd Ian McKellen på i rollen som Gandalf. Men innan han fick den var tanken att Sean Connery skulle spela fantasy-trollkarl istället. Den gamle Mi5-agenten med rätt att döda fattade dock inte riktigt grejen och avböjde, och verkade inte vara bitter för det. På sedvanligt brittiskt manér sade den numera framlidne Connery att han ändå inte hade kunnat toppa McKellens fantastiska insats.

Mel Gibson som Maximus (Gladiator)

En av de mest ikoniska rollprestationerna någonsin för min egen del är Russell Crowe i rollen som gladiatorn Maximus, något som starkt bidragit till att göra filmen till en av mina favoriter. Men Ridley Scott hade initialt tänkt sig att Mel Gibson skulle spela huvudrollen istället och samtal inleddes. Gibson var dock 43 år vid tillfället och tyckte att han var för gammal, och det är väl rätt rimligt. Därmed fick Nya zeeländaren Crowe spela Maximus istället och filmhistoria kunde skrivas.