Chronicles of the Wolf

När Jonas Mäki flaggade för att ett nytt recensionsuppdrag var på ingång så kittlade det till i nyfikenhets-nerven hos undertecknad. När det sedan visade sig gällande ett spel kallat Chronicles of the Wolf, en tillsynes blek Castlevania-kopia, så sjönk däremot suget rejält. De senaste åren har nämligen varit knökfulla av halvtaskiga Metroidvania-äventyr, och att Chronicles of the Wolf skulle vara något annat än en medelmåttig titel såg dystert ut på förhand. Döm således om min förvåning när detta billiga pixellir visade sig vara en välarbetat actionrökare fyllt av hemligheter och intressanta beståndsdelar som inte bara plockar inspiration från genrens giganter utan även adderar ytterligare element för att skapa en unik upplevelse.

Så fort man börjar spela Chronicles of the Wolf så är det uppenbart att utvecklaren Migami Games har sneglat både en och två gånger på Super Castlevania IV. För huvudkaraktären rör sig med samma stela animation som Simon Belmont gjorde 1991 och många av miljöerna ser därtill ut att vara hämtade direkt från SNES-klassikern i fråga, och det är emellanåt så det doftar rejält av plagiat. Mycket av spelbarheten lånar även den mycket från Konamis vampyrtitel, men istället för att enbart plocka russin från ovannämnda Super Nintendo-klassiker så finns här även komponenter från det mer populära mästerverket Castlevania: Symphony of the Night.

Du axlar rollen som en ung riddare vid namn Mateo Lombardo, och det är ditt jobb att undersöka den franska landsbygden under 1700-talet efter att en monstruös best har börjat härjat runt bland byar och städer. Väl på plats går saker däremot snabbt åt pipan, och istället för att enbart jaga rätt på ett groteskt monster så måste du lösa mordgåtor och kartlägga vart ondskan härstammar ifrån. Storyn i sig är förvisso inget som är värd några priser, men den adderar samtidigt tillräckligt mycket spänning för att hålla intresset uppe under resans gång.

En spännande aspekt är dock att studion har inkorporerat ett par lättare rollspelsmoment som påminner en hel del om den tämligen udda pärlan The Legend of Zelda II till NES. För precis som i Links andra långkörare så måste man här besöka olika byar och snacka med människor för att få berättelsen att röra sig framåt. Det är fortfarande i sak inget som aldrig gjorts förut, men där de flesta moderna Metroidvania-spel förlitar sig enbart på nya förmågor för att öppna upp nya passager så känns det fräsch med alternativa lösningar för att röra sig mot eftertexterna.

Chronicles of the Wolf är sedan inte det längsta spelet du lär tackla under året, men du kan få ut många timmars underhållning beroende på hur du väljer att spela. Att endast få det sämsta slutet behöver exempelvis inte ta mer än några ynka timmar, men det är först när man löst ett par gåtor som spelet öppnar upp sig, och det rejält. För min egen del klockade jag in strax över tolv timmar, och med en prislapp på runt 200 kronor så är det ett prisvärt äventyr som inte drar ut på tiden för mycket samtidigt som det finns mängder med hemligheter att hitta för den som är intresserad att få än mer valuta för sina spenderade slantar.

För på det stora hela så skulle jag säga att Chronicles of the Wolf är ett extremt välgjort Metroidvania-spel, där allt man kan förvänta sig av genren finns representerat på ett eller annat sätt. Grafiken är trevlig, spelbarheten är bra och musiken är medryckande från första till sista ton. Det enda negativa jag har att säga är att bossarna kunde varit bättre då de mest testar ens förmåga att köpa på sig hälsodrycker istället för att erbjuda någon spännande spelbarhet. En annan märklig sak är att det på flera ställen genom hela spelet finns så kallade "Death Rooms" där det räcker att man kliver innanför tröskeln för att möta en Game Over-skärm. Jag antar att konceptet är till för att knäppa spelaren på näsan och få en att vara på sin vakt, men när man har upplevt en handfull av dessa blir de mer irriterande än dramaturgiskt intressanta.

Gillar du däremot välgjorda Metroidvania-äventyr av den gamla skolan så är det här din rekommendation att ge Chronicles of the Wolf ett ärligt försök. Man kan uppleva en del oslipade kanter och märkliga designbeslut här och var, men sammantaget så får man en titel som påminner en hel del om genrens glansdagar där gotiska slott och blodsugande vampyrer var det hetaste på marknaden.