Svenska
Gamereactor
recensioner
Castlevania: Circle of the Moon

Castlevania: Circle of the Moon

Det räcker med att stoppa i kassetten i sin Gameboy Advance och starta så kommer de där genuint sköna Castlevania-vibbarna fram.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Ända sedan jag skaffade Castlevania till NES i slutet av 80-talet har jag haft min åsikt klar! Castlevania är en av de största spelserier som skapats, med Castlevania i 3D på Nintendo 64 som enda undantag. Att till tung, gotisk musik få kämpa mot självaste Dracula är verkligen något särskilt. Att kämpa sig fram genom hans slott bland vampyrer, zombies, mumier, fladdermöss och vandrande skelett är en känsla som få andra spel kan frammana. Hur har allt detta pampiga överförts till Nintendos nya lilla bärbara då?

HQ

Det räcker med att stoppa i kassetten i sin Gameboy Advance och starta så kommer de där genuina Castlevania-vibbarna fram. Hela den pampiga körsången från det relativt okända Castlevania-spelet Akumajo Dracula X: Rondo of Blood finns samplad, likaså den knarrande dörren när man trycker in startknappen. Mer behövs inte för att man ska bli rejält sugen på att få ge sig in i ondskans boning igen.

23 år Efter händelserna i Castlevania: Symphony of the Night utspelar sig det senaste i raden av Castlevania-spel. En vacker men elak dam vid namn Carmilla (har varit med i tidigare delar av Castlevania) har bestämt sig för att återuppväcka Dracula. Dracula hinner dock knappt mer än kippa efter andan förrän Maurice Baldwin och hans två lärjungar Hugh och Nathan rusar in i rummet. Dracula gör sig snabbt av med de två sistnämnda genom att låta dem rasa ner i slottets nedre regioner. Sedan är det upp till dig i rollen som Nathan att hitta din gamle läromästare Maurice igen, samt givetvis att försöka stoppa Draculas framfart. Självklart är det piska som används för detta ändamål, precis som det ska vara.

Det första som slog mig när jag började spela Castlevania: Circle of the Moon var hur klent animerad huvudpersonen Nathan var. Tre ynka bilder utgör hans löpning, något som ser ganska patetiskt ut. Dessutom så låter det om honom när han springer, men ljuden är inte alls synkade med löpningen, vilket istället gör denna effekt till något enerverande. Det var inte förrän jag tog mig en bit in i spelet som jag upptäckte att det faktiskt är riktigt vackert, och att fiender samt detaljer i bakgrunden rör sig helt magnifikt. Varför huvudpersonen är så risigt animerad är och förblir dock en gåta.

En annan sak som stör mycket i detta spel är mörkret. Visst, det är ju ett Castlevania och dessa ska ju vara mörka och dystra. Men ett spel som släpps till en konsol som saknar bakgrundsbelysning blir väldigt svårspelat när spelet är för mörkt. Alla som vet med sig själva att de brukar ha svårt att se spel på en vanlig Gameboy Color gör nog bäst i att ta ett annat spel, ty detta kan då bli näst intill omöjligt att spela. Känns som en miss från Konamis sida!

Detta är en annons:

När jag har fått påpeka spelets två största brister så tänkte jag ta itu med dess fördelar, och de är många! De som spelat Castlevania: Symphony of the Night vet hur kartsystemet fungerar. Kartan ritas helt enkelt upp allt eftersom man fortskrider fram i spelet. Sedan är avsatser, vissa plattformar och öppningar så smart placerade och gjorda att de är omöjliga att nå/ta sig igenom innan gjort vissa saker. Det gör att borgen Castlevania måste passeras och genomsökas ordentligt samt att en passerad passage med största säkerhet måste passeras igen. Mycket välgenomtänkt och det känns verkligen som att det är en stor borg man besöker.

Något som gjort Castlevania känt är dess musik. Otaliga är de klassiska stycken som gjort att Castlevania-spelens soundtrack tillhört de mest köpta spelsoundtracken genom tiderna. Stycken som till exempel Bloody Tears och Vampire Killer har sett till att Castlevanias musik alltid tillhört den absoluta toppen inom spelmusiken. Tyvärr så är inte Castlevania: Circle of the Moon något av de starkare Castlevania-spelen när det handlar om musik. Men ribban sätts högt när vi talar om Castlevania och spelets musik är således ganska bra, men inte i paritet med de starkaste inom Castlevania-serien.

Förutom att flera av de mest klassiska fienderna återvänder så finns också några av de mest fantasifulla bossar jag sett. Alla är de lika stora och mäktiga. Det hela känns verkligen genomarbetat och svårighetsgraden är precis lagom. Har man inte gjort sin gubbe tillräckligt stark så kommer man obönhörligt att missa någon gång innan man klarar av bossen. Precis som det ska vara med andra ord! Sedan är det närmast ett kärt återseende att åter få tampas med de flygande Medusahuvudena, zombies och puckelryggar. Till din hjälp för att få död på dem har du förutom din piska de vanliga extravapnen såsom dolkar, vigvatten och yxor att kasta på fienden.

Det finns i princip tre olika typer av Castlevania-spel. Dels den klassiska där allt äventyrande åsidosatts av rejält bråkande, dels 3D-versionerna till Nintendo 64 samt den som vi sett ibland annat Simons Quest och Symphony of the Night. Circle of the Moon hör tveklöst till den senare typen. Dock så är det lite mer ?rakt på sak?-handling och mer action. Här får man slåss så det står härliga till. Nathans piska kan uppgraderas med hjälp av kort man hittar. Olika kombinationer av korten ger olika funktioner. En viss kombination ger dig en slägga medan en annan ger dig ett issvärd och så vidare. Mycket bra och flexibelt system, lyckan är fullständigt då man hittar ett nytt kort och kan prova fram nya kombinationer.

Detta är en annons:

Att det är det bästa bärbara Castlevania hittills känns närmast onödigt att påpeka, de gamla monokrona spelen i serien till den äldsta varianten av Gameboy gjorde inte serien rättvisa. Men då detta är en rak efterföljare till mästerverket Symphony of the Night så har det en hel del att leva upp till. Och Circle of the Moon når väl inte riktigt ända fram. Några små missar samt en betydligt tråkigare huvudperson än halvvampyren Alucard gör att det inte blir samma mästerverk. Fortfarande så är det dock ett väldigt bra spel som hör hemma i alla seriösa spelsamlingar. Castlevania är nämligen på topp igen efter några misslyckade sejourer i 3D.

Castlevania: Circle of the Moon
Castlevania: Circle of the Moon
Castlevania: Circle of the Moon
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Castlevanias musik är som vanligt något som ställer allt annat i skamvrån.
-
Märkligt ryckiga animationer.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Castlevania: Circle of the MoonScore

Castlevania: Circle of the Moon

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Det räcker med att stoppa i kassetten i sin Gameboy Advance och starta så kommer de där genuint sköna Castlevania-vibbarna fram.



Loading next content