Classified: France '44

Landstigningen i Normandie är upptakten till detta omgångsbaserade strategispel. Premissen följer ett antal soldater ur motståndsrörelsen som aktivt försöker sabotera Tredje rikets krigsmaskin innan invasionen kan ta plats. Ditt mål är att utföra räder och sabotera för att aktivt underlätta den kommande landstigningen. Jag tycker att förutsättningarna för en bra berättelse finns där. Den sker via korta ritade mellansekvenser och som små dialoger mellan soldaterna i din bas. Tyvärr blir det aldrig riktigt lika spännande som temat skvallrar om. Det beror förmodligen på att karaktärerna inte känns levande på grund av att dialogen sällan träffar rätt. Röstskådespelarna gör ett bra jobb, men dialogen är för sporadisk och du vet för lite om dina trupper, för att enskilda samtal ska bli meningsfulla för dig. Detta är ett område Absolutely Games kan utveckla. Det finns stor potential att bygga vidare på detta inför kommande projekt.

När du startar upp kommer du att snabbt känna igen dig om du testat Firaxis nyversion av Xcom: Enemy Unknown. Du har två typer av skydd och soldaterna handlar utifrån ett poängsystem. Däremot läggs ett extra fokus på att skjuta. Du kan nämligen skjuta två gånger i rad. Det skapar ett mer aggressivt upplägg. Precis som i tidigare nämnda serie måste du förhålla dig till vad du kan göra och vad motståndarna kan tänkas göra. Du kanske måste ladda om och flytta soldaterna istället för att skjuta mot fienden. Alla andra klassiska element som exempelvis "overwatch" i vilket du bevakar ett antal rutor när fienden flyttar på sina trupper. Att sätta upp fällor genom denna funktion är väldigt effektivt och knepen du redan kan sen andra titlar i genren går att använda här.

När du utfört ett uppdrag kommer du tillbaka till kampanjkartan. Detta är förmodligen den stora skillnaden mot andra titlar. Du bygger upp motståndsrörelsen och efter varje uppdrag får du poäng inom olika fraktioner. Du kan också förstärka regioner på kartan med målet att ha maximal kontroll över alla områden innan landstigningen i Frankrike inträffar. Däremot saknar du många av de beslut vi brukar se i genren. Du väljer uppdrag men sköter väldigt lite annat på kartan. Du kan köpa och utrusta dina soldater med vapen och höra lite konversationer. Det är förmodligen min största kritik. Det är synd att det inte görs mer med den, som basbyggande. Resten av systemen som underbygger striderna är rätt trivsamma. Att kunna fritt utrusta soldater med olika vapen och utrustning ger dig mer kontroll. Nästan alla klassiska vapen från kriget finns med här. Systemet liknar det vi ser i actionrollspel där du har sällsyntare men kraftfullare versioner av samma variant.

Jag skulle vilja placera Classified France '44 som ett lite mer tillgängligt omgångsbaserat strategispel utan att det ska ses som en svaghet. Det är lättsammare än många konkurrenter men passionen bakom projektet syns tydligt. Striderna har tillräckligt med djup för att behålla mitt intresse. Jag gillar att smygande belönas och dessa uppdrag påminner mig mer om Commandos än något annat. Du kan med knivar mörda fiender direkt om du går bakom och hugger soldaterna i ryggen. Det finns uppdrag du kan klara utan att avfyra ett enda skott. Under vissa uppdrag är det även tydligt att du bör smyga inledningsvis och minska lite på mängden soldater, innan du anfaller med överväldigande mängder våld. Det passar väldigt väl in med temat om att du är en motståndsrörelse. Det är ett betydligt mer tillåtande system för smygande än det du hittar i Firaxis Xcom 2. Du kan smyga dig genom vissa kartor oupptäckt. Att få bort fiender i smyg och överrumpla resten är en strategi du belönas av uppdrag om du lyckas med det.

Fiendevariationen du möter ute på fälten är varierad och godtagbar. Du kommer inte se utomjordingar och liknande men soldaterna och officerarna du möter har olika styrkor och svagheter. Du har dina klassiska stereotyper med en ledare som ger bonusar, en läkare, en tung maskingevärsbestyckad soldat, fallskärmsjägare, ingenjörer och normala soldater. Det finns såklart några avvikare som inte faller för dina tricks så enkelt. Ett exempel på det är att några inte går att döda direkt i närstrid och måste således sparas till sist. Det innebär att smygandet får en extra dimension för dig att ta hänsyn till. Datorn utnyttjar sina soldater relativt väl och bjuder på godtagbart motstånd i lägre svårighetsgrader. Däremot ska du inte förvänta dig smartare AI på högre nivåer, den träffar och slår hårdare men gör fortfarande samma misstag. Har du väl lärt dig hur den flyttar trupper och vad den gör i ett antal situationer kan du bygga din strategi runt detta. Det beror på att det hela tiden är du som överraskar fienden och inte tvärtom.

Uppdragsvariationen är även den acceptabel. Du har dina stealth-uppdrag, rädda karaktärer, spränga något, infiltrera och sabotera, stjäla dokument och liknande. De roteras med jämna mellanrum och jag han inte tröttna innan kampanjen var över. Däremot skulle det inte skada med ett par varianter till för att verkligen erbjuda olika scenarion innan du lär dig alla knepen. Jag vill dock betona att jag är nöjd med titeln. Det underhåller och jag älskar det historiska temat. Det omgångsbaserade systemen passar in väl med konceptet om en motståndsrörelse bakom fiendens linjer. Även om det inte imponerar med sin berättelse är det väldigt roande att hitta nya sätt att sabotera för Hitlers krigsmaskin. Har du tagit dig genom kampanjen finns speciella uppdrag skapade av utvecklarna och efter lanseringen även från konsumenterna. Det innebär att det finns lite extra omspelningsvärde även utanför huvudrätten som är den lagom långa kampanjen. Det är väldigt lite som kommer i vägen för en bra upplevelse. Speciellt med tanke på hur bra det tekniska fungerar.

Jag har inte upplevt problem av någon allvarlig form. Det både flyter på i över 60 bildrutor per sekund och är relativt fritt från spelförstörande buggar. Det mest synliga är att det kan se konstigt ut när soldaterna siktar och skjuter mot fiender. Det kan sakta in lite och animationer kan se konstiga ut beroende på varifrån någon skjuter. Är du en veteran i genren tror jag inte att det stör dig heller. Med mängder av alternativ för grafik, kontroll och inställningar för ljud erbjuder det vad jag förväntar mig på PC. Ljud och effekter är godkända. Vapnen låter bra och matiga, effekterna är trevliga och musiken vilar lite anonymt i bakgrunden. Det är inga dåliga stycken musik som komponerats för titeln men de är heller inget jag kommer ihåg. Det är en av mina stora bekymmer med temat andra världskriget. Det blir ofta pompöst utan riktigt syfte och hjälper inte upplevelsen att lyfta. Jämför man det med andra exempel inom strategi-sfären som Homeworld, Red Alert, Age of Empires och Starcraft bleknar det, där sätter musiken en otrolig prägel på både atmosfären och identiteten.

Avslutningsvis tycker jag att upplevelsen är bra och jag gillar att fienden kan attackera dina erövrade regioner. Eftersom vapnen går att uppgradera stegvis genom att köpa bättre varianter har du alltid ett svar på fiendens knep. Det går att argumentera för att vi behöver fler hot i slutet av kampanjen. Det behövs något som får oss att planera, tänka till och inte fortsätta i invävda mönster. Det är en situation som ofta drabbar just strategi i slutet på kampanjerna. Det tappar udden en aning och blir inte riktigt sådär farligt och spännande som i början när du precis startat en ny resa genom Frankrike. Det är lite synd men det är en problematik vi möter ofta och inget unikt för den här titeln. Jag hoppas såklart att det är något som Absolutely Games funderar på om det är möjligt att expandera på. Det skulle kunna vara fler varianter av fiender eller fler former av uppdrag.

Med ett bra tema och roande upplägg är Classified France '44 ett fint inslag i den omgångsbaserade genren. Det drar mycket inspiration från Xcom, Jagged Alliance och Commandos, men lyckas ändå hitta en egen identitet. Även om produktionsvärdena inte kan matcha de dyraste i genren är jag ändå nöjd. Det är lätt att lära sig och överväldigar inte med knappar eller funktioner. Trots lite mindre intressant berättelse och anonym musik är det spelmässigt riktigt bra. Om utvecklaren kan jobba hårdare på att få karaktärerna att kännas mer levande och en berättelse som säger mer till mig som följer den kan konceptet bli fullständigt lysande i en eventuell uppföljare. Det finns en riktigt häftig möjlighet att skapa något liknande Band of Brothers eller Inglourious Basterds i omgångsbaserat format där vi följer motståndsrörelser. Det vi har nu är något som är väldigt roligt att interagera med och ibland räcker det. Jag kan varmt rekommendera detta till dig som är nyfiken på genren, eller redan är frälst så länge du kan acceptera bristerna.