Chili Con Carnage

Nu har Melodifestivalen förvisso avslutats, grattis till The Ark, men har ni någonsin funderat lite djupare vad som menas med begreppet "andra chansen"? Som jag ser det handlar denna beryktade andra chans om att få ett tillfälle att övertyga, på samma premisser och med samma material som man hade att tillgå vid det första tillfället. Detta går även att applicera på TV-spel, lustigt nog.

För ungefär två år sedan lyckades Deadline Games få ut ett av sina spel på marknaden till Playstation 2 och Xbox. Spelets namn var Total Overdose: A Gunslinger's Tale in Mexico, och var ett spel som på ett ogenerat sätt blandade bitar från bland andra Grand Theft Auto-spelen och Max Payne. Resultatet blev ett rätt mediokert spel, med en hel del knasig humor. Dansk humor, måste tilläggas.

Nu, två år efteråt, har Deadline Games, som faktiskt är danska, kommit till "andra chansen". Med ett spel som innehåller nästan alla karaktärer som huserade i Total Overdose, fast denna gång till PSP och med en helt annorlunda handling, försöker de hamna i slutfinalen och få folkets gillande. Låt mig presentera Deadline Games med Chili Con Carnage.

I Chili Con Carnage träder du in i rollen som Ramiro Cruz, stolt mexikan och tillika son till den lokala polischefen. När Ram bestämmer sig för att fira sin pappas födelsedag genom att ge honom en kartong med ulliga små kattungar, blir pappan och kattungarna överkörda av en skördetröska som stormar in genom polishusets vägg. Att se sin pappa, och kattungarna, bli chili con carne verkar dock inte störa Ram något nämnvärt, men han ska ändå utkräva hämnd.

Ram är som de flesta andra mexikaner i Chili Con Carnage; En skjutglad och rappkäftad kille som har en del uppseendeväckande manövrar i bakfickan. Chili Con Carnage är ett actionspel sett ur tredje person, och till skillnad från den andliga uppföljaren Total Overdose är det ett uppdragsstyrt spel i en värld som inte lämnar utrymme för egna utforskningspromenader. På dina uppdrag är det vapnen som talar sitt tydliga språk, gärna i Max Payne-inspirerade pistoldueller i ultrarapid, och lämnar en påtaglig eftersmak av Banderas-rullen Desperado - det är fullt ös, medvetslös, kryddad med rappa kommentarer.

Spelkontrollen i Chili Con Carnage är något stympad, eftersom du som spelare inte har någon som helst kontroll över kameran. Även om Ram är enkel att manövrera, hänger kameran inte med och gör det svårt att lokalisera fiender och andra saker som är värda att hålla ögonen på. För att lösa detta problem, om än något omedvetet, har Deadline Games lagt till en knappfunktion som låter dig låsa fast siktet på fienden. Detta hjälper till något i de hetsiga och intensiva kulsprutande duellerna, men att ständigt hålla ner knappen för att överleva på grund av dålig överskådlighet känns varken smidigt eller genomtänkt, även om det bidrar till spelbarheten.

Det som gör Chili Con Carnage värt att spela är att det har otroligt lätt för att locka till skratt. Spelet är rejält överdrivet, både i handling och dialog, och kan bäst beskrivas som en actionpastisch som inte vill bli tagen på allvar. Det är ett spel fyllt av stereotyper som på gott och ont faktiskt underhåller och får mig att dra på smilbanden. Spelet är dessutom helt schysst på den grafiska fronten, vilket inte kan anses vara en nackdel.

Chili Con Carnage är ett förhållandevis kort actionspel som tar slut efter ungefär fem timmars spelande. Det finns dock flerspelarlägen samt diverse utmaningar för den ensamme spelaren att pula med när spelets sluttexter har gjort sitt uttåg, vilket höjer upp. Spelets töntiga humor och dialog är svår att ogilla, och är det största dragplåstret. Däremot går det inte att frångå att spelets kamera förstör en stor del av spelupplevelsen och gör spelet svårspelat. Med en bättre kamera och ett snäppet längre och svårare kampanjläge hade Chili Con Carnage blivit en riktigt smaklig upplevelse.