Civilization V: Brave New World

Låt mig börja med ett erkännande. Jag har, trots hundratals spelade timmar, inte avklarat en enda match i Civilization V. Hur mycket jag än älskar denna jätte bland turbaserade strategispel verkar jag aldrig kunna förmå mig till att spela klart de sista avgörande åren - och jag vet precis varför. Det gör nog ni också. De två sista erorna är helt enkelt outhärdligt tråkiga. Firaxis verkar också ha varit medvetna om detta. Brave New World är deras sista försök att göra Civilization V till det spel vi alla önskade att det hade varit, och namnet hade omöjligt kunnat passa bättre. Brave New World är deras modigaste, nyaste och värdigaste expansion hittills. Kul, en ordvits. Det börjar bra, det här.

I allvarlighetens namn menar jag faktiskt vad jag skrev. Sällan har jag spelat en lika risktagande expansion som Brave New World. Det är inte enbart ett tilläggspaket, även om det kanske är vad många kommit att vänta sig av expansioner, utan en tvättäkta omarbetning av spelet utifrån en tydlig vision. Minde passivitet, större valmöjlighet och kraftigt förbättrat slutskede. Vid en första anblick är det precis vad jag längtat efter. Vid andra och tredje anblick också.

Det är en av Brave New Worlds till synes allra blygsammaste ändringar som snabbt visar sig vara den mest omvälvande. Säg farväl till extra guld från floder och kuster, nu tjänas storkovan via handelsrutter med andra civilisationer! Där internationellt samarbete tidigare varit minst sagt sällsynt är du nu mer eller mindre tvungen att samarbeta med såväl vänner som framtida fiender om du vill tjäna någon form av kova överhuvudtaget, stor eller liten. Handelsrutter upprättas i samband med rekryterandet av en karavan eller handelsskepp. Dennes ägare väljer sedan en stad han eller hon vill idka handel med och beroende på avstånd, parternas respektive teknologiska framsteg och resurser ges olika bonusar till både ägaren av karavanen och målstaden, även karavanens ägare får större delen av pengarna.

Dessa handelsrutter är vad som driver en stor del av spelet. Som den främsta inkomstkällan är det självklart i ditt intresse att skydda dina karavaner och handelsskepp mot de fiender som är ute efter att plundra dem, men de kan också användas för att sprida inflytande och religion. Resultatet är en skrämmande verklighetstrogen simulation av grundläggande internationella relationer och ett djup jag aldrig någonsin sett i Civilization V.

Jag bestämde mig för att i min första kampanj i Brave New World göra mitt allra yttersta för att utnyttja denna nya mekanik. Med Polen, en av de nio nya civilisationerna, och dess bonus vad gäller "social policies" tänkte jag sprida min kultur och religion världen över. Ingen skulle motstå min ultimata snyltarversion av ortodox kristendom! Tre tusen år och otaliga handelsrutter senare var min kontinent så gott som helt ortodox, och jag trodde mig ha världsherraväldet som i en liten ask. Ingen hade dock väntat sig den portugisiska inkvisitionen.

Trots ett enormt bakslag (jag hade nu varken armé eller religiöst övertag) fascinerade det mig hur fundamentalt inte bara de omarbetade spelmekanikerna, utan även de nya civilisationerna har ändrat sättet spelet utvecklas. Från statsstat-liknande och handelsinriktade Venedig till de aggressiva Assyrierna och det obotligt karnevalälskande Brasilien erbjuder de nya lagen helt nya spelstilar, perfekt anpassade efter spelets nya inriktning.

En kortvarig depression senare lade jag märke till ännu en av de nya tilläggen i Brave New World - turism. Ännu fanns det hopp för stackars Polen! Turism är resultatet av en omfattande genomarbetning av det som förut var den allra tråkigaste och mest passiva vägen till seger, kultur. På samma sätt som ekonomin nu är mer aktiv är har vi nu fått möjligheten till vad jag inte kan beskriva som annat än kulturell krigsföring i ett försök att med din turism sprida ditt kulturella inflytande till andra imperium.

Den sanna vidden av detta inflytande uppdagas i och med den sista stora nyheten i Brave New World, den så kallade "World Congress". Denna simplifierade FN-simulation gör spelets sista tredjedel till det mest spännande skedet i varje match. Embargon kan fullkomligt ruinera den icke omtyckte, och den med tillräckligt inflytande kan motionera för att förbjuda kärnvapen, utse en världsreligion och till slut uppnå diplomatisk seger genom att bli utsedd till världshärskare.

Det är precis vad jag var på väg att göra när jag någon gång strax efter år 2000 ryckte till av att en tvestjärt bekymmerslöst kröp omkring på min hand. Jag tittar ut genom fönstret. Solen lyser, tänker jag, då kan jag inte spelat alltför länge. Klockan har dock ett och annat att säga till om, och det är en förvånad Tobias som upptäcker att han inte bara varit så uppslukad att han inte märkt att han varit täckt av insekter (okej, det var bara en, men känslan var densamma!) utan även att han spelat från fyra på dagen till fyra på natten.

Här sitter jag och tror att jag bara spelat i ett par timmar medan jag i själva verket genomgått en tolv timmar lång förvandling till en kaninslädeslös och marginellt mindre skäggig Radagast. Panpizzan på min tallrik, som skulle blivit min middag, var mystiskt uppäten. Inga smulor fanns heller att hitta på min vän tvestjärten som återigen hade bestigit det majestätiska berg som är min kropp. Denna gång hade jag dock fått nog, och bestämde mig för att det var dags att göra mig av med min trots allt oinbjudne besökare. Låt oss för enkelhetens skull säga att jag som den gästvänliga prick jag är gav den en tidning att läsa.

Jag förstår nu att jag är fullständigt, obotligt förälskad i Brave New World. Segern är efter en tjugo timmar lång kampanj äntligen min. Jag har kämpat, bett, forskat, handlat och mutat min väg till världsherravälde och kunde omöjligt vara mer belåten. Äntligen har Civilization V fått det slut det förtjänar, och för allra första gången föredrar jag Civilization V före dess föregångare. Med en avsevärt förbättrad (men fortfarande långt ifrån perfekt) artificiell intelligens, nyfunnen interaktivitet och närmast oöverträffat djup har Brave New World äntligen förvandlat Civilization V till den turbaserade tidsmaskin jag önskade mig, kapabel att förvandla timmar till minuter. Civilization V har äntligen uppnått sin fulla potential.